Pallar inte att ragga [Man]

Det ovan är väl det som kännetecknar maskrosbarn, de seglar den där djävla båten utan att gnälla vad som än händer, medan andra ens vägrar att befatta sig med rodret.

Lite har det här med inlärning att göra, det finns en term som heter inlärd hjälplöshet. Dvs om barnet blivit random straffat så upplever det att det inte har någon kontroll alls över utgången.
Det är väldigt svårt att bota.

Maskrosbarn har väl blivit överlevare för att de lyckats utskilja ett mönster och förstod orsak och verkan i barndomen. Det blev bättre när de tog över ansvaret från föräldrarna.


Jag tror många vuxna behöver en karta instoppad i handen, men gå behöver de göra för egen maskin

Om du inte raggar blir det inget, aldrig nånsin. Jag gör det inte och alltså får jag inte ligga. Den enda gången jag pratar med tjejer är på fester och då kan vi ha trevliga konversationer men så länge man bara konverserar normalt kommer det aldrig bli mer än så. Vad man ska göra istället har jag ingen aning om.

För att lyckas med detta krävs en benhård förnuftsstyrning, vilken förmodligen i sin tur kräver tankestyrningsmetoder och mental träning som inte nödvändigtvis ger ett önskat resultat om det renderar i förträngning som senare får fördämningar att rämna när man minst vet ordet av.

Att älta besvikelser och misslyckanden är en annan femma. För de predisponerat depressiva med kass släktgenetik är en helomvändning inte gjord genom ett snörryck i en docka. Här handlar det inte om lathet, loseridentitet och oduglighet. Terapisoffa och SSRI/SNRI-preparat får vissa snabbare på fötter. När de nu väl inser att de överhuvudtaget är deprimerade och tar tag i den biten.

Att du ser på det förflutna som något meningslöst och irrelevant får mig att undra hur det egentligen står till med din världsåskådningsstabilitet och självinsikt. Man fördjupas knappast utan att förstå processförändringar och orsaker till varför man är den man är och varför man blev den man blev. Detsamma gäller i högsta grad makroförändringar av alla de slag.


OK. Jag är inte heller direkt den som stryker medhårs och gulligullindividualiserar utifrån devisen att att alla blir saliga på sin egen sanning. Dock ska det ha gått långt innan jag samtidigt höjer rösten och lägger ut texten för någon närstående som uppenbart inte vill begripa vilket ekorrhjul de springer runt i.


Det onaturliga/sjuka är alltså den totala bristen på initiativ gentemot kvinnor eller vad pratar du om?
Sån är naturen? Det går runt en hel uppsjö med 30+- beta-males och drar barnvagnar. Dock möjligen och troligen ofta som egentligt andrahandsval pga kvinnlig tickande-klocka-stress. I vilket fall som helst är det för mycket schematisk determinism över alla nybiologisters vurm för evolutionspsykologi et al. Ungefär som Marx historiematerialism, där basen alltid styr överbyggnaden och aldrig tvärtom eller ens som interagerande. Förföriskt och heltäckande, men ack så dränerad på nyanser och dynamik.



Du mässar vitt och brett och smått förödmjukar emellanåt. Jag tippar dock på att du har dina goda avsikter och motiv.


Här är vi helt eniga, återigen. Och det är ju detta det handlar om, tidsspannet från medvetenhet om sig själv till synlig förändring, från platt, flyktig åsikt till livsinsikt. Haken är att du(och även jag) har våra facit. Vissa har inte ens lyft för att kunna landa och ibland stavas förklaringen ålder.


Visst, det är en helt ok metafor. Likväl tar den inte hänsyn till att alla människor i perioder av sina liv just då har jävligt svårt att både kryssa mellan skär och att inse att det är själva färden som är den egentliga destinationen. Och, detta trots att de en gång behärskat det hela nästan till fullo och i sitt förnuft vet vad som krävs. Ibland slår väderprognoserna fel och det är jävligt halt på däck.


Det är inte lätt att känna sympati med Ior-typer som självömkar och vrider sig i någon form av inverterad vällust för att deras negativa självuppfyllande profetior har slagit in och att de därtill kommer att fortsätta göra det. Jag får dock inte intrycket att de du taggar och dömer ut som värdelösa och odugliga har sjunkit så lågt.

Västerländsk relativ deprivation i all ära, men nu handlar det inte om småskuren avund över materiella tillkortakommanden och jämförelser utan om besvikelse, frustration och inte minst reaktion över något större som visade sig vara mer komplicerat och svåruppfyllt än vad man hade kunnat föreställa sig. Hur mycket någon verkligen har försökt och våndats har varken du eller jag någon aning om. Den där med att vandra i någon annans skor, vet du.

^ Det han skrev.


TS, om du inte pallar så blir det inget... You are still young, keep it up.

Killen har en viss poäng att mycket ligger på dig själv, dock är han helt insnöad på samma punkt och ingen förståelse på hur förstört samhället verkligen är. Syns tydligt genom att han trycker på samma enkla mening utdraget i ett 20-tal poster och har en uppblåst bild av sig själv som inte kan erkänna fel.

Han kan jämföras med en typiskt hycklare till talare som lyfter på att "framtiden är allt, du är framtiden och du kan göra vad fan du vill", låter väldigt bra och visst kan man dra ut på det i flera timmar. Dock är väldigt lite av det sant och dom dumma och blinda låter sig luras, köpas och tro vad någon annan vill att du ska tro.

Det finns väldigt många orsaker varför så många av här oss inte pallar att ragga, och det är inte vårt fel och verkligen inte vår uppgift att ge upp allt för att ge ett sliddjur bekräftelse som hon har fått hela sitt liv utan att ge någonting tillbaks. Jag går hellre utan samlag resten av livet än att säga att det var mitt fel att jag inte fick ligga, för det var aldrig jag som var problemet. Folk vill verkligen inte höra sanningen och alla sorters bortförklaring och självhjälpstekniker kommer i spel för att mörka hur det verkligen är.

Visst, jag raggar fortfarande, blir bättre och lättare med tiden och som sagt försöker fortfarande, men jag är skadad av mitt förflutna och om ingenting förändras kommer framtida generationer av män bli precis lika förstörda.

Stå på dig, fortsätt ragga och ge aldrig upp, men glöm aldrig att sliddjur är sliddjur och dom kommer alltid vara det och låt aldrig någon få dig tro något annat, tro på vad du själv vill och den bilden du har fått i ditt liv, för ingen kan säga vad som är rätt för dig förutom dig själv.

Nu förväntar jag mig en vägg med text från Filling om hur hjärntvättade vi är, hur vi aldrig har försökt och hur en historia om hur han har levt i rännstenen, tagit sig upp därifrån och gift sig med en fotomodell. Så jag tycker ett fint citat från Tyff-datakille passar in här:

Faktum är att om alla andras åsikter är irrelevanta vad betyder din åsikt då när den bara finns där för dig själv? Känns lite som att du lever i en dröm när du tror att du kan definiera vad du är, väldigt mycket påverkar oss dagligen och att inte erkänna det är blind idioti. Om du inte kan visa vad du gör och är för andra människor existerar det inte samt tvärtom och om dina åsikter är dom enda du har är det inte sant att dom existerar för dig själv heller. Utan en spegel finns du inte där.

Det kräver inte hårdare styrning, eller mer ansträngning, än den snedsegling de nu roar sig med. Någon förträngning hör inte hemma i det jag talar om, tvärtom handlar det främst om att sluta förtränga sanningen och den sanna identiteten.


Att somliga skulle ha depression i generna finns det inga konkreta, vetenskapliga belägg för.
SSRI/SNRI-preparat hjälper ingen, de bara döljer symptomen och förstör signalämnesnivåerna.


Jag har absolut inte förnekat att det förflutna kan förklara hur man hamnade där man hamnande. När det gäller att fixa till saker och ting så är det förflutna dock irrelevant, och att ständigt blicka mot det förflutna är oerhört kontraproduktivt.
Att något var på ett visst sätt förut betyder inte att det är så nu eller kommer förbli så i framtiden, inte heller att det ska eller bör det.
De flesta ser tillbaka på det förflutna och släpar med sig innehållet till nuet och framtiden, hade de inte gjort det så hade problemet förblivit i det förflutna.


Där har vi olika sätt att se det, olika prioriteringar, och har som följd gjort olika val.
Jag anser att de förtjänar något bättre än ett ekorrhjul, oavsett hur mycket de förnekar det.



Du har aldrig frågat dig huruvida dessa nyanser och dynamik verkligen finns någon annan stans än i individens psyke?
Det brukar ju sägas att man ser det man vill se...


Det är en tolkningsfråga. Jag har ingen avsikt att förödmjuka någon, om någon väljer att bli förödmjukad så får han stå för det.


Tidsspannets längd (eller avsaknad därav) beror helt på de egna tankarna.
Åldern är ingen förklaring, det är endast en ursäkt. Det finns betydligt äldre individer som genomgått betydligt större, mer radikala förändringar. Den som skyller på sin ålder hade dessutom alla sina tidigare år chansen att förändra, men valde att göra annat.

Man gör sina val och de får konsekvenser, allt annat är ursäkter, distraktioner, inte förklaringar.


Vem valde att segla till skäret? Vem valde att låta sina förmågor förtvina? Vem valde att lyssna på en väderprognos istället för att se med sina egna ögon?

Återigen ursäkter, ursäkter är inget att ta hänsyn till, ursäkter är påhitt skapade i nåns huvud. Ursäkterna saknar förankring i verkligheten.


Återigen handlar det om synsätt och standard.
Det som spelar mest roll enligt mig är vilken riktning man rör sig i, uppåt eller neråt, inte var på skalan man befinner sig. Dessa "stackare" är på väg neråt, inte uppåt. Sen har jag även betydligt högre standard än de flesta, och det beror endast på att folkets standard har sjunkit genom botten.
Det som är sjukt, skadligt och oacceptabelt uppmuntras, och då får vi en hel värld överfull med håglösa, självömkande idioter. Det som krävs här är hårdhandskarna, inget daltande eller försvarande av det felaktiga.


Reaktion: re-aktion, en handling man lärt in och upprepar som en standard-respons till särskilda stimuli. Dessa är inte överhuvudtaget någonting naturligt eller ofrånkomligt, de är inlärda beteendemönster, inget mer. Återigen är det en fråga om personligt ansvar.

Det där med att försöka och misslyckas är jävulskt lustiga koncept. Misslyckas gör man inte förrän man väljer att ge upp och säga "jag har misslyckats." Att halka är inte att misslyckas, dock skulle en idiot efter första halkningen ge upp och därmed misslyckas. De tål inte motgångar, de klarar inte att vänta på belöningar, och det är deras eget val. Den som ger upp har valt det själv, och förtjänar inget annat än saknad och ånger.

Själva konceptet "att försöka" är galet det också. Att försöka innebär att tveka, att varken vara eller icke vara. Att försöka är att underminera sina egna handlingar, att frånsäga sig sitt ansvar och sin frihet, att frambringa misslyckandet. Ett försök innebär att man kan ge upp utan att ta ansvar för det, eller det är snarare vad man lurar sig själv att tro.
Dessa illusioner, denna självmanipulation, ligger bakom de flesta människors problem, och självklart uppmuntras även detta av vårt sjuka samhälle. Det är ett 'Jekyll och Hyde'-scenario, en inre kamp i huvudet, där man skapat en antagonist som alltid kommer kämpa emot, och som alltid kommer vinna om man inte använder huvudet.

För att citera mäster Yoda: "Do or do not, there is no 'try.'"
Och meister Eckhart: "A human being has so many skins inside, covering the depths of the heart. We know so many things, but we don't know ourselves! Why, thirty or forty skins or hides, as thick and hard as an ox's or bear's, cover the soul. Go into your own ground and learn to know yourself there."

"Only the hand that erases can write the true thing."

Men du är ju bara barnet...

Håller med dig, ragga är tråkigt. Men man behöver inte anstränga sig. Kanske är du på fel ställe, så kemin passar ej .. Som jag lyckas aldrig ragga på ett damställe. Men annars har jag inga problem, jag är inte världens snyggaste kille, men jag har charm o annat som lockar tydligen.

Blyg !! Det är du inte ensam om, de bruka släppa de första "liggen". Så vad göra åt det? Jo finns escort tjejor tex. Nu menar jag inte 5 min escort utan riktig än, som tar hand om dig. Om du bor närma Danmark så finns det många bra ställen.

Alternativ är åka till tyskland eller till thailand. Där är det ingen risk att du förbli oskuld. Men ta med dig skydd dit.

Sedan när du kommer , så är du en annan människa.

Många oskulder har förlorat den till escort tjejor vad jag vet. Det har släppt efteråt.

Nu hittar du på en massa skit igen.
Samhället är totalförstört, och jag har antagligen mer koll på det än du. Det du måste förstå är dock att samhället är produkten av individerna i det. Samhället har ingen egen makt, samhället är ett abstrakt koncept som människan uppfunnit och förverkligat. Individerna formar samhället, individerna ÄR samhället.
Att samhället är förstört beror på att individerna som samhället består av, har förstört sig själva.


Den som låtit sig luras, köpas och tro vad andra vill är du, inte jag. Den här mallen du följer är allt annat än originell, du är förutsägbar. Du har lyssnat på andra bittra grabbar och svalt deras resonemang med hull och hår, men du låtsas att du tänker själv. Det hela är förnekelse.
Du är en stereotyp, dina åsikter och resonemang har du kopierat från andra idioter som lyckades övertyga dig.

Ingen har köpt mig, ingen har fått mig att tro på deras agenda. Faktum är att jag inte tror på särskilt mycket alls, jag föredrar att se och tänka istället för att tro och tycka.


Det finns inte många orsaker alls, men det finns många bortförklaringar.
Vem fan har sagt att man ska ge upp allt eller ge någon bekräftelse? Och varför är du så besatt av att "få något tillbaks?" Om du har den inställningen, bara vill få och få, så är det inte konstigt att du hamnat där du är. Med den inställningen kommer man ingenstans här i livet.

Om du väljer att gå utan samlag så är det ju ditt fel att du inte fick ligga, du valde ju att gå utan samlag, pucko. Inte ens i ett teoretiskt scenario kan du sluta motsäga dig själv.
Folk vill inte höra sanningen nej, för sanningen är att det är de själva som är problemet. Det är du som kommer med borförklaringar, inte jag. Och några självhjälpstekniker har jag fan inte tagit upp.

Det du sysslar med här är parataxisk förskjutning, dvs du beskyller mig för att göra det som du gör och som jag inte gör. Det är ett gigantiskt bevis på bristande självinsikt och på rädsla för sanningen.


Du är inte skadad av ditt förflutna, du är skadad av dina egna tankar och handlingar.
Du har rätt i att förändring krävs för att framtida generationer inte ska bli lika störda, men förändringen krävs inom männen. Det är mentaliteten som är felet, inget annat.

Men men, som det ser ut nu så kommer det inte bli några problem. Om det fortsätter så här så kollapsar snart samhället, och tillsammans med naturkatastrofer som blir allt vanligare... så kommer din sort att raderas, för endast de starkaste överlever dessa omständigheter. Den "man" som formas av omständigheter är en bitch, och går alltid i fördärvet på de värsta av sätt.


Kul att du säger att han ska tro vad han vill, och inte låta andra få honom att tro saker, I SAMMA JÄVLA MENING SOM DU SÄGER ÅT HONOM ATT TRO PÅ ETT VISST SÄTT.

Är du helt jävla tappad bakom en hel karavan med zigenarvagnar eller?


Hjärntvättade skulle jag inte kalla er, som har så skitiga hjärnor. Jag har aldrig levt i rännstenen och aldrig gift mig, jag ljuger inte heller ihop historier till skillnad från dig.

Så jag tycker ett fint citat från många män passar in här: "GROW SOME FUCKIN BALLS, BITCH!"

Gav själv upp för drygt 2 år sen när jag för första gången åkte till Thailand.
Är nu ett par grabbar på jobbet som åker ner 3-5 ggr per år och träffar petita tjejer.
Skulle aldrig någonsin lägga ner den tiden och ens dåliga självkänsla på feta svenska tjejer igen.

Jag lever bara en gång, har jag inget att erbjuda i Sverige får man röra på sig där man har något att erbjuda.

Hm. Det bästa är att sätta upp & upprätthålla de omständigheter som gör en lycklig och rensa bort ogräset som förhindrar detta, såsom vissa människor eller egna, personliga egenskaper.

Gör man detta så ordnar sig det mesta på det sätt som är bäst, ofta blir det inte riktigt som man har tänkt sig och därför kan det vara bra att inte hålla på och tänka sig en massa utan bara göra det som är rätt för stunden.

Ser att några gnäller på hur de tycker att 'tjejer är'. Vad är det bra för? Träffar man en tjej och man inte gillar hennes värderingar (vill ha kille med pengar & status etc) så är det väl inget att bry sig om? Man vill ju inte ha en sån tjej så varför skapa en åsikt av det?

Det är vad det är, bäst att bara önska henne lycka till & hålla tummarna för att hon hittar en sån kille någonstans och inte lägga någon värdering i det eftersom den snor energi och på så vis förhindrar ens lycka.

För all del, men det blir rätt fladdrigt när storheter ena stunden är en piece of cake och i nästa stund väger multum. För att helt lyckas eliminera det förflutna(såväl det individuella som kollektiva) ut ur sin sinnevärld och sitt innersta när man styr mot framtiden är naturligtvis varken möjligt eller direkt önksvärt. Men visst, jag tror mig begripa att du menar att självupplevda misslyckanden inte är misslyckanden per se, utan är att se som elddop och härdande lärdomar för en uppåtgående spiral och för fördjupad ödmjukhet. Still, ditt resonemang är mer vattentätt och rationellt på papper än i flyktig verklighet.


Möjligtvis inte i vittomfattande studier, men att förneka att såväl bröstcancer, alkoholism eller depressivitet inte kan ha/har genetiskt ärftliga orsaker är närmast befängt att hävda.

Hjälper ingen? Vissa patienter blir inte hjälpta(bl a pga att de av ren brist på kampvilja inte orkar ta sig förbi insättningsfasen med olika negativa biverkningar.) medan det för andra har varit en revolutionerande förändring vad gäller deras initiativförmåga och livskvalitet. Läkemedelsjättarna har cashat in kvadriljoner på dessa preparat, men det är inte det det handlar om. Om utsöndringsbalansen av serotonin, noradrenalin och dopamin störs/förstörs av långvarigt bruk får framtiden utvisa.


Det säger sig självt. Dock existerar det ingen levande individ som inte oupphörligen färdas mellan nuet, dået och framtiden. Grundbulten är hur man lyckas bearbeta besvikelser för att ta nya produktiva och kreativa steg.


Återigen: Att stänga av det förflutna(om det nu var fullt möjligt) innebär i sig en förträngning. Det är ingen direkt nyhet att tidigare då negativa upplevelser har bringat människor till klarhet och insikt och därigenom gjort dem bättre rustade att möta motgångar och att betrakta tillvaron på ett djupare och bredare plan.


Självklart. Men det beror också på den sociala och känslomässiga närheten och förankringen till personen. Tendensen till försoning och omtanke minskar med avståndet om relationen är sund och med stark anknytning. På samma sätt dömer vi främlingen och konformiteten lättare på grund av avpersonalisering.



Det beror på vad som studeras, hur brett och djupt ämnesfältet är och hur tolkningsrastret ser ut. Och, givetvis, individens förmåga att rucka på redan fastslagna dogmer som möjligen enbart tjänar den psykologiska tryggheten vad gäller hur saker och ting förhåller sig. Relativism och solipsism är inget jag ger en penny för.



Jo, jag menade givetvis det. Yngre och mindre livserfarna människor befinner sig av förklarliga skäl i en helt annan upplevelsesfär av tillvaron och själva livsprocessens rörelse och har generellt inte samma möjlighet att förutsäga valens konsekvenser. På samma gång har en subtil men bred social, medial och ekonomisk zeitgest försett dem med ideal, förväntningar, illusioner och förutfattade meningar som ska testas, bearbetas, snubblas på och omvärderas. Det kan vara jävligt svårt att höra sin inre röst i något du kan uppleva som ett stimulilarm och där du ännu inte har funnit det språk som är just ditt.


Förutom de livshändelser eller lyckliga eller olyckliga omständigheter du inte på något sätt har kunnat råda över. Avgörande val är ångestdrivande där tvivel och klarhet rör sig växelvis om varandra. Är de inte det så är valet ofta inte ens eget. De som inte har förmågan att överväga, förankra, förutsäga och kontemplera möjliga framtida konsekvenser är förmodligen de som löper störst risk att stelna ihop till kroniska projektionsvarelser.


Vem valde sina vuxna förebilder, sina gener eller sin hjärntumör?


Så länge man inte har gett upp så finns det i perioder förmildrande omständigheter för det du kallar ursäkter. Det bor möjligen en potentiell Job eller Superman inom varje människa, men talar du med Shankara så är nyckeln till Mayas slöja knappast ett snabbt drag i ett rullgardinssnöre.



Jag är inget större fan av legitimerad konformitetsnormalitet, ytlighetsnivellering eller rutinmässiga vallfärder till konsumismtempel. Frågan som ekar i mitt huvud är dock var gränsen går för hur stort ansvar individen rimligen kan avkrävas om hon inte redan tidigt i livet förses med vägledare med förmågan att tända den där självständighetsglödlampan som inte blint följer följet in i den där bedrägliga tryggheten och gemenskapen. En bristvara, milt uttryckt.



Behovet av omedelbar tillfredsställelse, bortskämdhet, Hollywoodillusioner och förutfattade och uppförstorade förväntningar på livet är vad vi fick med bröstmjölken. När vi så småningom insåg att vi var lurade blev vi heligt förbannade och iscensatte en privat revolution. I olika grad och med skiftande förändringstid.

Misslyckande är både något självupplevt och självstämplat och ibland en moraliskt negativ realitet.
Att känna sig misslyckad i relation till kvinnor kan komma i skepnad av patetisk missunsamhet, knullmaterialisering och en benhård vägran att anpassa sig till spelens nuvarande regler. Att hävda att spelreglerna(och acceptansen av dem) är lättförstådda, simpla och självklara kan dock gå hand i hand med ett starkt motstånd mot att se att det bakom det man kallar gnäll, bitterkukighet, klagan och oduglighet existerar en brist på något ytterst essentiellt som man själv tar för givet.


Något dimmigt beskrivet. Men visst, har du för tydligt uppsatta mål och överarbetar med huvudet är det sannolikt att du förlorar något på vägen dit, även om du är övertygad om att det är precis tvärtom.