Citat:
Nej tvärtom. Jag kan förstå att du och alla andra svenskar som är en del av problemet känner dessa oroande känslor inför det eskalerande eländet i Sverige.Under natten inträffade två explosioner i Helsingborg och i Värnamo. Varje dag rapporteras det om skjutningar på öppen gata, bomber som exploderar, människor som hittas döda, rån med inslag av tortyr, misshandel och våldtäkter. Händelser som annars vanligtvis förekommer i krig och väpnade konflikter.
Riksdagens partiledare använder en ödesmättad och kompromisslös retorik mot varandra som trissar upp stämningarna. Båda sidor menar att landet är allvarligt hotat av den andra sidan. Vad gör detta med vårt psyke? Hur reagerar våra uråldriga mänskliga instinkter på detta?
Om jag går till mig själv är jag medveten på ett intellektuellt plan om att Sverige inte befinner sig ett regelrätt krig. Men när jag varje dag läser om skjutningar och explosioner fylls min kropp av ett stress- och adrenalinpåslag. Musklerna spänns. Mina manliga instinkter säger till mig att jag måste använda min fysiska styrka för att stoppa de som begår dessa krigsliknande handlingar.
När jag borstar tänderna kan jag ibland titta in i spegeln och tänka att jag skulle vilja nita dessa kriminella. Trots att jag i verkligheten inte har en chans mot dem. Jag är tvärtom fullt medveten om att det är polisens uppdrag att spärra in dem och att jag inte kan göra någonting åt det. Men likaväl tänker jag undermedvetet de tankarna.
Hur tror ni att våra psyken påverkas av att ständigt höra talas om nya bomber, explosioner och skjutningar (som annars hör hemma i regelrätta krig)?
Får ni en obehaglig känsla i kroppen av att ett krig är på väg att utbryta i Sverige?
Riksdagens partiledare använder en ödesmättad och kompromisslös retorik mot varandra som trissar upp stämningarna. Båda sidor menar att landet är allvarligt hotat av den andra sidan. Vad gör detta med vårt psyke? Hur reagerar våra uråldriga mänskliga instinkter på detta?
Om jag går till mig själv är jag medveten på ett intellektuellt plan om att Sverige inte befinner sig ett regelrätt krig. Men när jag varje dag läser om skjutningar och explosioner fylls min kropp av ett stress- och adrenalinpåslag. Musklerna spänns. Mina manliga instinkter säger till mig att jag måste använda min fysiska styrka för att stoppa de som begår dessa krigsliknande handlingar.
När jag borstar tänderna kan jag ibland titta in i spegeln och tänka att jag skulle vilja nita dessa kriminella. Trots att jag i verkligheten inte har en chans mot dem. Jag är tvärtom fullt medveten om att det är polisens uppdrag att spärra in dem och att jag inte kan göra någonting åt det. Men likaväl tänker jag undermedvetet de tankarna.
Hur tror ni att våra psyken påverkas av att ständigt höra talas om nya bomber, explosioner och skjutningar (som annars hör hemma i regelrätta krig)?
Får ni en obehaglig känsla i kroppen av att ett krig är på väg att utbryta i Sverige?
Jag däremot följer med intresserat från utlandet och fylls av väldig skadeglädje när de 83% av svenskarna som vill ha eländet faktiskt drabbas av eländet. Ibland blir jag nästan upprymd; speciellt med tanke på hur de allra flesta svenskar går en fattigdom i pensionstillvaron till möte medan jag själv inte gör det.
Dags att skörda idiotin svenne, här ifrån blir det bara sämre. Inget kan rädda er 😂
