Blir fotonen svagare ju längre den färdas?

Visst är jag också mer för foton i våg/partikeldualiteten, men vi kan aldrig säga att andra "våg-anhängare" har fel. Frekvensen eller energimängden hos fotoner avgör strålning, där man oftast talar om vågor.

Med ditt påstående att "ljus går aldrig "i vågor fram- och tillbaka". " syftar du då på om de skulle krocka med något?

Om en enda foton färdas, och inte utsätts för dekoherens
https://www.flashback.org/p28435360
så sprids ju vågen för sannolikheten var fotonen till slut hamnar, t ex kraschar in i ett öga eller en fotografisk plåt.
Men när väl detta händer, händer det bara på ett ställe, och det kvanta som avges är alltid detsamma, dvs motsvarar fotonens energi (våglängd).

Detta innebär, vilket är rätt så fascinerande, att en foton från t ex en avlägsen stjärna, kan ha färdats i många ljusår, innan det 'bestäms' var den slut hamnar. Då "kollapsar vågfunktionen" över ett enormt område.

I en viss mening kan man säga att fotonen provar/tar alla möjliga vägar.
"the space of all possible histories of the system" -
http://en.wikipedia.org/wiki/Path_integral_formulation

https://upload.wikimedia.org/wikiped...Light-wave.svg

Det mesta har någon slags halveringstid. Borde man inte vara lite mindre kategorisk om fotoner, kanske de också har halveringstid. Eller finns det någon känd vedertagen teori om detta?

Nej, fotoner har inte någon halveringstid av något slag.

Om de skulle ha en halveringstid så uppstår några frågor:

• Vi kan inte tala om halveringstid i fotonens eget referenssystem, så hur skall vi definiera halveringstid?
• I vad sönderfaller fotonen? Någonvart måste energin ta vägen.

Mycket energetiska fotoner verkar kunna omvandlas http://wiki.answers.com/Q/What_are_photons

Svagare kan ju bli två eller fler fotoner till exempel, kanske i storlek som bakgrundsstrålningen till slut

Självklart är det så att det händer saker med fotoner. De avger ett kvanta när de kraschar mot en fotografisk plåt eller noteras av ett grodöga. Men det är en annan sak än sönderfallet man syftar på med halveringstid, eller att säga att fotoner blir svagare.

Fotonen är ingen partikel. Den saknar massa. Det är en vågrörelse som även uppvisar egenskaper likt partiklar.

Så då har de fel här då?

http://wiki.answers.com/Q/What_are_photons

Jag har svårt att se hur man kan veta att inte fotoner i rymden inte faller sönder. Om de gör det men "halveringstiden" är lång kan är det svårt att mäta.

Kanske om man jämför ljus från stjärnor lång borta och med stjärnor nära. Men då är stjärnor långt borta yngre än de som är nära och det blir svårt av den anledningen - vad är skillnaden mellan spektra från en ny stjärna och ljus som delvis förändrats eller delvis försvunnit? Är teorierna om universums uppbyggnad så detaljerade att man kan visa det den vägen? Det har jag svårt att tro.

Finns det något annat slags experiment som har gjorts? Jag kan inte se hur ett sådant skulle gå till.

Man kan förstås tänka sig att tiden står stilla för fotonerna eftersom de färdas i ljushastigheten och därför inte "hinner" ändras i analogi med snabba kosmiska partiklars långsammare sönderfall.

Jag upprepar: Självklart är det så att det händer saker med fotoner. Vid sönderfall uppstår fotoner t ex.
http://en.wikipedia.org/wiki/Annihilation
se "A Feynman diagram showing the mutual annihilation of a bound state electron positron pair into two photons. This bound state is more commonly " m.m.