2012-04-29, 14:58
#1
Begrepp:
Hur svårt är det egentligen att vara öppet nationell i arbetslivet? Vilka problem stöter man på? Vilka konsekvenser kan det ha att stå för vad man tycker?
Självklart skiljer det sig mycket mellan olika branscher, t.ex. är det ju vanligt att Sd är starka hos byggjobbare.
Vi vet att Sd ofta lyft frågan om "yrkesförbud" eller att folk fått sparken för att de varit aktiva i Sd. Exemplen har väl varit Jomshof och Ekeroth. Men är de bara ett par undantag från ett diskrimineringsfritt arbetsliv i övrigt eller är de toppen på ett stort isberg?
Den här frågan talas det rätt tyst om vad avser relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare. Den enda debatten har gällt relationen anställd-facklig organisation där facket ofta om det gäller LO, har mobbat ut folk som visat att de är nationella.
En kompis till mig är rätt aktiv i Sd och brukar skriva arga nätkommentarer med eget namn på Aftonbladet. När han var på anställningsintervju kom en fråga upp om hans engagemang, något som han var lite överraskad över. Nu hade han väldigt bra kvalifikationer i övrigt (han fick alltså jobbet) men det klargjordes att det här var ju "inte så positivt" och han ombads i princip att hålla en låg profil i fortsättningen.
Själv är jag NS men jag brukar ofta bara jobba som vikarie och mig är det ingen som riktigt kollar på tror jag.
Nu är frågorna:
Med "nationell" avses här en mycket bred definition som omfattar både NS, identitärer men också kvasinationalisterna i Sd. Sd är sionister enligt mig men ändå betraktade som nationella av tillräckligt många för att jag ska räkna in dem i detta sammanhang här och nu.
Hur svårt är det egentligen att vara öppet nationell i arbetslivet? Vilka problem stöter man på? Vilka konsekvenser kan det ha att stå för vad man tycker?
Självklart skiljer det sig mycket mellan olika branscher, t.ex. är det ju vanligt att Sd är starka hos byggjobbare.
Vi vet att Sd ofta lyft frågan om "yrkesförbud" eller att folk fått sparken för att de varit aktiva i Sd. Exemplen har väl varit Jomshof och Ekeroth. Men är de bara ett par undantag från ett diskrimineringsfritt arbetsliv i övrigt eller är de toppen på ett stort isberg?
Den här frågan talas det rätt tyst om vad avser relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare. Den enda debatten har gällt relationen anställd-facklig organisation där facket ofta om det gäller LO, har mobbat ut folk som visat att de är nationella.
En kompis till mig är rätt aktiv i Sd och brukar skriva arga nätkommentarer med eget namn på Aftonbladet. När han var på anställningsintervju kom en fråga upp om hans engagemang, något som han var lite överraskad över. Nu hade han väldigt bra kvalifikationer i övrigt (han fick alltså jobbet) men det klargjordes att det här var ju "inte så positivt" och han ombads i princip att hålla en låg profil i fortsättningen.
Själv är jag NS men jag brukar ofta bara jobba som vikarie och mig är det ingen som riktigt kollar på tror jag.
Nu är frågorna:
- Hur vanligt är det att folk sorteras bort pga. politiska ställning vid anställningsintervjuer för att de är nationella? (Jag vet att även kommunister har drabbats men det är en annan diskussion)
- Vilka sorteringsmekanismer finns det som man som nationell bör vara medveten om, för att undkomma politiskt yrkesförbud?
- Finns det skäl till att nationalistorganisationer bör uppmana sina anhängare att ligga lågt med hänsyn till deras privatliv?
- Bör nationella stödja andra nationella som blivit utfrysta på arbetsmarknaden och i så fall hur?
- Kommer det "ge något" om fler står upp för sina åsikter för de som idag är tysta eller är det bara ekonomiskt självmord utan mening?
- I vilka branscher går det bra att vara öppen och i vilka får man problem?