- Strömavbrott, t.ex vid terrorattentat, krig eller kortslutning/fel ( påverkar hundratusentals, om inte miljontals samtidigt som strömmen inte kommer på på flera veckor/månader ).
- Mat/vatten börjar sina, krig ute i Europa ( vi producerar ca 50% inrikes av vad vi äter ) eller dåliga skördar.
- Jobben försvinner, antingen tack vare höga skatter, finanskris eller vi helt simpelt inte kan konkurrera mot hela världen, speciellt inte ifråga "billigast produkt" ( varför skulle andra länders befolkning betala för våra produkter och tjänster, om vi själva gör allt för att komma så billigt som möjligt undan genom att låna på asiatiska varor? ).
- Ökade och flertal terrorattentat, dock krävs det en hel del verkar det som - kanske några hundratals, tusentals?
Föreställ er kall vinter, ett misstag ( eller terrorattentat, framtida fiende attackerar m.m ) sker mot ett kraftnät som släcker ner hela Stockholm ( eller någon annan stor stad där de är så moderna och progressiva ) - håller detta i sig i några dagar, uppåt veckor, då snackar vi om fullskaligt inbördeskrig när över 200 etniciteter ( då talar vi om Stockholm ) ska slåss om mat, vatten och värme.
En i min närhet är tvättäkta stockholmare, vid fråga vad vederbörande gör vid t.ex strömavbrott under längre period fick den som frågade till svar "då går jag till affären". Lycka till säger jag, när du ska konkurrera mot tusentals, hundratusentals andra om resurser som innebär varje individs överlevnad. Att intala sig att hålla hand, (rymd)kramar och drömmar kommer lösa problemet kommer bara resultera i att man är den första som ligger på backen i sitt egna blod.
Det är inte frågan OM det kommer ske någon sorts kollaps, ekonomisk, domedagen, krig eller terrorism - utan när. Och då överlever varken sig själv, sina barn eller släkt på drömmar och förhoppningar, och tro inte att invandrare bryr sig. De har inget att förlora, således är man bara ett lätt byte om man sänker garden.
Men jag skrattar i alla fall, jag är förberedd och här ute på landet är vi rustade för just det ovanliga ( även om i viss mån vanligt för oss ), vi kommer sitta tryggt och se när stadsbor kliver över varandras kroppar för att försöka överleva. Kolla bara vad som hände vid Södertäljebron och vilket panik det skapade, då var det t o m en olycka och en liten sådan egentligen.
Eller när några muslimer fick hela Paris lamslaget på minuter.. Vi har över miljonen, kan någon garantera att inte en endaste av dessa kan tänka sig återskapa den situationen?