Citat:
Ursprungligen postat av
Nicke--Nyfiken
I förbundet mellan Israel och Gud gäller mig veterligt fortfarande Mose lag. Men jag pratar om himmelrikets lag den som fanns före människan.
Jag beklagar om mina kunskaper i dogmatik är urusla, och även om jag mig veterligt inte träffat någon med bättre bibelkunskaper än jag själv så måste jag erkänna att även de är urusla.
För att återgå till tråden: Varför fanns det en åklagare i Guds rike?
(Att åklagaren sedan som resultat av sin fria vilja föll, och det finns ett förbund mellan Israel och Gud samt ett annat mellan Kristna och Gud är samt att båda har en viss koppling till Guds löften till Abrahams löfte, hör egentligen inte till den här tråden, även om det kanske var i första hand dessa löften som bibelcitaten syftade på )
Dina frågeställningar tar sig mer filosofisk art tycker jag, men jag vill ändå säga att dessa existentiella spörsål där skickligt intrigerande författare placerat människans samvete på vågskålar att spekuleras i samspel med fri vilja, trohet, maktbegär och En högsta ledning/maktfaktor : allt detta föregås av en massa mental censur och tabun också och författades i tider när människan nu var mycket ovetandes om sin plats och destinationer, varför jag vill se detta som ypperliga utfall av människors grundläggande narcissistiska drag eller studier av narcissism och hur narcissism förvecklas i människans mentala föreställningsvärld.
Det är väldigt intrikat med många andra´numera klassicistiska idéströmningar som hakat på gudstesen som grunddraget/grundfundamentet.
Det verkar då mer seriöst, men jag undrar och betvivlar det...
T.ex Egot överjaget det undermedvetna men allt är studier i makt. Polemiken mellan gott och ont, han och hon, polemiken i lydande följande alt. kreativ förmåga till slutsatser om vart det ena slutar och annat tar vid.
Det är en evighetslek att tro sig finna svaren på frågorna i MER och fler intrikat upbyggd teologi, eftersom det ändå är inåtcirklande och därmed blundar för de verkliga förloppens påverkan på moral, och den moral som ges giltighet. Gudsmoralen äger inte den giltighet längre.
Därför kräver dina frågor mycket kryptiska s.k svar eller resonemant som i sig är extremt exkluderande.
All religion spelar på strängar om makt och kontroll. Som sägs så ofta i detta forumets olika trådar medan väldigt många fascineras av makten med jasägarmentaliteten påtänd. Att så frivilligt kuva sig och under eller inordna sig i vad dåtida enögdhetens narcissister fastslog. Liksom gammal r äldst och därmed att antagas bära sanning. Långt utlägg, men det är intrikata frågor du ställer som engagerar folk hela vägen ut till den tunnaste luften i kvasifilosofi med stödargument ur kvantfysik, så det kan inte vara mer än existentiell genuin ångest som är själva motorn i dessa långsökta spekulationer att förhålla sig till bibliska ord, som ett seriöst underlag gällande moral.
Moral att finna sig i, vill säga. Moral förändras medan bibelstudierna vilar på statiska föreställningar utan verifierad granskning.
Att vara både åklagare dömare och exekutor, är väl ändå kontentan av den maximerade makten, (den som decimerat det absoluta flertalet, utan ens vetskap om hur denna moralism ens arangerades, över huvudet på golk... bl.a) ...geniala grundtanken om att moralfilosofiska utopiska tankespel, dessutom allihopa med sina tilltänkta "svar" , är att "forskas om" ur bibelversernas förtäckta men naiva ordlekar , där både uppkomsten och framtidens färdriktning för morgondagen skulle återfinns där, i en enda mänsklighetens bok, i detta fall bibeln?Det kan inte te sig mer långsökt naivt än så.
Moral och etiska spörsmål har inte ens sin upprinnelse i efterkonstruerat diktspråk/konstart, så vad då med lösningarna på moraliska dilemmen att finnas ur teologiska profeters köpslående med de bibliska verktygen? Det är långsökt och syrefattigt och som visat sig, ohållbart.
Tycker att frågorna också omedelbart slår knut på sig själv, inte minst då "gud" inte är en reell part, det är i sanning lek med ord att skapa tidsfördrivande mentala labyrinter.
Förbundet mellan Israel och Gud, visar sig bjuda på hårdför aggressionsmakt, åter igen... se hur maktanspråken tvinnas och förvrids, utifrån samvetet åklagare att äga dömenderätt och exekutiv makt, enbart genom att peka på text i gammal poetisk antalogi, dessutom ur tiden sedan länge.
Som en nöjeskarusell när det är trist med ekvationslösningar sudoku eller annat.
Så länge inte "Gud" äger talförmåga eller förmåga att bemedla sig i sinnlig värld utan tvivel om att varje budskapande når fram till hela mänskliga släktskapet sett som en skapelse, så förstår du väl ändå vilka gigantiska spekulationer du ger dig in på? Att frågorna i sig är starkt exkluderande och bjuder på enbart än mer intrasslad exegetik.