Flashbacks Jan Axelsson dömd för förtal 1999(?)

n 1995 Flashback published an article titled 'Sexual offenders in Stockholm 1990/91'. In this article convicted offenders were published with name, photograph, personal number, address, and telephone number. Alongside information pertaining to the character of the committed crime that these persons had been tried and convicted for.
One of the men pressed charges against the editor in charge of Flashback Jan Axelsson, demanding he would be sentenced to jail for grave slander.

The man is previously convicted for sexual abuse and sexual aggravation of three mentally handicapped girls.
He demanded financial reimbursement of Jan Axelsson for a total of half a million Swedish Kronor for mental anguish.

When a jury tried the case on the basis of freedom of the press at the end October, Jan Axelsson was convicted - but however not for grave slander but slander.
This is the reason why Jan Axelsson was acquitted of the charges. The divisional court of Stockholm was hindered to convict Jan Axelsson since the jury had surpassed the initial caption of the crime.
The court however considers the offender to be obliged to financial compensation. The amount was set at 50 000 SEK.

Jan Axelsson's lawyer, Nils Hillert is very surprised about the ruling of the divisional court.
- Even if one in agreement with the divisional court would have proposed that it was not justifiable to publish the information, the financial reimbursement is surprisingly high in comparison to previous praxis. I have never before encountered a previous case where the sentence proposes such a high reimbursement for slander of the normal degree.
On the contrary not even grave slander usually imparts such vast measures of reimbursement as in this case.
- In praxis the divisional court, which is tied to the jury's acquittal of grave slander and therefore solely capable of convicting for slander, has still punished Jan Axelsson financially for grave slander. The divisional court has evaluated the anguish that the publication is supposed to have rendered for the man, as twice as high as the anguish of the three girls that the man was previously convicted for having sexually offended. This emits the completely wrong signals to society.

The offender greets the sentence.

The Swedish daily newspaper Expressen writes that the sexual offender cheered when he received the sentence this afternoon. - He finally experiences joy, says the man's legal representative to Expressen, and suggests that this is a victory for individual integrity.

- Considering the caption of the crime was changed from grave slander to slander by the jury last month, the reimbursement is surprisingly high, continues his lawyer.
- And even more so if you consider that the magazine’s issuance was merely 1200 copies at the time of its publication three years ago.

Flashback will appeal the ruling.

[Flashback]

Flashback anmäld till Justitiekanslern
I den tryckta tidningen Flashback nummer 3, utgiven 1995, namnpublicerades män i Stockholmsområdet som dömts för våldtäkt under perioden 1990-1991. De flesta reaktionerna på publiceringen var positiva. Många läsare ansåg att det både var intressant och korrekt att publicera namn, adress och bild på personerna i fråga. De negativa reaktionerna bestod av åsikter om att detta egentligen endast handlade om effektsökeri. En polisinspektör i Skarpnäck utanför Stockholm gick till och med så långt att hon anmälde tidningen till Justitiekanslern. Orsaken var att en kvinna i området kontaktat henne för att få hjälp. Någon hade nämligen klistrat upp en kopia av tidningssidan där information om hennes före detta man fanns med.
Polisinspektören, Eva Sundholm, hävdade i sin anmälan att hon varit i kontakt med Greger Wahlgren på Rikspolisstyrelsen, enligt henne ”mycket kunnig vad det gäller rasism och främlingsfientlighet”. Enligt Wahlgren, citerad av Sundholm, är Flashback en ”högerextremistisk” tidskrift som, återigen enligt Wahlgren och Sundholm, vill att ”personer med sexuellt avvikande beteende och judar inte skall finnas till...”
Dessa totalt befängda påståenden gjorde att Sundholm direkt snubblade på egen tråd. Justitiekanslern vidtog ingen åtgärd av hennes bristfälliga anmälan och konstaterade att det inte gick att bevisa varken förtal eller tryckfrihetsbrott i detta fall. Att någon klistrat upp en kopia av en tidning i en trappuppgång är ju inget tryckfrihetsbrott.
Flashback har alltid hävdat åsiktsneutralitet och har under årens lopp kunnat bemöta påståenden och påhopp från olika håll och kanter på lugnt och rationellt vis. Det finns ingenting i Flashbacks redaktionella innehåll eller i dess redaktionella policy som tyder på ”högerextremism”. Flashback vill nog snarare hävda att man representerar det motsatta: en oberoende, neutral och öppensinnad attityd gentemot alla och en djupgånde respekt för allas rätt att göra sin stämma hörd.
Citatet där det hävdas att Flashback anser att ”personer med sexuellt avvikande beteende och judar inte skall finnas till...” är gripet ur luften. Orsaken till detta påhopp är dock i grund och botten oerhört allvarlig: Det handlar uppenbarligen antingen om medveten lobbyverksamhet från Rikspolisstyrelsen eller enskilda individer där eller så handlar det om en extrem okunskap om saker man hävdar man är expert på.