fråga om moder (kyrkotonarter)

tja
Låt oss säga att låten går i C dur
innebär det att jag kan spela melodi/solo i vilken som helst av de 7 moderna?
dvs
C jonisk
D dorisk
E Frygisk
F Lydisk
osv????

eller kan jag bara spela maj moderna, dvs jonisk, frygisk och mixolydisk? medans de andra bara funkar i C-moll?

eller är det så att jag spelar någon av?
C jonisk
C dorisk
C frygisk
...osv
till en C dur låt?


frågan jag är ute efter är väl i princip om man har en låt i en viss tonart - hur hänger det ihop med vilka moder man kan spela?

Det är egentligen inte TONARTEN du ska fokusera på i dina exempel, utan harmoniken.

Således beror det på vilka ackorden är som du ska sola över. Du kan också för varje enskilt ackord, se det som en "ny tonart", i stunden. Men det beror ju på ackordprogressionen.

Om du vill veta vilka kyrkotonarter som passar, så får du se vilka de tonartsfrämmande tonerna i låten är, exempelvis om du finner både c# och f# närvarande (kanske ackorden A7, Gmaj, B7 exempelvis är regelbundet närvarande), ja då passar den frygiska skalan bra in.

För övrigt heter det inte moder. Det heter modal/modala.

Jag tror trådgrundaren var ute efter ett substantiv, snarare än ett adjektiv.

Då heter det modus.

Fast inte i plural väl.

Modi?

Känner du för att utveckla det där?

Jag har aldrig fattat poängen med modi(!?) men jag har alltid tänkt inom ramen "poplåtar med alla ackord i tonarten".

Berätta gärna!

Det är ett accepterat sätt att böja det på också. Eftersom modus är ett låneord från latinet, så finns det precis som i det italienska ordet Tempo, två sätt i svenskan att böja det i plural. Men precis som allmänheten sällan säger "låten har olika tempi" utan istället använder "tempon" så är det ganska sällan någon säger Modi. Att böja ett substantiv i plural med ett -i gör man i Italienskan med maskulina substantiv (som slutar på o).
En del säger ju för övrigt flera "tempos" har jag märkt. Men det är ju den engelska böjningen.

Det är vanligare än du kanske tror med "tonartsfrämmande" ackord i pop. Du kan hitta fullt med t ex mellandominanter (i C: E till am, D till G, osv) å sen är det inte helt ovanligt att ibland se Subdominanten i moll (fmoll) och även Dominanten i moll (gmoll).

Men vad är det du vill att jag ska utveckla mer exakt? Hänger du med när jag pratar om tonartsfrämmande toner?

Jag tror jag vet vad du menar med tonartsfrämmande toner. Om vi håller oss till C-dur så menar du de svarta tangenterna.

Jag är ganska teori-nördig av mig men jag har aldrig fattat poängen med moder. Å andra sidan har jag bara hittat på låtar och solon som håller sig helt och hållet inom en tonart.

Om vi tänker oss ett (mono-)synth-solo över en ackordföljd som innehåller ackorden C och dm så spelar "den skaltänkaden synthspelaren" C-joniskt över C och D-doriskt över dm. Men vänta: detta var ju bara två sätt att säga "klinka på de vita tangenterna", det är ju ingen poäng att prata om moder. Eller är det något jag missförstått?

Blir kanske skaltänkandet mer användbart när man blandar in de svarta tangenterna i vår C-dur-låt?

Det var det jag hoppas på att du har ett svar på!

Om vi tänker oss ditt exempel med ackorden Cdur till dm, så förutom alla de vita tangenterna så kan du egentligen använda dig av alla kyrkotonarterna på båda, om du ser till att du inte "krockar" på betonade taktslag med de toner som du finner i ackorden. Detta så tillvida du inte medvetet VILL frambringa en dissonans. du kan även använda dig av dissonanta toner när de fungerar som s.k ledtoner in till ackorden C och dm. De dissonanta tonerna kan du också använda som förhållning eller som förslag. Ett exempel:

I ett amollmaj-ackord som leder till dm, så kan du spela Frygisk skala och låta tonen Ass ligga kvar in till dm-ackordet å sen gå stegvis ner till A. Eller i ett dmoll-ackord följt av amollmaj, så lägger du tonen Ass redan i dmoll å låter sen den ligga kvar in i amollmaj-ackordet.

Solar du över Cdur, så kan du först börja med att undvika tonerna Dess och Ess för att utgå från någonting överhuvudtaget.

Under C-ackordet kan du i så fall då med nöje använda dig av:

Lydisk: (C - D - E - F# - G - A - H)

Mixolydisk: (C - D - E - F - G - A - Bb)

Under dm-ackordet, undvik Fiss. Dessa kyrkotonarter fungerar bra:

Dorisk: (C – D –Eb – F – G –A –Bb)

Mixolydisk: (C- D – E – F –G – A - Bb)

Som sagt kan du ju använda dig av t. ex Frygisk också (C – Db –Eb – F – G – Ab – Bb), fast Dess och Ab kan ställa till det.
Men de tonerna fungerar okej obetonat och som genomgångstoner på vägen till D resp. A. De har en stark ledtonsspänning i sig och vill helt enkelt åt det hållet.

Tack för ett långt och utförligt svar! Ditt förslag är ju något annat än olika krångliga ord för att spela på de vita tangenterna

Jag tror jag förstår hur du menar: hitta en skala som innehåller ackordtonerna och inte "molltonen" eller "durtonen", typ.

Men hur låter det då? Jag antar att bästa för mig är att spela och lyssna? Får försöka göra det!

Ja, för att göra det enkelt, så är det så du kan göra. Undvika "molltonen" i C och "durtonen" i dm..!

Att leka med bara två ackord är nog ingen dum idé. Använd ett Sequenserprogram, lägg ackorden på ett spår, med ganska stort avstånd och sola sen över det bara, lek å testa dig fram :-)

Sen kan du ju bara bygga på med fler ackord efterhand. Ett förslag på en schysst ackordgång som precis som C - dm, är uppåtgående i karaktären, är C - E7 - F6 - G7 - C.

Med E7 får du möjlighet att leka lite extra.. :-)