30 067 besökare online
856 542 medlemmar • 45 801 733 inlägg
Användarnamn 
Lösenord
Flashback Forum > Vetenskap & humaniora > Psykologi > Psykisk hälsa
Svara på ämne
Ämnesverktyg
Jagharsyndat
Medlem
Jag är så jävla trött på att vara blyg! Jag har svårt att tala inför grupp (Nästan omöjligt), eller föra en konversation med en person som jag inte känner.
Jag kommer inte på någonting att säga och det blir oftast en tyst och pinsam situation när någon försöker prata med mig.
Det blir ALLTID stelt när jag är ensam med en person och jag undviker detta så mycket som möjligt.

När jag är full så blir det helt tvärtemot, då ska jag prata med allt och alla och är hur social som helst.
Kan säga att det är alkoholen som fixat de flesta vänner jag har idag för utan den tror jag fan inte jag hade kännt en enda jävel.
Jag önskar jag kunde ha den sociala förmågan jag har när jag är berusad (Fixade ett jobb på fyllan), för då vet jag att jag hade kunna komma någon vart livet.
Men nu känner jag mig så jävla begränsad av min osociala personlighet, det känns verkligen som att jag inte kan leva mitt liv.

Jag har ingen aning hur jag ska klara av att börja högskolan med min sociala fobi(?).
Är alltid väldigt tyst och hittar nästan aldrig något att säga, har aldrig varit den som tagit plats eller uppmärksamhet utan är alltid den som sitter tyst i ett hörn och knappt syns.

Har inte klarat av en enda muntlig redovisning i hela mitt liv, utan när jag väl står där framme så blandar jag ihop alla ord och alltid blivit tvugen att avbryta och sätta mig igen.

Vafan är det för fel på mig? Har aldrig raggat på en tjej i nyktert tillstånd och varje gång jag har träffat en tjej så har det aldrig varit på mitt initiativ.
Till och med vänner som jag känt i år kan jag ha problem med att prata med ibland, den pinsama tystnaden kan komma fram titt som tätt och så blir det en obekväm situation.
Finns det någon här som känner igen sig och gått igenom detta? Hur gjorde ni med högskolan? Tyvärr är det mycket grupparbeten och muntliga redovisningar i det programmet som jag vill gå i, ska jag verkligen låta detta problem vara ett hinder för att uppnå min dröm?

Det måste finnas något sätt att ta sig ur denna rädslan att inte kunna kommunicera som en vanlig person, utan att man ständigt måste sitta instängd i sig själv med hoppet att det kommer bli bättre nån dag.
Men just nu ser det väldigt mörkt ut, så vad ska man göra kära flashbackare? Finns det något ljus i slutet av tunneln för mig? Eller kommer jag alltid leva som en tyst person som kommer att dö ohörd?

JAG VILL LEVA, HJÄLP MIG ATT LEVA! Det måste finnas något sätt att bota min blyghet, jag vill också kunna prata. Jag önskar verkligen att jag kunde föra långa intressanta konversationer, hålla tal och allt det där.
Livet hade varit så mycket enklare då. Är väldigt tacksam för all tips och hjälp jag kan få, jag tackar för mig och önskar er all lycka i framtiden.
__________________
Senast redigerad av Jagharsyndat 2012-05-06 kl. 05:31.
 
And-so-it-burns-
Medlem
And-so-it-burns-s avatar
Vad är det som gör dig mest besvärad när du ska tala inför grupp eller konversera med någon? Är det att personerna ska skratta åt dig? Döma dig?

Jag skulle rekomendera KBT terapi, där får du träffa en teraupeft som kommer att under kontrollerade former ställa dig inför situationer som känns utmanande inom det område som du har problem med. Utmaningarna kommer att bli intensivare och intensivare men på dina vilkor, det kan vara till exempel att din teraupeft ger dig i uppdrag att prata med någon okänd på stan medan denne står längre bort och övervakar hela grejen etc.

Det finns även medicinska alternativ som betablockerare som gör någonting med blodtrycket så att man får lättare att prata med folk eller nått sånt.
__________________
You can make the future but it starts with leaving the past.
 
jackflash
Medlem
jackflashs avatar
Är du Raj Koothrappali från Big Bang Theory?

Tro mig, våga. Det finns inget som är så avtändande för en tjej som en blyg kille. Du kan inte få annat än nej. (Förutom ett ja)
__________________
:Snabbare än blixten:
 
Marijuana4ever
Medlem
Marijuana4evers avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Jagharsyndat
Jag är så jävla trött på att vara blyg! Jag har svårt att tala inför grupp (Nästan omöjligt), eller föra en konversation med en person som jag inte känner.
Jag kommer inte på någonting att säga och det blir oftast en tyst och pinsam situation när någon försöker prata med mig.
Det blir ALLTID stelt när jag är ensam med en person och jag undviker detta så mycket som möjligt.

När jag är full så blir det helt tvärtemot, då ska jag prata med allt och alla och är hur social som helst.
Kan säga att det är alkoholen som fixat de flesta vänner jag har idag för utan den tror jag fan inte jag hade kännt en enda jävel.
Jag önskar jag kunde ha den sociala förmågan jag har när jag är berusad (Fixade ett jobb på fyllan), för då vet jag att jag hade kunna komma någon vart livet.
Men nu känner jag mig så jävla begränsad av min osociala personlighet, det känns verkligen som att jag inte kan leva mitt liv.

Jag har ingen aning hur jag ska klara av att börja högskolan med min sociala fobi(?).
Är alltid väldigt tyst och hittar nästan aldrig något att säga, har aldrig varit den som tagit plats eller uppmärksamhet utan är alltid den som sitter tyst i ett hörn och knappt syns.

Har inte klarat av en enda muntlig redovisning i hela mitt liv, utan när jag väl står där framme så blandar jag ihop alla ord och alltid blivit tvugen att avbryta och sätta mig igen.

Vafan är det för fel på mig? Har aldrig raggat på en tjej i nyktert tillstånd och varje gång jag har träffat en tjej så har det aldrig varit på mitt initiativ.
Till och med vänner som jag känt i år kan jag ha problem med att prata med ibland, den pinsama tystnaden kan komma fram titt som tätt och så blir det en obekväm situation.
Finns det någon här som känner igen sig och gått igenom detta? Hur gjorde ni med högskolan? Tyvärr är det mycket grupparbeten och muntliga redovisningar i det programmet som jag vill gå i, ska jag verkligen låta detta problem vara ett hinder för att uppnå min dröm?

Det måste finnas något sätt att ta sig ur denna rädslan att inte kunna kommunicera som en vanlig person, utan att man ständigt måste sitta instängd i sig själv med hoppet att det kommer bli bättre nån dag.
Men just nu ser det väldigt mörkt ut, så vad ska man göra kära flashbackare? Finns det något ljus i slutet av tunneln för mig? Eller kommer jag alltid leva som en tyst person som kommer att dö ohörd?

JAG VILL LEVA, HJÄLP MIG ATT LEVA! Det måste finnas något sätt att bota min blyghet, jag vill också kunna prata. Jag önskar verkligen att jag kunde föra långa intressanta konversationer, hålla tal och allt det där.
Livet hade varit så mycket enklare då. Är väldigt tacksam för all tips och hjälp jag kan få, jag tackar för mig och önskar er all lycka i framtiden.

Tror du har social fobi
Känner lite samma som du gäller bara o slappna av o va säker men de får ta sin lilla tid de
__________________
Under ett års användandet av cannabis har jag lärt känna mig själv mycket mer än vad jag nånsin gjort under mina 20 år innan cannabisanvändning


[[[[http://www.youtube.com/watch?v=AMCWQCOkvPI]]]]
 
Marijuana4ever
Medlem
Marijuana4evers avatar
Citat:
Ursprungligen postat av jackflash
Är du Raj Koothrappali från Big Bang Theory?

Tro mig, våga. Det finns inget som är så avtändande för en tjej som en blyg kille. Du kan inte få annat än nej. (Förutom ett ja)
De är inte alls avtändande ja tycker de bara är mystiskt o lite svagt men man har lättare för att kunna se en blyg människa i helhet och när den väl öppnar sig så har jag lätt för att förstå honom för har själv vatt där en gång för länge sen
__________________
Under ett års användandet av cannabis har jag lärt känna mig själv mycket mer än vad jag nånsin gjort under mina 20 år innan cannabisanvändning


[[[[http://www.youtube.com/watch?v=AMCWQCOkvPI]]]]
__________________
Senast redigerad av Marijuana4ever 2012-05-06 kl. 06:25.
 
Jagharsyndat
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av And-so-it-burns-
Vad är det som gör dig mest besvärad när du ska tala inför grupp eller konversera med någon? Är det att personerna ska skratta åt dig? Döma dig?

Jag skulle rekomendera KBT terapi
Det finns även medicinska alternativ som betablockerare som gör någonting med blodtrycket så att .

Det är rätt mycket som gör mig besvärad. Tänker ofta på att jag inte vill göra fel, säga något fel eller göra bort mig på något sätt.
Kan man inte få massa oönskade bieffekter av betablockerare?
Det med KBT terapi låter intressant, vet du någon som har blivit botad av KBT?

Citat:
Ursprungligen postat av jackflash
Är du Raj Koothrappali från Big Bang Theory?

Tro mig, våga. Det finns inget som är så avtändande för en tjej som en blyg kille. Du kan inte få annat än nej. (Förutom ett ja)

Jag vet att blygheten inte direkt är någon attraktiv egenskap, jag har försökt att våga det fungerar till en viss del men man faller tillbaka ganska lätt.

Citat:
Ursprungligen postat av Marijuana4ever
Tror du har social fobi
Känner lite samma som du gäller bara o slappna av o va säker men de får ta sin lilla tid de

Har du själv haft social fobi? Hur kom du ur det?
 
pyrverk
Medlem
KBT har hjälpt mig oerhört. Det passar kanske inte alla, då mycket faktiskt hänger på dig. Terapeuten blir lite som en mentor, där man tillsammans tar sig igenom vad som för dig upplevs som jobbiga situationer. Du får nya perspektiv på dessa, du lär dig att upptäcka och lägga av med såkallade säkerhetsbeteende som du använder dig av och som bara kvarhåller det jobbiga, du får lära dig tekniker du kan ta hjälp av för att inte ångesten ska ta över och du kommer förhoppningsvis förstå dig själv mycket bättre och acceptera dig som du är på ett mer positivt sätt.

Om du läser i en stad eller nära en stad där det finns psykologutbildningar, kan du alltid söka till att få vara utbildningspatient åt de som läser KBT. Brukar finnas information om detta på deras institutionshemsida. Jag gjorde så och fördelen här är att det kostar dig inget eller knappt något, du får fler terapitimmar än om du går via den vanliga vården och de som går utbildningen har andra personer i ryggen som hjälper dem att hjälpa dig. En win-win situation för dig och den som utbildas med andra ord.

Tror nog de flesta högskolor kan erbjuda våga-tala kurser på respektive studenthälsomottagning. Har själv inte gått en sådan, men tror nog att det skulle kunna ge dig mycket när det gäller att prata inför en gruppp.

Om du har läkarintyg på social fobi, finns det säkerligen möjlighet att i vissa kurser få utföra en muntlig redovisning inför bara läraren eller på något annat sätt visa vad du lärt dig. Även om
det är bra att träna på det som är jobbigt, behöver man ju inte utsätta sig mer än vad som är hanterbart.

Medicin är ett alternativ, själv tar jag en form av SSRI vilken för mig fungerar bra. Visst finns där biverkningar men som jag upplever dem dämpas de när kroppen väl vant sig. För mig blir det bara problem de första veckorna. Vi reagerar ju dock alla olika.

Där finns hjälp att få som sagt och din sociala ångest ska inte behöva vara det som styr över dina livsval.
 
WorthlessMan
Medlem
WorthlessMans avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Jagharsyndat

Har du själv haft social fobi? Hur kom du ur det?

Jag hade riktigt grov socialfobi förr. Det slutade med att jag drack alkohol konstant i 1,5 år.
Dock vart det bättre när jag träffade min nuvarande flickvän, hon mer eller mindre tvingade mig ut till affärer osv. Förr brukade jag supa innan jag handlade men nu fick jag gå dit nykter. Det var ett helvete men det vart bara bättre och bättre.
Än idag (15 år senare) så har jag inte blivit av med den helt, jag skulle tex aldrig tala inför en större grupp utan någon slags drog i kroppen.
SSRI-medicin har hjälpt vissa, men det största jobbet får du göra själv och det är tyvärr att utsätta dig i situationer som du inte gillar.
Ju mer du tränar desto snabbare lär du din hjärna att det inte är något hotfull situation.
 
Zom
Moderator
Zoms avatar
Psykologi och psykiatri → Psykiska problem

/mod
__________________
"I'm huge... I'm magnificent!"
Moderator i Övriga O/S, Psykologi, Sociologi,
Benso, Opiater och Nätapotek
sarkastisk och dryg på IRC
<HardstyleFreak> fuck you knarkar lowlifes
 
Nixxon888
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Jagharsyndat
Jag är så jävla trött på att vara blyg! Jag har svårt att tala inför grupp (Nästan omöjligt), eller föra en konversation med en person som jag inte känner.
Jag kommer inte på någonting att säga och det blir oftast en tyst och pinsam situation när någon försöker prata med mig.
Det blir ALLTID stelt när jag är ensam med en person och jag undviker detta så mycket som möjligt.

När jag är full så blir det helt tvärtemot, då ska jag prata med allt och alla och är hur social som helst.
Kan säga att det är alkoholen som fixat de flesta vänner jag har idag för utan den tror jag fan inte jag hade kännt en enda jävel.
Jag önskar jag kunde ha den sociala förmågan jag har när jag är berusad (Fixade ett jobb på fyllan), för då vet jag att jag hade kunna komma någon vart livet.
Men nu känner jag mig så jävla begränsad av min osociala personlighet, det känns verkligen som att jag inte kan leva mitt liv.

Jag har ingen aning hur jag ska klara av att börja högskolan med min sociala fobi(?).
Är alltid väldigt tyst och hittar nästan aldrig något att säga, har aldrig varit den som tagit plats eller uppmärksamhet utan är alltid den som sitter tyst i ett hörn och knappt syns.

Har inte klarat av en enda muntlig redovisning i hela mitt liv, utan när jag väl står där framme så blandar jag ihop alla ord och alltid blivit tvugen att avbryta och sätta mig igen.

Vafan är det för fel på mig? Har aldrig raggat på en tjej i nyktert tillstånd och varje gång jag har träffat en tjej så har det aldrig varit på mitt initiativ.
Till och med vänner som jag känt i år kan jag ha problem med att prata med ibland, den pinsama tystnaden kan komma fram titt som tätt och så blir det en obekväm situation.
Finns det någon här som känner igen sig och gått igenom detta? Hur gjorde ni med högskolan? Tyvärr är det mycket grupparbeten och muntliga redovisningar i det programmet som jag vill gå i, ska jag verkligen låta detta problem vara ett hinder för att uppnå min dröm?

Det måste finnas något sätt att ta sig ur denna rädslan att inte kunna kommunicera som en vanlig person, utan att man ständigt måste sitta instängd i sig själv med hoppet att det kommer bli bättre nån dag.
Men just nu ser det väldigt mörkt ut, så vad ska man göra kära flashbackare? Finns det något ljus i slutet av tunneln för mig? Eller kommer jag alltid leva som en tyst person som kommer att dö ohörd?

JAG VILL LEVA, HJÄLP MIG ATT LEVA! Det måste finnas något sätt att bota min blyghet, jag vill också kunna prata. Jag önskar verkligen att jag kunde föra långa intressanta konversationer, hålla tal och allt det där.
Livet hade varit så mycket enklare då. Är väldigt tacksam för all tips och hjälp jag kan få, jag tackar för mig och önskar er all lycka i framtiden.


Att du känner så här kan bero på att du tänker för mkt på vad folk runt omkring dig tänker om dig.
att du kanske tänker" får inte göra bort mig", "vad ful jag är idag" detta får dig att känna dig obekväm och inåtvänd.
du måste skita i vad folk tycker och tänker om dig!.
Att vara blyg i situationer är helt normalt, men du måste lämna din "comfort zone"!

se dessa videoklipp: http://www.youtube.com/watch?v=gmEJEfy5f50
http://www.youtube.com/watch?v=4bw6TXGaOWY
http://www.youtube.com/watch?v=LeCQNCSYOaw

annars kan man testa KBT, eller medecin.
men testa ta tag i problemet först!

lycka till!
 
Jagstang90
Medlem
Betablockare skulle ju kunna vara en tillfällig lösning!
 
Frontsoldaten
Medlem
Frontsoldatens avatar
Torgskräck is a bitch.

Smådoser Xanor hjälpte mig när det var som värst.
__________________
NRNS @ Fotboll & Substanser
 
Svara på ämne
Topp Dela »