2012-05-04, 00:39
#1
Hejsan! täntke slänga ihop en liten del av min erfarenhet med plantan cannabis
Allt börja under mina yngre år (19-22 år) då jag tröttnade på att dricka alkohol och jag insåg att det blir bara skit av allt hela tiden. Fann då denna underbara växt att ge mig en massa mer än vad alkoholen kunde ge mig. rökte lite av och till på helger till att börja med. ( som med alkoholen). Men hjärnan började snart att luras och tänka att det är inte farligt detta, ingen skadeverkan som andra droger, så helger blev snart en och annan vardag, en och annan vardag blev varje dag och varje dag blev 5 gåsar om dagen ( Ni stoners vet vad jag snackar om ) Nu menar jag inte att jag blev beroende på ngt sätt, varken psykist eller fysiskt, men det är inte försvarsbart att gå stenad hel tiden, även om det inte är så farligt. Fick mer och mer kontakter under tiden och började från och till köpa in och sälja av partier av diverse droger, vilket också ledde till att det jämnt fanns tillgång på rökat.
så löpte det på tills jag blev 22 år. Tillslut var jag med polare som hade span på sig vilket ledde till att dom tog mig körande på väg med lite brunt till en kompis. blev blodad och fick ringa narkotika i mitt register.
Jag förlorade mitt körkort och min flickvän (hon ville inte att jag skulle sälja, men gjorde det endå) så hon drog.
fortsatte att röka kanske 1 månad efter allt detta, men började känna mig jävligt konstig, fick panik attacker ofta, riktigt kraftiga och dåliga sådana. ni som har lidit av dom vet vad jag snackar om, ni som inte vet så hade jag båda psykiska och fysiska symptom så som att det kändes som att jag ibland skulle få en hjärtattack, konstig verklighets uppfattning (kändes ibland som att man skulle flippa ur) under denna mest jobbiga tid i hela mitt träffade jag en underbar tjej som hade samma bakgrund som jag, och hon förstod vad jag gick igenom.
Tiden flöt på och jag kämpade på med vardagen, hade fortfarande lite kontakt och styrde upp lite röka till folk som behövde för att få in en slant, men då kom dagen som ändrade allt, Sambon överaskade mig en dag och berättade att hon var gravid, och det slog runt allt i min värld. har alltid velat bli en pappa, men var orolig att i mitt skick så skulle jag vara en besvikelse.
9 månader gick och jag mådde fortfarande illa. trodde jag skulle dö vid förlossningen men så fort det lilla skriket kom ur min dotters mun så ändrades allt radikalt för mig.
Jag sa upp mina kontakter med drogvärlden, sa åt alla som ville ha att dom får vända sig ngn annanstans, jag är pappa nu, och det är bästa jag gjort i hela mitt liv. Nu har jag varit panikångestfri i snart 1.5 år och har fått ett fast jobb och allt frodas med min familj (vi får snart tillökning)
Kan inte säga att Cannabis var en faktor till min psykiska ohälsa, då det var så mkt i mitt liv som var knas då, och att det blev så mkt skit kring allt pga mitt brukande av det.
Det jag nog vill ha sagt är att bruka det med måtta så kommer det nog att gå bra ville bara skriva av mig lite, är ingen moraltant eller troll, vill bara varna att ta det lugnt mer ert bruk och simma lugnt.
Det lät bättre i huvudet när jag försöker formulera det jag vill skriva och ursäkta min grammatik.
Kommer nog avnjuta en och annan holk när barnen har flugit ur boet !
Simma lugnt alla och skriv gärna om ni kan relatera till vad som kanske fick er att ändra på er eller om ni lidit av ngn form av psykisk ohälsa pga cannabis eller just denna jakt på brukare.
Allt börja under mina yngre år (19-22 år) då jag tröttnade på att dricka alkohol och jag insåg att det blir bara skit av allt hela tiden. Fann då denna underbara växt att ge mig en massa mer än vad alkoholen kunde ge mig. rökte lite av och till på helger till att börja med. ( som med alkoholen). Men hjärnan började snart att luras och tänka att det är inte farligt detta, ingen skadeverkan som andra droger, så helger blev snart en och annan vardag, en och annan vardag blev varje dag och varje dag blev 5 gåsar om dagen ( Ni stoners vet vad jag snackar om ) Nu menar jag inte att jag blev beroende på ngt sätt, varken psykist eller fysiskt, men det är inte försvarsbart att gå stenad hel tiden, även om det inte är så farligt. Fick mer och mer kontakter under tiden och började från och till köpa in och sälja av partier av diverse droger, vilket också ledde till att det jämnt fanns tillgång på rökat.
så löpte det på tills jag blev 22 år. Tillslut var jag med polare som hade span på sig vilket ledde till att dom tog mig körande på väg med lite brunt till en kompis. blev blodad och fick ringa narkotika i mitt register.
Jag förlorade mitt körkort och min flickvän (hon ville inte att jag skulle sälja, men gjorde det endå) så hon drog.
fortsatte att röka kanske 1 månad efter allt detta, men började känna mig jävligt konstig, fick panik attacker ofta, riktigt kraftiga och dåliga sådana. ni som har lidit av dom vet vad jag snackar om, ni som inte vet så hade jag båda psykiska och fysiska symptom så som att det kändes som att jag ibland skulle få en hjärtattack, konstig verklighets uppfattning (kändes ibland som att man skulle flippa ur) under denna mest jobbiga tid i hela mitt träffade jag en underbar tjej som hade samma bakgrund som jag, och hon förstod vad jag gick igenom.
Tiden flöt på och jag kämpade på med vardagen, hade fortfarande lite kontakt och styrde upp lite röka till folk som behövde för att få in en slant, men då kom dagen som ändrade allt, Sambon överaskade mig en dag och berättade att hon var gravid, och det slog runt allt i min värld. har alltid velat bli en pappa, men var orolig att i mitt skick så skulle jag vara en besvikelse.
9 månader gick och jag mådde fortfarande illa. trodde jag skulle dö vid förlossningen men så fort det lilla skriket kom ur min dotters mun så ändrades allt radikalt för mig.
Jag sa upp mina kontakter med drogvärlden, sa åt alla som ville ha att dom får vända sig ngn annanstans, jag är pappa nu, och det är bästa jag gjort i hela mitt liv. Nu har jag varit panikångestfri i snart 1.5 år och har fått ett fast jobb och allt frodas med min familj (vi får snart tillökning)
Kan inte säga att Cannabis var en faktor till min psykiska ohälsa, då det var så mkt i mitt liv som var knas då, och att det blev så mkt skit kring allt pga mitt brukande av det.
Det jag nog vill ha sagt är att bruka det med måtta så kommer det nog att gå bra ville bara skriva av mig lite, är ingen moraltant eller troll, vill bara varna att ta det lugnt mer ert bruk och simma lugnt.
Det lät bättre i huvudet när jag försöker formulera det jag vill skriva och ursäkta min grammatik.
Kommer nog avnjuta en och annan holk när barnen har flugit ur boet !
Simma lugnt alla och skriv gärna om ni kan relatera till vad som kanske fick er att ändra på er eller om ni lidit av ngn form av psykisk ohälsa pga cannabis eller just denna jakt på brukare.