2012-05-06, 12:04
#1
Jag skickade precis iväg detta till Moderaternas riksdagsledamot Jessica Polfjärd. Vad tycker ni, är jag ensam om att ha dessa tankar? Är det rättfärdigat att skapa en debatt på dessa grunder? Lägg gärna till orsaker eller påpeka gärna brister.
-----------------------------------
Hej Jessica.
Ta dig tid att läsa detta när du inte är stressad. Det kan behövas läsas några gånger för att få helhetsbilden och något rättfärdigat svar finns inte. Varför jag skriver till dig är för att du är min ledamot och jag skulle gärna vilja se att denna debatt tas vidare. Syftet är att upplysa folket, men mitt personliga syfte är främst att få ett svar från någon uppsatt angående sista stycket om frihet.
Jag har sedan mitt första arbete vid 18 års ålder aldrig riktigt förstått hur pensionssystemet ännu kan få husera i sin form. Idag är jag 23 år och äntligen börjar det blåsa kring systemet, dock fokuseras det mest på avgifter och dagens 50-talister. Men det stora bedrägeriet går mycket djupare än så. Låter det rätt och logiskt med att en generation lånar av sin nästkommande för att skicka räkningen till sina barnbarn?
Jag vill först börja med att påpeka att jag absolut är för tanken, den goda tanken om att alla ska ha rätt till en pension. Vilket kan härledas till citatet "En för alla, alla för en". När systemet satte sina rötter baserades det just på befolkningens egenskaper av moral, respekt och empati. Men hur ser verkligheten ut idag?
Till att börja med frikopplades vårt penningsystem från realistiska värden, det har fått löpa fritt, skapat inflation och planterat ord som stress, nedskärningar och utbrändhet i var man och kvinnas ordförråd. Effektiviseringen som pågår runt om i alla företag och organisationer är en symtom. En symtom som smittar av sig på befolkningen och sjukskrivningarna skjuter i taket. Vad leder då detta till? - Mindre jobb och större utgifter.
Sedan för att återkoppla till de tre pelarna moral, respekt och empati: Individer födda från 80-talet och framåt har växt upp i en värld där de inte behöver ta hand om sig själva, de har inte i samma grad utvecklat de ovan nämnda egenskaper. Jag talar givetvis i majoritet och drar inte alla över en kam. Men jag känner ett flertal personer i min ålder som säger "Varför ska jag jobba?", de sitter där hemma och spelar tv-spel med bostadsbidrag och socialbidrag och är nöjda med det. Alternativt studerar de någon lätt kurs för att få ut CSN, inte med tanken om att bli framgångsrika och kompetenta, utan med tanken om att få in mer pengar från bidrag.
Nu vet jag att detta är ett känsligt ämne, men faktum är att olikheter existerar. Vår kultur ser inte ut som andra kulturer runt om i världen. Jag har själv rest runt på tre stora upptäcktsresor runt om i världen så jag vet vad jag talar om. Och jag vill med bestämdhet påpeka att jag absolut inte är emot invandring. Men faktum kvarstår, kulturer är olika. Och med Sveriges vårdslösa invandringspolitik har vi fått en ny kultur där frasen "En för alla, alla för en" inte existerar. Dessa individer i kombination med de lata, bortskämda 80-talisterna och framåt, kan aldrig axla rollerna inom lagspelet som byggt upp Sverige.
Systemets pelare attackeras av girighet, egoism och lathet. Hur länge ska det hålla?
Och för att gå in på slutklämmen och kanske min viktigaste fråga tar vi oss in på ordet frihet. Varför har staten dumförklarat mig som individ? Varför får jag inte förvalta mitt inarbetade kapital? Varför har jag åtminstone inte möjligheten att få välja? Hade jag levt för 50 år sedan hade valet varit givet, systemet! Men idag, nej jag tänker inte lägga mina framtida besparingar i ett blödande system.
Ge mig valet och jag blir nöjd.
--------------------------------------
-----------------------------------
Hej Jessica.
Ta dig tid att läsa detta när du inte är stressad. Det kan behövas läsas några gånger för att få helhetsbilden och något rättfärdigat svar finns inte. Varför jag skriver till dig är för att du är min ledamot och jag skulle gärna vilja se att denna debatt tas vidare. Syftet är att upplysa folket, men mitt personliga syfte är främst att få ett svar från någon uppsatt angående sista stycket om frihet.
Jag har sedan mitt första arbete vid 18 års ålder aldrig riktigt förstått hur pensionssystemet ännu kan få husera i sin form. Idag är jag 23 år och äntligen börjar det blåsa kring systemet, dock fokuseras det mest på avgifter och dagens 50-talister. Men det stora bedrägeriet går mycket djupare än så. Låter det rätt och logiskt med att en generation lånar av sin nästkommande för att skicka räkningen till sina barnbarn?
Jag vill först börja med att påpeka att jag absolut är för tanken, den goda tanken om att alla ska ha rätt till en pension. Vilket kan härledas till citatet "En för alla, alla för en". När systemet satte sina rötter baserades det just på befolkningens egenskaper av moral, respekt och empati. Men hur ser verkligheten ut idag?
Till att börja med frikopplades vårt penningsystem från realistiska värden, det har fått löpa fritt, skapat inflation och planterat ord som stress, nedskärningar och utbrändhet i var man och kvinnas ordförråd. Effektiviseringen som pågår runt om i alla företag och organisationer är en symtom. En symtom som smittar av sig på befolkningen och sjukskrivningarna skjuter i taket. Vad leder då detta till? - Mindre jobb och större utgifter.
Sedan för att återkoppla till de tre pelarna moral, respekt och empati: Individer födda från 80-talet och framåt har växt upp i en värld där de inte behöver ta hand om sig själva, de har inte i samma grad utvecklat de ovan nämnda egenskaper. Jag talar givetvis i majoritet och drar inte alla över en kam. Men jag känner ett flertal personer i min ålder som säger "Varför ska jag jobba?", de sitter där hemma och spelar tv-spel med bostadsbidrag och socialbidrag och är nöjda med det. Alternativt studerar de någon lätt kurs för att få ut CSN, inte med tanken om att bli framgångsrika och kompetenta, utan med tanken om att få in mer pengar från bidrag.
Nu vet jag att detta är ett känsligt ämne, men faktum är att olikheter existerar. Vår kultur ser inte ut som andra kulturer runt om i världen. Jag har själv rest runt på tre stora upptäcktsresor runt om i världen så jag vet vad jag talar om. Och jag vill med bestämdhet påpeka att jag absolut inte är emot invandring. Men faktum kvarstår, kulturer är olika. Och med Sveriges vårdslösa invandringspolitik har vi fått en ny kultur där frasen "En för alla, alla för en" inte existerar. Dessa individer i kombination med de lata, bortskämda 80-talisterna och framåt, kan aldrig axla rollerna inom lagspelet som byggt upp Sverige.
Systemets pelare attackeras av girighet, egoism och lathet. Hur länge ska det hålla?
Och för att gå in på slutklämmen och kanske min viktigaste fråga tar vi oss in på ordet frihet. Varför har staten dumförklarat mig som individ? Varför får jag inte förvalta mitt inarbetade kapital? Varför har jag åtminstone inte möjligheten att få välja? Hade jag levt för 50 år sedan hade valet varit givet, systemet! Men idag, nej jag tänker inte lägga mina framtida besparingar i ett blödande system.
Ge mig valet och jag blir nöjd.
--------------------------------------