Johnny Thunders - en totalt underbar musiker/människa

Johnny Thunders = Ett geni!
Finns det någon mer här som har förstått hans briljans?

Redan på det glada 80-talet lyssnade jag på hans plattor, både med New York Dolls och hans sologrejor, och givetvis med The Heartbreakers.
Men på sista tiden har jag tagit fram mina gamla vinyl med New York Dolls och verkligen lyssnat på dem igen.

Karln är ju ta mig fan ett geni!

När jag sedan för ett tag sedan tankade en platta som hette "Live & Wasted"
från 1990 där han kör akustiskt, med sköna monologer mellan låtarna var det som om jag fick en uppenbarelse.
Han är helt suverän, hans reflektioner om livet, droger och annat är helt jävla suveräna!
Han är tamigfan en helt underbar rockhjälte, kanske den största världen skådat?

Jag läste ut en bok om honom nyligen (In cold blood av Nina Antonia)
Han får dagens "rockers" att framstå som töntar!
Droger, sprit och sex i en rasande fart för att sedan dö ung, men ändå 10 år efter att folk trodde att han egentligen var färdig för kistan.

Finns det fler här som stämmer in i hyllningen av New Yorks finest?

New York Dolls fastnade jag aldrig riktigt för, men Johnny Thunders solo och med Heartbreakers... visst alltså! Liveplattan "D.T.K." har det förfestats till åtskilligt genom åren. Lite kul att han mellan alla spritdränkta turnéer levde ett stilla hemmaliv med sin flickvän i Enskede. Av någon anledning strandade ju flera från åttiotalets glammiga rock-jetset just i Stockholm, jag tänker då på t.ex. Jean Beauvoir och Neon Leon också.

Eftersom Thunders periodvis bodde i Stockholm giggade han en hel del här, och jag hade själv nöjet att se en svajig spelning på Kolingsborg i juni 1984. Det jag minns främst från konserten är hur någon i publiken rycker åt sig hans hatt och den efterföljande palavern... Thunders ger sig ut i publiken på jakt efter missdådaren, och vägrar fortsätta spela om inte hatten återlämnas. Vilket till slut skedde, har jag för mig.

För inte alltför många år sen såg jag en utmärkt dokumentärfilm med titeln Born To Lose, som skildrar Thunders liv och karriär genom konsertsekvenser och intervjuer med honom själv och andra legender som Dee Dee Ramone och Willie DeVille. Den senare var den som hittade Thunders död på ett sjaskigt hotellrum i New Orleans 1991, 38 år gammal. Försök hitta den, det är värt besväret!

Just det, dokumentären rekommenderas starkt!

Jag såg Thunders nån gång på tidigt 80-tal i en håla i Dalarna, trodde karldjäveln skulle dö på scenen redan då han gick omkring och mumlade "I' m so tired, I' m so tired" hela tiden, men gav ändå en hygglig konsert. Plattan "Alone" är ju en höjdare, börjar bra med en version av Pipeline tillsammans med Steve Jones från sex Pistols...

Vad dog han av då? Jag har aldrig hört honom, har ingen aning om vad det var för musik han spelade ens. Jag vet bara att han levde som en äkta rocker och lobbade inte för Hem och Skola som dagens dagisstjärnor.

Tror det var av en heroinöverdos. Och visst, mannen var rocker ut i fingerspetsarna

farsan gillar Johnny Thunders men jag har aldrig riktig lyssnat på han
ska fan ta och göra det

You can´t put your arm around a memory akustiskt... Mycket fin låt.

Jag skulle köpa nya högtalare för ett par år sedan och var inne i en affär ägd av en galen hifi-snubbe. Som provskiva för att kolla läget lite hade jag med mig en platta med Dolls. När jag satte på den höll han för öronen och skrek "hur kan du lyssna på sånt här??? åååh, så dåligt mixat. så dåligt ljud... ååh!"

Som avslutning kan jag ju säga att jag gillar både Johnny och N.Y Dolls. Kanske Johnny lite mer...

Ja ljudnördar ska man passa sig för. Ett unikt släkte som anpassar sin musiksmak efter hur bra producerat något är. Toto tror jag står högt i kurs hos dessa.....

Jag gillar verkligen Thunders och Dolls. Det är riktig rockmusik. Tyvärr jag inget fiffigt eller personligt att säga om honom, så det här inlägget blir helt poänglöst.

Han började med att imitera Keith Richards men kom till sist att på många sätt överträffa honom.

Min favoirt är "D.T.K. - Live at the Speakeasy", inspelad 1977 (men utgiven långt efter). Thunders är ingen publikfriare, precis. När han är missnöjd med publiken så säger han vad han tycker vilket man får flera exempel på.

"Our next tune for you boring motherfuckers, is called 'All by myself', and that´s how I feel!"

Jag tycker hans skivor är lika bra nu som när jag först började lyssna på honom någon gång på 80-talet. Han var en jävligt bra live-artist, de gånger han klarade av att genomföra en hel konsert. Utanför scenen var han väldigt trevlig, men mycket blyg. Tyvärr har jag ingen scanner annars kunde jag lagt upp lite bilder tagna back-stage på KB i Malmö någon gång på 80-talet.
Kommer ni ihåg sådana tidningsrubriker det blev efter det att han hade varit med i Måndagsbörsen? Har för mig att han mest låg på golvet med sin gitarr, väldigt påtänd, men spela det gjorde han jävlar i det (har ingen video längre så jag kan titta på det).