"Ang. vuxenmobbning", jag har tips! Vill du bli mobat på jobbet?

Blev mobbat genom hela skoltiden, därför att "vissa lärare" var elaka, dem som visade sig, att de var "pedofiler". Dem som hjärntvättade små barn, att hålla käften..

Sedan växte man upp, och var tvungen att jobba. Snart fick man lära sig reglarna: " Vill du bli mobbat på jobbet också"?

Mitt svar var nej!
Så jag lärde mig att ha en annan hållning. Ett annat kroppsspråk. När jag blev mobbat som liten, och en bit in i vuxenlivet, gick jag alltid med sänkt huvud, sänkta axlar, och glodde ner i marken. Allt var så jävla svart och sorgligt.

Numera är mina steg bestämda. Sätter hälarna ner först. Har huvud och axlar upp, och ryggen är rak! Jag ser allt omkring mig, och läser och observerar allt och alla. Min attityd, gentemot andra, är motsatt nu! Numera, när jag råkar ut för ev. vuxenmobbning, rätar jag bara på ryggen och huvudet, och snart blir man "accepterat" för den man är. Men det kräver sin man. Och ett självförtroende, som man bara kan hämta från "sig själv". Tyvärr är "vuxenmobbing" ett oerhört vanligt fenomen på jobbet, och över allt i samhället. Inte minnst i "Cyberspace".

Sä, rätt på ryggen, och gå fram med bestämmda steg! Det blev min räddning!

Har andra här, flera tips??

Tråkigt bagage du har i livsryggsäcken, men kul att höra att du mår bättre idag, och det allra bästa är att du delar med dig av dina tips här!

Mitt tips:
Ta aldrig skit! Den som är elak och tror sig vara bättre än dig är inte det, så låt ingen pissa dig i ansiktet.
Käfta emot tills du stupar, var aldrig tyst.

Instämmer med föregående talare, stå emot. Ta först till de medel du kan, konfrontera och fråga vad fan de håller på med. Hjälper det inte kan man alltid dela ut en rejäl käftsmäll, med varierande konsekvenser.

Man ska va som Luna Lovegood. Vara sig själv rakt igenom. Inse att felen sitter hos mobbarna och att du kan ha ett behagligt liv trots att det finns folk som inte vill att du ska ha det. Sedan kommer det vända en dag. Man får tillåta sig att drömma tills dagen man mognar med resten av sin generation och det helt plötsligt är avundsvärt att vara sig själv. Alla andra har vid det här laget smittats av sociala hycklar-koder och är mänskliga robotar.

Tänk alltid ''Jag är hellre mig själv och hatad än någon annan och älskad'', förutsatt att du inte skadar andra människor med ditt beteende. Det gör du inte så länge folk kan ta avstånd ifrån dig.

Man måste få in tänket ''Vad är det för fel på honom/henne som säger så? det tolererar jag inte, det är inte rätt''. Ändra inte dig själv för att passa in, utan var bara dig själv och hur du än beter dig så förtjänar du inte att bli behandlad illa om du inte behandlar andra illa.

+1... usch på det sista, det stämmer. Hur många är sig själv rakt igenom nu för tiden? 3%?? om ens det?? Jag strävar som fan efter det dock.

Ja, förvisso läste jag aldrig "Harry Potter", men visst. Hon klarade sig. Det gjorde jag också, mot alla odds...

Mitt problem är att jag inte kan "käfta emot". Klart att det får konsekvenser! Man blir konflikträdd, (Om man under så många år av förnedring, lär man sig att hålla käften, om man inte komer till insikt.) Därför klarar man sig, genom att ändra sin "attityd". Det är egentligen så sjukt. Jag har fått "på käften" flera gånger, när jag har försvarat "kollegor" som har blivit mobbat på jobbet, men är man bara "sig själv", och skiter i att man blir "utfryst" ett tag, då blir man plötsligt accepterat igen. Och kollegan mår också bra.

Dina ord är så kloka! Och det är det jag försöker att förmedla. Dock har jag svårt för att käfta emot. Har aldrig "bråkat" med någon på jobbet...Men förvisso "skällt ut någon", som har mobbat en arbetskammat. Är det det, du menar med att käfta emot?

Ett bra sätt att undvika att bli mobbad är att bli mobbaren.

Du kommer att lyckas! Om jag som var så jävla långt nertryckt i skiten, som någon kunde bli...Tjahh, egentligen skulle jag ha min fasta adress på psyket.. Men jag vägrade. Jag ville jobba, och leva, och ha min rättighet att få vara "jag". Men jag är inte särskillt omtyckt, när jag konfronterar en "vuxenmobbare", inte i början i iallafall. Grejen är, att när dem som "mobbar", ser hur dem som de mobbar, "skiter idet", då slutar de mobba! svårt att förklara, men jag kan bara inte acceptera att någon blir mobbat/ utfryst/ ignorerat/ särbehandlat, eller vad fan du vill. För mig är det en rättighet, att alla mår bra på jobbet, därför att vi skall vara där en stor del av vår vakna tid...

Och mitt egentliga budskap är: "vi måste avskaffa vuxenmobbning". Vad jag har förstått, är det ett stort problem på många arbetsplatser.

Men vill man inte bli mobbat, då kan man lätt avhjälpa det, genom att just som du säger: Vara sig själv! (Våga vara det.)

Dem vill jag inte skall finnas. Ofta mår de inte så bra....och de behövs ingenstans.

Så många kloka ord här!