Citat:
Ursprungligen postat av susanna.s
Den här artikeln skrevs innan det tragiska dödsfallet. Som så ofta andra verkar det ha varit ett mycket tveksamt omhändertagande.
http://www.sourze.se/Jag_flydde_Sver...n_10680926.asp
Vem jag är har ingen med att göra. Men jag är inte flickans mor, så mycket kan jag säga.
Ni som är övertygade om att soc aldrig tar barn från deras föräldrar utan goda skäl är bara att gratulera. Det är skönt att fortfarande leva inne i den varma trygga bubblan. Det gör ont när den spricker. Speciellt när man på nära håll tvingas se det fruktansvärda lidande som ofta orsakas hos barn och föräldrar av maktberusade myndighetspersoner.
När man läser vad några av er skriver ser man tydligt hur detta kan få fortgå i ett land där dom allra flesta värnar och vill barns bästa. Många anser att man lätt bara kan slita ett barn från sina biologiska rötter och placera det hos första bästa familj. Familjer som dessutom får bra betalt och därmed även kan ha rent ekonomiska motiv för att ställa upp.
Människan liksom djuren är biologiskt skapade för att fortplanta sig. Det finns biologiska funktioner i oss som gör att vi älskar och skyddar vår avkomma. Ingen kärlek kan ersätta den mellan förälder och barn. Men i det socialfascistiska samhälle vi byggt upp förnekar man detta. Där menar man att biologiska band inte spelar någon roll. Att barn kan ha många föräldrar, och biologiskt eller inte spelar ingen roll. Kärlek som kärlek. Socialtjänsten sliter dagligen sönder viktiga biologiska band i tron att detta gynnar eller skyddar barn. Fosterföräldrar tar in barn och tror att dom någonsin kan ersätta det biologiska bandet till dom riktiga föräldrarna. Den moderna tidens HBT profeter propagerar för stjärnfamiljer istället för dom förhatliga normativa kärnfamiljerna. Och vi vanliga svenssons köper alltihop godtyckligt. Vi vänder vår vrede mot dom som drabbas istället för mot förövarna i tron att dessa ju bara vill hjälpa och skydda. Vi blundar för dom politiska och ekonomiska motiven. Vi vill tro på godhet, och genom att erkänna att det faktiskt begås vidriga övergrepp på familjer så tvingas vi utmana bilden av oss själva och det vill vi inte.
Inte förrän den dag då vi själva hamnar i myndigheternas blickfång och blir fråntagna det absolut käraste vi kan vi börja ta in vidden av dom brott som begås i det godas namn.
Jag säger inte att det inte ibland finns skäl att omhänderta barn. Det finns föräldrar som är inkapabla att tillfredsställa barns behov av omvårdnad och kärlek av olika skäl. Psykiska eller fysiska sjukdomar, missbruk, kriminalitet etc. Där måste samhället gå in och hjälpa och stötta, och kanske som sista utväg omhänderta. Men jag vill påstå att det finns
mycket få föräldrar som inte älskar och vill sina barns bästa och man borde alltid i möjligaste mån arbeta för att bevara banden mellan barn och båda deras föräldrar.
Det aktuella fallet talar sitt tydliga språk. Den biologiska mamman lyckades genom att fly landet behålla en av två döttrar. Den andra lade myndigheterna beslag på. Idag är den ena död och den andra vid god hälsa. Om mamman hade lyckats skydda båda systrarna från den svenska socialfasciststaten så hade båda levt idag. Däremot hade Attendo Care haft några miljoner mindre på sitt bankkonto på caymanöarna.
Detta kan ingen egentligen argumentera emot. Men så länge man vägrar lämna sin lilla trygga bubbla så försöker man. Och vem kan egentligen klandra någon för det?
