Musiker: Känner ni er "arbetsskadade"?

Känner igen mig.
Lyssnar inte längre på musik till och från jobbet, det blir tamejfan P1
De få gånger jag lyssnar på musik har det med jobbet att göra, något att instudera eller som ska läras ut.
Enda gången jag spelar hemma är när jag spelar och sjunger med dottern, vilket iofs är en underbar stund

Jag brukar humma intervaller till microvågsugnen. Den går i "E" btw.

Det är samma sak med mej. Om jag lyssnar på musik så är det jobb. Annars vill jag ha tyst. Precis som med andra yrken så är det inget man sysslar med på sin fritid.
När jag numera lever ihop med en annan musiker så är det aldrig nån musik som spelas här hemma. Om det inte har ett syfte.

* Jag har svårt att låta bli att analysera sönder en låt i mitt huvud, ett tvångsmässigt beteende där jag vill kunna identifiera varenda individuell kanal/stämma, effekt, taktart, skala etc. Jag vet inte varför men jag är besatt av att identifiera och vara medveten om så mycket som möjligt om låten. Effekten blir att vissa låtar kan jag uppskatta betydligt mer medan vissa andra blir jag knäpp i huvudet av eftersom det blir för monotont. Vilket leder mig in på nästa punkt...

* Montona rytmiska ljud är extremt, extremt irriterande för mig när jag ska sova. Även om det är pyttepyttelite och verkligen knappt hörbart så kan det störa min sömn. När jag sov i samma rum som brorsan en kväll så trodde han att jag var knäpp som hörde saker som inte fanns. Nog fan var det någon som snarkade dock väldigt svagt i ett annat rum.

* Jag kan känna mig ängslig eller stressad när en sångare inte sätter rätt pitch, som att jag väntar på något som aldrig sker.

* Jag kan ibland, medvetet eller ej, förutspå hur en viss låt kommer att fortlöpa den nästkommande sekunden (ofta mer mainstream musik) även om jag aldrig hört låten innan. Ibland händer det dock att en låt går tvärtemot min intuitiva spådom vilket får mig att reagera med ett känslomässigt wtf, en känsla jag uppskattar ofta inom rimliga gränser.


Finns säkert fler småsaker också som jag glömt bort. Jag har märkt att många andra som sysslar med musik lider av minst ett av ovanstående kompulsioner.

Min mest fantastiska "arbetsskada" just nu är en jag dragit på mig efter att ha satt upp musikalen RENT, då vi spelade till click och backing. Clicket går inte bort. All musik jag hör just nu har fått sig ett click i mitt huvud.

Vet inte om det även var det du menade med usb:t men jag kan störa mig väldigt mycket på när saker t ex blinkar i otakt.

Trummar även väldigt mycket utan att tänka på det, min flickvän brukar säga till mig för att jag knackar i ryggen på henne när vi kramas t ex.

Som många tidigare nämnt har jag också ofta svårt att bara lyssna och njuta av musik utan måste alltid analysera ackordföljd, taktart osv. Kan inte plugga eller koncentrera mig på nåt annat när jag lyssnar på musik för det ofta slutar med att jag sitter och försöker komma på olika stämmor till sången.

•Mitt psyke har en väldig tendens att höra musik där ingen musik finns, eller snarare omvandla olika former av omgivningsljud till musik, ibland skapa hela stycken musik från något litet obetydligt bakgrundsljud. Ett exempel är häromdagen när jag besökte en polare, det är stambyte i hans hus och någonstans i bakgrunden hörde jag ljudet av någon som slipade i en badrumsvägg, hjärnan omvandlade det till något som kan beskrivas som ett överdådigt, utdraget intro till någon form av elektronisk musik. När jag sitter i ett flygplan blir bruset till alla möjliga melodier, när jag går i snö blir knarrandet under skorna till en tung puls som får eget liv och ackompanjeras av svulstiga melodier. Även tandläkarborren gav en gång upphov till musik i skallen.

•Trummar väldigt ofta omedvetet på saker och ting, inte ovanligt med ordentliga polyrytmer med både händer och fötter. Dessutom gör jag samma skit medvetet också, och letar då efter de bästa ytorna, t.ex. har jag upptäckt att området till vänster om kopplingspedalen i bilen är en utomordentlig kick. Något annat som sker omedvetet är att vänsterhanden ibland greppar ackord i luften när jag lyssnar på musik, framförallt gitarrbaserad musik. Går allt som oftast runt och visslar/nynnar/sjunger högt och knäpper med fingrarna eller trummar på låren/bröstet, oavsett sällskap.

•Blir förbannad när folk använder fel termer när de snackar om musik. Särskilt när det gäller genrer. T.ex. om jag hör nån idiot säga att Skrillex är dubstep får jag lust att banka in dess skalle, fanskapet har antagligen aldrig ens hört riktig dubstep. Eller när någon kallar Green day punk, eller påstår att In flames är metal, eller vad som helst åt det hållet. Över huvud taget blir jag pissed off när någon gillar dålig musik, då menar jag inte dålig som i "musik jag inte gillar," utan skit som rent musikaliskt sett är värdelös dynga.

•Blir helt lyrisk när det dyker upp en chans att prova på ett nytt instrument. Varje gång jag ser en musikaffär jag inte tidigare besökt går jag dit för att se om de har nåt som jag inte provat. Ser jag något obehärskat instrument hos en bekant frågar jag alltid om jag får testa.

•När jag hör något intressant ljud i en låt (främst inom elektronisk musik) händer det ofta att jag fastnar i att försöka lista ut hur de fått till just det ljudet. Då upphör min tidigare aktivitet och jag sjunker in i ett läge där jag är svår att få kontakt med. Det har hänt flera gånger när jag varit på klubb och dansat med något snyggt, och det uppskattades inte.
Oftast lyckas jag klura ut hur ljudet är uppbyggt på inte allt för lång tid, men ibland kan jag bara inte förstå mig på ljudet och det kan då gäcka mig i veckor. ♫

•Kan inte låta bli att kritisera musik jag inte gillar, och förklarar ofta för folk varför den "musik" de lyssnar på är dynga, osv. Kan störa mig otroligt på småsaker i låtar jag hör, som att något enligt mig är lite "off" i mixen, och försöker genast förklara för någon annan närvarande vad som är fel. Samma sak gäller åt andra hållet också, dvs när jag hör något jag verkligen gillar kan jag babbla på om vad som är så bra och varför osv. När jag hör någon annan mala på på samma sätt så blir jag väldigt engagerad, händer ofta att vi kan sitta och nörda in oss på det jättelänge.

•De flesta liknelser jag använder när jag förklarar saker för folk kretsar kring musik, och tyvärr blir då resultatet ofta att folk fattar ännu mindre än innan.

•Är oförmögen att attraheras av en kvinna som är tondöv eller har dålig sångröst. Vet inte hur det uppstått, men jag kan tycka om en tjej otroligt mycket men den sekund det visar sig att hon är tondöv så är alla känslor döda.

•När jag får en låt på huvudet spårar den snabbt ur och omvandlas till alla möjliga alternativa variationer. Tidigare i dag lyssnade jag igenom en gammal metal-blandning, en av låtarna fastnade i skallen och följde mig resten av dagen. Under denna tid omvandlades den till allt från storbandsjazz till house. Kan roa mig med sånt här hela dagar, och oftast uppstår förr eller senare en ny egen låt från detta.