Hur vet atomerna hur de skall röra sig?

tror du sett för mycket matrix

Om vi struntar i alla formler som vi har räknat ut (ja, inte du och jag alltså) och bara riktar in oss på frågan: Hur vet atomerna hur de skall röra sig? Hur kommer det sig att det cirkulerar medsols istället för motsols t.ex? Hur kommer det sig att de behåller samma hastighet? Det är nog det TS vill fråga.
Vad är det som ger de information om hur de ska uppföra sig? Ungefär som i en myrstack där alla myror vet sin plats.
Självklart har ju frågan ett naturligt svar, men det är ju en annan "fråga".


En följdfråga, är det någon som kommer ihåg videoklippet som postades här på flashback för cirka två-tre veckor sedan där man fick se två stycken "biologi/kemi-lektioner" atomer (eller vad det nu var) som visste precis hur de skulle röra sig? Om de befann sig bredvid varandra så rörde de på sig som de ska göra. Men fanns ena parten på jorden och andra parten på pluto, så rörde de sig precis på samma sätt, ungefär som de kunde kommunicera med varandra?

Jag vet inte vad det var som vi såg, men det handlade om någonting som var så smått att vi inte kan se det med blåtta ögat. Det avsnittet hade passat in här perfekt.

Men om det varit så, så hade du kunnat nöja dig med vilken beskrivande formel som helst, och alltså gjort något som bara är en simulering av ett stort eller oändligt antal möjliga simuleringar. Din formel blir rent deskriptiv, och det du kan göra med den matematiskt har ingen anledning att motsvara något i de verkliga processerna.

I ett sådant läge blir TS fråga väldigt intressant. Ok att någonting rör sig som en ellips under vissa förhållanden, men varför och hur?

Jämför med kvantfysikens formler. Det finns inga 'dolda variabler'. Gång på gång har det visat sig, att det forskare har bollat med rent matematiskt, också stämmer med verkligheten. Det är inte en simulering. Det är inte deskriptivt. Det är fysiken. *)

Fast även då återstår den klassiska frågan: vad är det som blåser liv i formlerna?





*) Det tror jag egentligen inte på, men det framställs ofta på det viset. I själva verket är matematiken så krånglig och ofullständigt, att den måste ha missat hur saker egentligen sker.
Eller som Feyerabend skojar till det:

"Feyerabend uses several examples, but "renormalization" in quantum mechanics provides an example of his intentionally provocative style: "This procedure consists in crossing out the results of certain calculations and replacing them by a description of what is actually observed. Thus one admits, implicitly, that the theory is in trouble while formulating it in a manner suggesting that a new principle has been discovered" Against Method. p. 61."
http://en.wikipedia.org/wiki/Paul_Feyerabend

alltså, visst. TS frågeställning är något bristfällig, men det får mig ändå tänka på hur få förändringar i ett system som krävs för att ge upphov till det universum vi ser idag.

Det vill säga, hur långt upp i stegen av orsak och verkan kommer vi tills det bara finns en specifik händelse kvar?

Som vi ser det idag så är big bang så långt vi har kommit med ovanstående frågeställning.

Kan det vara så att alla våra aktuella naturlagar baseras på enskilda händelser?

Hur vet du att du ska ramla mot marken och inte mot himlen?

Jag vet inte. Men min kropp tycks veta. Min fråga är, hur kan den veta?

Jo jag förstår att formler är något vi tagit fram efter att ha observerat naturen, men ibland framställs det som om formlerna, eller naturlagarna, styrde över hur naturen skulle bete sig. Formlerna och naturlagarna skall väl uppfattas som en slags sammanfattande beskrivningar av det vi observerat? Dvs, de beskriver hur det är, hur t ex atomer beter sig. Men egentligen förklarar de inte varför eller hur det kommer sig att atomer beter sig som de gör?

Skulle ni hålla med om att svaret på frågan "Hur vet atomerna hur de skall röra sig?" är att vi har ingen aning?

Atomen har inget medvetande och kan alltså inte själv avgöra hur den skall röra sig, så nej jag kan inte hålla med dig.

förövrigt : http://youtu.be/wMFPe-DwULM

Intressant video. Jag uppfattar det som att han menar att vi helt enkelt får acceptera att atomer och annat beter sig som de gör. Vi vet inte varför. Vi har dock lyckats hitta formler som beskriver och med hjälp av vilka vi, om beräkningarna inte blir för komplexa, kan predicera vad som kommer att hända.

Formlerna, eller naturlagarna, är väl knappast ett svar på frågan varför? Snarare är de en beskrivning av det vi kan observera.

Om man liknar atomerna med soldater i en armé, då kan man fråga sig hur de får instruktioner om hur de skall bete sig. Vem ger dem order? Hur når dessa order fram till dem?

Ja till sista frågan, såklart har vi ingen aning om vad saker 'egentligen' är. Det är ett stort mysterium.

Nej till det fetmarkerade. Formlerna, 'naturlagarna', principerna, ekvationerna m.m beteckningar, är mycket mer än något beskrivande. De är inte bara något som fångar hur något t ex rör sig i våra observationer, utan vetenskapsmän brukar tillämpa taktiken: är det matematiskt möjligt, så ska det också vara giltigt.

Alltså är det fritt fram att 'leka med' formlerna. Det lär ha varit så som svarta hål upptäcktes. Einstein var inte glad, och menade att det inte var meningen att använda hans formler på det viset, och att svarta hål var en absurditet. Men sedan hopades decennierna, människor vande sig vid tanken att de kanske fanns, och idag anser man sig vara tämligen säker på att de finns.

Sedan kommer vi till kvantfysiken, som inte har några dolda variabler, som alltså är fullständig på ett sätt jag inte kan förklara.
http://en.wikipedia.org/wiki/Bell%27s_theorem

Med en bra, matematiskt grundad fysisk teori är det alltså fritt fram att bolla med formlerna och plocka fram allt som man kan med dem, och de utgör en fullständig beskrivning av fysiken som de 'beskriver'.

Ok, så formlerna som beskriver hur naturen, t ex atomer, beter sig är dels beskrivningar av det vi kunnat observera. Utifrån dessa formler kan vi även, genom diverse matematiska operationer "räkna ut" hur naturen/universum borde bete sig under förhållanden vi ännu inte kunnat observera, t ex svarta hål.
Det är ju inte illa.

Men fråga hur universum "vet" hur det skall bete sig, hur informationen når fram, når ut, eller finns "lagrad" (?) i atomerna.... svaret på den frågan är att vi har ingen aning...

Cellerna innehåller ju DNA som är en slags instruktioner om hur de skall fungera. Men atomer har, så vitt jag vet, inga liknande instruktioner lagrade inom sig?

Är frågan om hur atomerna "vet" hur de skall bete sig överhuvudtaget något som dagens fysiker arbetar med? Eller har den lämnats över till filosofer och teologer?

Jag kan bara svara att den teoretiska fysikern Paul Davies, som skrivit många populärvetenskapliga böcker, ofta varit inne på temat. T ex i boken The Mind of God http://en.wikipedia.org/wiki/The_Mind_of_God .

Jag säger inte att Paul Davies är så fantastisk, men han är lättläst och använder sig av många referenser.

Men frågan är bra, och väl i stort obesvarad.

Even if there is only one possible unified theory, it is just a set of rules and equations. What is it that breathes fire into the equations and makes a universe for them to describe?
Stephen Hawking

Är det någon av er som läser denna tråd som har någon idé om frågan om hur atomerna vet hur de skall bete sig skulle kunna tänkas bli besvarad i framtiden? Hur skulle ett svar på frågan kunna tänkas se ut?

Kan det vara så att frågan ligger utanför fysikens domäner och att samtalet borde fortsätta i religions eller filosofi rummen?