Citat:
Exakt så var det vad jag läst, men det var inte ekonomisk hjälp man ville ha vad jag läste, utan vanliga handelsförbindelser. Jag kanske märker ord men du förstår vad jag menar. Och det du benämner det näst bästa vilket såklart stämmer, var också det enda andra realistiska alternativ man hade som jag förstår det. Men nu känner jag att jag gått för mycket off-topic. Så som jag mins det (det skall förtydligas att jag inte har läst om Kuba på bra länge nu så jag mins med 99% troligen fel) så vände sig Castro och kompani först till USA för att huvudmålet för Castro var inte kommunism utan att slänga ut Batista som såg till att göra Kuba till en fristad för alla som kunde ge honom en fet bunt med pengar.
Då USA gav dem kalla handen så vände man sig till det näst bästa vilket vart Sovjet, men jag kan minnas allt det där fel då det är bra länge sedan jag läste om Kuba och allt som skedde under den perioden.
Då USA gav dem kalla handen så vände man sig till det näst bästa vilket vart Sovjet, men jag kan minnas allt det där fel då det är bra länge sedan jag läste om Kuba och allt som skedde under den perioden.
__________________
Senast redigerad av northpolesanta 2016-08-10 kl. 10:00.
Senast redigerad av northpolesanta 2016-08-10 kl. 10:00.
Vänsterpartiet har vinglat väldeliga sedan starten för snart 100 år sedan. Länge trodde man stenhårt på den sovjetstyrda internationalen. Senare ägnade sig partiet åt hejdlös personkult kring diktatorn Josef Stalin. Under andra världskrigets första år, då Sovjetunionen och Nazityskland befann sig i pakt med varandra, utmålade svenska kommunistledare Tyskland som en "fredsfaktor" och hetsade mot demokratierna Storbritannien och Frankrike, som slogs för livet mot den nazistiska krigsmaskinen.
Inget annat svenskt riksdagsparti har haft tillnärmelsevis så många fraktionsstrider och partisprängningar som just Vänsterpartiet.
Nåväl, i mitten av 50-talet, sedan Sovjetledningen anbefallt "avstalinisering", avvecklade även det svenska kommunistpartiet stalinismen. Efter Berlinmurens fall började man försiktigt att ge upp kommunismen. Begreppet används knappast idag.
Vänsterpartiet kan idag närmast karaktäriseras som ett vänstersocialdemokratiskt parti. När partiet bildades 1917, använde man inledningsvis just beteckningen "vänstersocialdemokratiskt". Tillbaka på ruta ett således.
Vänsterpartiet kommer säkert att överleva, som en tillflyktsort för framförallt besvikna vänstersossar. Huruvida Socialdemokraterna på sikt kan tänka sig att samregera med detta vingliga parti med ett så dystert förflutet återstår att se. Partiet har svårt att vinna förtroende, trots att så många välvilliga humanister, idealister och politiska naivister av skilda slag återfinns i medlemsskaran.
Inget annat svenskt riksdagsparti har haft tillnärmelsevis så många fraktionsstrider och partisprängningar som just Vänsterpartiet.
Nåväl, i mitten av 50-talet, sedan Sovjetledningen anbefallt "avstalinisering", avvecklade även det svenska kommunistpartiet stalinismen. Efter Berlinmurens fall började man försiktigt att ge upp kommunismen. Begreppet används knappast idag.
Vänsterpartiet kan idag närmast karaktäriseras som ett vänstersocialdemokratiskt parti. När partiet bildades 1917, använde man inledningsvis just beteckningen "vänstersocialdemokratiskt". Tillbaka på ruta ett således.
Vänsterpartiet kommer säkert att överleva, som en tillflyktsort för framförallt besvikna vänstersossar. Huruvida Socialdemokraterna på sikt kan tänka sig att samregera med detta vingliga parti med ett så dystert förflutet återstår att se. Partiet har svårt att vinna förtroende, trots att så många välvilliga humanister, idealister och politiska naivister av skilda slag återfinns i medlemsskaran.
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
