Lägger du på lantisdialekt när du är på landet och stockholmska i stan?

När jag pratar om landet så pratar jag mer lantligt och när jag pratar om Stockholm så lägger jag på lite mer stockholmsk melodi.

Det handlar inte om att man skall ta seden dit man kommer utan detta är helt omedvetet.

Men om jag skall prata om olika öar i Bohuslän så låter jag ju inte l likadant som när jag klagar på dom dyra lägenheterna som finns i Göteborg/Stockholm/Malmö/Oslo/annan storstad.

Lägger du på lantisdialekt när du är på landet och stockholmska i stan?

Kommer du från de geografiska områden du beskriver? Hur lägger du annars på en allmän lantisdialekt?

Nej, jag pratar vårdad och vacker skånska oavsett var jag är i Sverige.

Tror detta är ett nytt fenomen som du är ensam om.

Förstår inte vad du menar. Just den meningen handlar ju både om Stockholm och landsorten. Byter du dialekt mitt i meningen? Inte heller förstår jag varför du slår ihop diverse storstäder. Göteborg med förorter inkluderar ett antal öar i Bohuslän, Hisingen till exempel och Öckerö.

Om en stockholmare kommer till en annan ort i Sverige och försöker tala lantligt så blir det bara komiskt. Jag satt på ett föredrag där en finansiell storfräsare med tjänstebostad på Strandvägen i Stockholm, han ville framhäva sin folkliga bakgrund. Storfräsaren ifråga kastade yvigt småländska dialektord omkring sig, medan Power-point-bilderna flöt fram på en filmduk. Bara några månader senare dalade talarens stjärna. Han undvek förstås att tala om dyra lägenheter, han hade själv myglat svårt med reparationer av sådana.

Anpassad dialekt (idiolekt) passar betydligt bättre om man kommer tillbaka till »gamla gänget« i geografisk eller social mening. Själva termen »lantis« är för övrigt helt ute, alltsedan en kaxig moderat politiker snackade om lantisar som mindre begåvade väljare. Jag tror hon fick göra en pudel, i varje fall blev det en bumerang.

Hon blev gruppledare i riksdagen så småningom.

Jag fattar inte riktigt TS frågeställning, pratar du mer stockholmska om du pratar OM Stockholm även om du befinner dig utanför Stockholm och pratar med folk som inte är stockholmare?

När jag var mindre brukade jag, som är stockholmare, vara i Västerås periodvis, och när jag varit där i ett par veckor lade jag på mig lite Västmanlänska, och min bästa kompis där, bosatt i Västerås, lade sig till med lite Stockholmska.

Det är väl någon nedärvd funktion, att man ska anpassa sig till en ny "flock". Den som är bäst på att anpassa sig efter rådande omständigheter vinner.

Nej inte i vanliga fall men är jag tankad och i sällskap av göteborgare eller lappskallar händer det att deras dialekt smittar av sig på det i övrigt sluddriga fylletalet

Har bott många mil från min uppväxtort i snart två år nu, och det har jag själv börjat märka på sättet jag talar. Uttalar fler och fler ord med den nya dialekten, men den kommer nog aldrig bli helt genuin.
Man har ju trots allt kvar sina rötter, vissa saker sitter djupt rotade.

Bor en kille jag växte upp med här i samma stad som mig, och när jag umgås med honom så kommer min "gamla" dialekt fram helt och hållet. Det samma gäller när jag är hemma på besök och pratar med släktingar och barndomsvänner.

Även när jag blir arg får jag tillbaks min ursprungliga dialekt. Dialektbytandet är inget jag själv styr över, utan har kommit av sig själv med tiden.

Sorry TS, jag fattar ingenting. Menar du att du slår över till stockholmska när du ska klaga på dyra lägenheter i Gbg, men drar på med bohusländska när det ska snackas fiske utanför Orust?

Har jag missuppfattat? Det låter nämligen otroligt märkligt.

Du är inte särkskilt berest så du kanske inte märkt av detta femonen men vi som är i städer ofta men ändå har hjärtat och hemmet på landet så är detta drag mer konkret

Om jag är i Skåne så kommer min skånska tillbaka lite, fast väldigt vagt. Om jag är i Bohuslän och Volvo så förstärks min bohuslänska betydligt och är jag i Stockholm så blir min dialekt pyttelite stockholmskaktig. Framför allt har jag lite "eeh..." mellan meningarna. Nu pratar folk i Stockholm inte "tjeeena kisen, skarru hemma med och keka reeekor hörrö" som folk som inte är så vana vid Stockholm tror.

Det är väl lätt hänt att man anses göra sig till om man använder något sorts språkskrud som kan tolkas som finare än det lokala tugget och vice versa.