2012-05-04, 12:48
#1
De senaste dagarna har vi matats med nyheter om Frida som lever på en femhundring och Jimmy som blivit utförsäkrad efter en deltidssjukskrivning efter dotterns död.
I båda fallen målas samhället, myndigheter och politiker ut som kalla, okänsliga och omänskliga. Båda fallen sprids som löpeldar via sociala medier och folk startar insamlingar för att hjälpa. Problemet är bara att Frida i själva verket inte alls lever på en femhundring och dessutom skulle kunna göra väldigt mycket för att förbättra för sig själv utan samhällets inblandning.
Jimmy, i sin tur, har mer pengar än de flesta av de över 60 000 som delat hans status på Facebook. Han har också haft ork att renovera både hemma och i sommarstugan, bygga ett hemmagym, renovera en Porsche, åka på grottsafari och sova utomhus mitt i smällkalla vintern, allt detta samtidigt som han inte orkat jobba mer än 50% på grund av sorgen. I november, på dagen en månad efter dotterns död, skriver en vän till familjen på Facebook "Jag önskar att jag hade er energi och arbetslust" och syftar på en bild där paret renoverar sommarstugan. Det skrivs inte heller någonstans att han har egen konsultfirma och därmed kan styra väldigt mycket själv hur och när han jobbar.
Det jag vill diskutera med denna trådstart är huruvida det är okej att för en bra story eller en politisk agenda strunta i att kolla vad som döljer sig bakom det som möter ögat.
Alla som orkar lägga fem minuter på att kolla dessa båda historier, t ex via Facebook och Ratsit, inser snabbt att det finns omständigheter som åtminstone delvis skulle stjälpa storyn. Ändå gör journalisterna inte det. Eller gör de det och struntar i resultatet och kör ändå?
I båda fallen målas samhället, myndigheter och politiker ut som kalla, okänsliga och omänskliga. Båda fallen sprids som löpeldar via sociala medier och folk startar insamlingar för att hjälpa. Problemet är bara att Frida i själva verket inte alls lever på en femhundring och dessutom skulle kunna göra väldigt mycket för att förbättra för sig själv utan samhällets inblandning.
Jimmy, i sin tur, har mer pengar än de flesta av de över 60 000 som delat hans status på Facebook. Han har också haft ork att renovera både hemma och i sommarstugan, bygga ett hemmagym, renovera en Porsche, åka på grottsafari och sova utomhus mitt i smällkalla vintern, allt detta samtidigt som han inte orkat jobba mer än 50% på grund av sorgen. I november, på dagen en månad efter dotterns död, skriver en vän till familjen på Facebook "Jag önskar att jag hade er energi och arbetslust" och syftar på en bild där paret renoverar sommarstugan. Det skrivs inte heller någonstans att han har egen konsultfirma och därmed kan styra väldigt mycket själv hur och när han jobbar.
Det jag vill diskutera med denna trådstart är huruvida det är okej att för en bra story eller en politisk agenda strunta i att kolla vad som döljer sig bakom det som möter ögat.
Alla som orkar lägga fem minuter på att kolla dessa båda historier, t ex via Facebook och Ratsit, inser snabbt att det finns omständigheter som åtminstone delvis skulle stjälpa storyn. Ändå gör journalisterna inte det. Eller gör de det och struntar i resultatet och kör ändå?
ublic service hits low