Skogen vi ärvde - artikelserie i DN

I DN kör Maciej Zaremba just nu en artikelserie om den svenska skogen under namnet "skogen vi ärvde". Den började för någon vecka sedan med de väldigt tendentiösa artiklarna "Sveriges nya Miljonprogram" och "Lagen är en rökridå"". Ingressen i den första artikeln var:

Här är en bild av vår tids största kulturomvandling. ”Jag kan inte tänka mig en fråga som kunde angå fler i Sveriges land.” Det skriver i dag Maciej Zaremba i första delen av sitt reportage om den svenska skogens öde.

Den riktiga svenska skogen finns snart inte kvar. Med start i dag visar DN:s Maciej Zaremba på de absurda konsekvenserna av en oåterkallelig förändring av kulturlandskapet – hur skogen vi ärvde har blivit en vedfabrik.

Det handlade i början mest om hur lokala personer ville hindra markägare från att hugga ned sin skog, med texter som vittnade om fabler och en naturromantisk vildmark, vilket doftade miljöpartistisk storstadssmörja lång väg. Men i den tredje artikeln, "Motorsågsmassakern. Det finns alternativ, men lagen kräver kalhyggen" blev det hela mycket mer intressant.

I september 2010 åtalades Harald Holmberg för ”förberedelse till miljöbrott”. Sånt kan ge böter eller fängelse. Det var granarna och tallarna som var beviset. Att de stod kvar, vill säga. Enligt åklagaren borde det vara ett kalhygge på platsen. Harald Holmberg fick inte gallra ut de mogna träden ur sin skog och låta resten stå. Tar han bara vart tredje, begår han brott.

Nej, denne åklagare har inte löpt amok. Han läste lagen rätt.

[...]

En utglesad blandskog med ungt och gammalt om vartannat, en sådan som svampplockaren och fåglarna trivs i, påstås inte öka i volym i önskvärd takt. Skall därför huggas ned och ersättas med en virkesåker. Vilket betyder att det faktiskt är näst intill omöjligt för skogsbönderna att bruka skogen med omsorg om landskapet. Vill de ha inkomst av den är det kalhygget som gäller. Ja, just så bisarrt är det. En jordbrukare som vill ta ansvar för kulturlandskapet får bidrag från staten. Men om en skogsägare gör det hotas han av straff.

[...]

Vi har också fått lära oss att skogens vänner svärmar för det orörda. De ogillar snöskotrar och motorsågar. Naturen skall man se men inte röra. Men här står alltså en man som har skogen som sitt levebröd. Talar inte om det orörda utan om fädernearvet som han vill förvalta på sitt eget sätt. Så var det en sak till, inte oväsentlig. Hur skall jag säga, utan att det låter fördomsfullt om Norrland. Holmberg har sagt i intervjuer att han inte kan leva utan fågelsång. Det är främst därför som han vägrar att kalhugga, för då tystnar musiken. Ett tungt vägande skäl, som dock många drar sig för att nämna... Man vill ju inte verka vek. Men när en karl med hundratalet älgar och en ilsken björn på jägarkontot talar så, är det kanske lovligt? Under denna rättegång som inte blev av skulle en häpen allmänhet få höra att det kalhygge Skogsstyrelsen ville tvinga Holmberg till skulle vara olagligt i Tyskland, Polen eller Schweiz. Ja, så konstigt har det blivit: Det som är under straffansvar påbjudet i ett land är förbjudet i ett annat.

Idag kom den fjärde artikeln, "Skogens Maffia - så tog de makten över träden" som handlar om Skogsstyrelsen och skogsindustrin.

1983-års bondetåg är märkligt frånvarande i skogspolitiska hävder. Kanske stör bilden av upprörda lantmän under Brantings byst den gängse rollfördelningen. Den här gången gällde det en lag som tvingade skogsbönder (men inte skogsbolagen) att varje år avverka en viss andel av deras skog. Skälet? Skogsindustrin önskade mer råvara.

En tvångslag av det här slaget hade varit otänkbar inom någon annan näring. Eller? ”Nu skall vi hämta dina mjölkkor, bonde. Sorry, men köttfärsbranschen ropar på råvara.”

”Krossa det skogsindustriella komplexet!” stod det i denna tidning den 25 augusti 1985. Det var inget rödskägg utan skogsprofessorn Erik Wirén som menade att staten höll på att förvandla Sverige till en koloni åt skogsbolagen. Samma sak uttrycktes mer exakt av forskarna Bo Andersson och Björn Sundell: det pågick en gigantisk överföring av förmögenhet från de små skogsbrukarna till skogsindustrin. ”Varför skall skogsägarna subventionera skogsindustrin med 20–40 miljarder?”

Kallhyggesvägraren Harald Holmberg minns att ”våra långhåriga tänkare” (han menar den tidens vänster) hamnade den gången på skövlarnas sida. ”Det lät ju rätt för dem att äganderätten skulle klämmas åt. Och det fanns flera skäl att trampa på landsbygden. Om jag tvangs kalhugga min skog och fick knappt betalt för den, så skulle industrin få den billigt och det skulle bli arbetstillfällen.”

Det är lärorikt att läsa klippen från 70- och 80-talet. Man förstår bättre varför Sara Lidman var en ropande röst i öknen. Skogsindustrin låter som om den ägde Sverige, all skog i landet skall stå till dess förfogande. Man tycker att ett så fräckt anspråk skulle ha avfärdats som simpel egennytta. Det blir tvärtom. Det upphöjs till välfärdspolitik, nästan en jämlikhetsreform.

[...]

”Skogsmaffian” har givetvis en äldre förhistoria. Men jag tror att det var under rekordåren, när arbete, stat och skogsbolag marscherade i armkrok som den fick sina privilegier. Kulmen måste ha inträffat kring 1984. Statliga Domänverket vill hugga urskog i Lapplandsfjällen. Gör inte det, skriver riksrevisorerna, det blir förlust för statskassan. Häftiga protester från samer, skogsforskare och naturvårdare. De här skogarna kommer aldrig upp igen! Kanske inte, svarar Domänverket, men sysselsättningen går i första hand. Dessutom lider näringen av virkesbrist. Så det blev skattesubventionerad naturskövling – en god affär för massaindustrin.

[...]

”Skogsmaffian”, säger mina sägesmän och pekar mot Jönköping. Där har Skogsstyrelsen numera sitt säte. Skogsstyrelsen avgör ensam hur halva Sverige skall se ut om hundra år. Märkligt bara detta: att så fort det gäller skogsavverkning och nyplantering har inte ens Naturvårdsverket någon talan. Men då vimlar det förstås av företrädare för allmänintresset i Skogsstyrelsens ledning?

Inte en enda. Ingen folkvald, naturvårdare, landskapsarkitekt eller oberoende forskare. Skogsstyrelsen ledning, utsedd av minister Eskil Erlandsson, består av branschfolk: lobbyister, före detta chefer inom skogsnäringen, till och med aktieägare i de skogsbolag som myndigheten skall ha tillsyn över. Om man bara såg titlarna skulle man tro att det var en bolagsledning, aldrig en statlig myndighet.

Det må vara att Anders Borg är den minister som syns mest för ögonblicket. Med det är frukterna av Eskil Erlandssons små pm som kommer att synas på vykorten som våra barnbarn postar.

”Skogsstyrelsen har vuxit ihop med skogsnäringen på ett sätt som vore otänkbart i en annan sektor”, säger en skogskonsulent i västra Sverige. ”Bokstavligen. På många orter delade vi till och med lokal.”

Jag har personligen många släktingar och bekanta som är skogsägare och jag har ännu inte hunnit få allas synpunkter på ämnet, många läser inte ens DN till att börja med eller är särskilt datorvana.
Vad har ni för tankar om ämnet? Är det en riktig bild som målas upp?

miljömuppar

Edit: kommer med ett längre svar sen.

Jag drog lite förhastade slutsatser och läste inte hela ts ska jag erkänna. jag trodde det bara var samma svammel som jag läste i hans första artikel, den ville jag bara spy på.

Men nu blev det lite intressantare. Detta hade jag faktiskt dålig koll på, jag har trots allt inte fått börja vara med helt i avverkningsplanerna på hemmanet. Just denna regel tycker jag låter absurd. Fast sen är det också han som har tolkat den så det behöver ju inte vara så hemskt som det står. Får hoppas att någon kunnigare kommer in och kan bringa klarhet i frågan.


I mitt tycke ska inte staten få bestämma någonting om hur man brukar skogen. Äganderätten väger tyngre.

Men huruvida vad som är mest ekonomiskt lönsamt är det svårt att svara på. det krävs nog en del mer beräkningar för att se det. Men jag har svårt att tro att man skulle tjäna i närheten lika mycket som när man kalavverkar, men på vilket sätt man ska gå tillväga är upp till den enskilde skogsägaren att bestämma. Därför ska det inte vara ett problem att avverka som man vill.

Jag skulle gärna vilja se lite mer kalkyler på Lübeckmodellen innan jag bildar uppfattning, men den uppfattning jag får nu, är att denna herre till varje pris ska förstöra en av Sveriges största inkomstkällor och bilda ett naturreservat utav hela Sverige. Det känns som att han sökt land och rike för att stödja sin egen tes.

Dessutom tror han att i framtiden är det bara turism som gäller. För i Arjeplog har hela 172 personer jobb inom turismen. Medan han tror att det skulle vara mindre i skogsbruket, kanske om man räknar skogsägare men inte skogsarbetare.



Han verkar tro att Sverige ska drivas på turism, som något jävla u-land. Skogen växer trots allt upp trots dessa "hemska" hyggen och i tillväxten frodas nya arter. Något han verkar ha svårt att inse

Men om det visar sig att denna modell är korrekt är jag öppen för att bruka den. Men det får framtiden utvisa.

Förlåt för rörig text. Jag blir lätt irriterad när jag läser dessa miljöpartisters flum.

Edit: Trots allt så belyser han viktiga frågor som måste ändras och alternativa modeller måste kunna testas för att få ett så effektivt skogsbruk som möjligt.

Det här är en oerhört viktig fråga som Zaremba tar upp och jag måste säga att jag är mycket, mycket glad över att detta får sådant utrymme som det får i Sveriges största tidning. Om en halv miljon stockholmare läser och förfasas över det som är vardag för oss skogsbrukare så kanske det faktiskt kan bli någon förändring. Åtminstone en liten en.

Precis som nämnts tyckte jag själv också att de första två artiklarna var rätt mediokra. De var skrivna av en storstadsbo som kommit ut i provinserna och förfasas över att träden huggs ned. Tämligen ordinärt. Men sedan gräver Zaremba ytterligare och slänger nätet vidare och det ska han ha väldigt mycket heder av. Det stora problemet i svenskt skogsbruk är att makten över skogen förskjutits från skogsägarna till "skogsmaffian", skogsindustrierna, skogsfacken och deras politiska bundsförvanter. Ju förr det kan korrigeras, desto bättre.

Den enda aspekt som Zaremba inte tagit upp, och som jag personligen saknar lite, är viltets inverkan på skogsbruket. Gran är det mest vilttåliga trädslaget och när vi har, och under de senaste decennierna har haft, ett mycket högt vilttryck så blir granåkrar naturligtvis ett attraktivt alternativ.

Markberedning kommer om 50 år att ta sig lika vansinnigt som ddt-giftet. Att offra århundraden av nedtrampade stigar och andra lämningar för att vinna 2 års tillväxt är rena vansinnet.

Lübeckmodellen hade jag aldrig hört talas om innan jag läste denna artikel men den verkar vara en variant av vanlig plockhuggnung, dvs att man hugger de stora träden och låter återväxten sköta sig själv. Det är inga konstigheter med det utan det sätt som man bedrivit skogsbruk på i hundratals år innan kalhyggesbruket kom på modet under senare halvan av 1900-talet. Huruvida plockhuggning eller hyggesbruk ger bäst återväxt respektive lönsamhet råder det delade meningar om. Läser du ATL så har det varit sporadiska diskussioner om just denna fråga då och då de senaste åren. Själv vågar jag inte utropa det ena till bättre än det andra (även om jag rent generellt tycker rekreationsvärdena beaktas för lite i svenskt skogsbruk, bisarrt nog är det kanske delvis allemansrättens fel) men att myndigheterna med regler och förordningar ska gå in och styra produktionen mot en viss bruksform är så fel som det bara kan bli.

Ja det måste vara så som man gjorde förr, fast då användes i närheten inte lika mycket volymer som idag. Detta tycker jag att man borde djupdyka i och se vad som är effektivast, för det hade varit trevligt att kunna spara mycket och trots det inte förlora på det. Så det är jag absolut inte emot.

Vad menar du med att det skulle vara allemansrättens fel till viss del?

Är inte stigarna ganska icke-existerande redan efter att skördarna och skotarna gjort sitt?

En gång satte jag 8000 granplantor på ett hygge utan markberedning. Det var jobbigt. Så länge man kalavverkar känns det som om markberedning är ett ganska måttligt ingrepp på en redan vandaliserad mark.

Finns det inga pengar att tjäna på markens rekreationsvärden så minskar också incitamenten att ta hänsyn till samma rekreationsvärden. Nu tror jag i och för sig inte att allemansrätten är den stora boven i det här dramat men den kan kanske påverka saken lite på marginalen.

Detta har upprört mig länge, men är det inte förändring på gång? Blädning borde ju få vara en självklarhet för de ägare som vill. Går det inte att få fallen individuellt bedömda?
Förövrigt så kan man få EU-pengar för att låta urskog vara orörd, vilket ju är något positivt iaf.

Har för mig att jag i någon av Victor Schaubergers texter läst om att hans åsikter om detta, då han framställde alla biverkningar av kalhyggen och att detta skulle vara en anledning till framtida miljöproblem och översvämningar. även om hans teorier är omtvistade ( bla energiutvinning och att han kidnappades av Usa under kriget och sattes i förvaring) så är texterna läsvärda!

Men varför ska man behöva bli bedömd alls? Är det inte konstigt att man måste be Skogsstyrelsen om lov för rätten att bruka sin egen skog?

En granplantering är ingen skog.

Lika lite som en gummiträds- eller oljepalmsodling är en regnskog.