Citat:
Ursprungligen postat av fboba40
Jag ska inte tala för Asp, men den kollektiva betydelsen av vilket parti man gillar ska inte överdrivas. Redaktioner är ju inte som partier, att man liksom skulle sitta på möten och diskutera ihop sig om den politiska agendan och vilka budskap man ska framföra för dagen.
Sen ska man ju komma ihåg också att rent politiska frågor bara är en del av allt som försiggår i samhället som journalister skriver om. Det finns ju journalister som skriver om den senaste dramatiska vändningen i Big Brother, regisserar barnprogram, läser upp färdigskrivna telegram, fotograferar och inte minst redigerar och bryter om sidor.
Det hör ju mer eller mindre till yrket att inte engagera sig partipolitiskt. Den journalist som ställer upp i ett val kan svårligen fortsätta med jobbet (om det är samhällsbevakning), och skulle mer eller mindre fördömas av sina kolleger.
Journalister är knappast så olika andra yrkesgrupper vad gäller känslomässigt engagemang i det de skriver om. Jämför poliser, läkare, socialtanter m.fl.
Sen kan man naturligvis fråga sig hur känslomässigt "allmänheten" sist och slutligen identifierar sig med partierna. Partitrogenheten minskar ju enligt alla undersökningar.
Jag tror inte att den diskuterade påverkan som partisympatierna talar för tar sig uttryck i direkt vinklade reportage, åtminstone inte medvetet (och om så, knappast frekvent). Den vänstersyn som råder på redaktionerna visar sig snarare i vilka nyheter man väljer att lyfta fram, och - framför allt! - vilka man INTE väljer att lyfta fram. Detta gäller även olika grader av kritiskt granskande. Asp menar till och med att MP har utstått en klart lägre grad av kritiskt granskande än andra partier (han hänvisar här till den senaste valrörelsen om jag inte minns fel).
Märk väl att jag försöker att vara tydlig med att inte anklaga journalister i allmänhet för att medvetet vinkla reportage, även om det säkert existerar på sina håll. Vad jag försöker få fram är att denna påverkan som högst troligt förekommer med största sannolikhet är undermedveten och således en naturlig produkt av den världs- och samhällssyn (majoriteten) av journalister faktiskt har.
Jag förebrår inte journalister för att ha partipolitiska preferenser. Allt annat vore konstigt. Vad jag däremot högljutt vänder mig emot är obalansen av fördelning mellan de olika preferenserna. Knappast för att det missgynnar mig personligen, utan för demokratins skull. I förlängningen anser jag att detta faktiskt är en fråga av sådan dignitet.