Ni som ser spöken..

Min mamma hävdar ibland att hon har sett spöken, och menar verkligen att det stämmer.
Hon vill verkligen inte se dom då hon blir skiträdd de gånger de har inträffat.

Jag har alltid önskat att få uppleva något dylikt men självklart utan resultat. Som naturvetare har jag ruskigt svårt att tro på något som jag inte själv har sett och som är svårt att bevisa vara sant.

Åter till frågan.. ni som hävdar att ni ser spöken, vilken känsla får ni när det inträffar? Vill ni se dessa och vad gör ni när det väl händer?

Jag bor själv i ett stort 170-kvadratshus som är byggt nånstans vid 1890, och det spökar hela tiden hemma hos mig.

Har sett saker som flyttats av sig själv, har också hört röster som man knappt kan höra, man hör inte vad de viskar, men jag hör nåt.

Vad jag har hört, så har min moster råkat ut för spökeri/andar. Hon uppger att de är mycket trevliga och söker sig till andra dimensioner. En gång retade hon upp en sån ande och anden vred hennes fotled (man kan se märken idag). Dock så jag har aldrig trott på det men men...

Min far berättade att en ande bodde i deras hus. Den visade sig med vitt ansikte och långt hår. Först trodde jag det var trams. Jag besökte det huset och jag kan säga att jag upplevde skumma ting, steg från övervåning då ingen var där, och en shamansk ritual. På väggen hängde en tavla med porträtt på en kvinna med helblekt ansikte och brunt långt hår. Det ska tydligen vara anden som bor där. Hur man lyckas få den på bild vet jag inte. Men tvivlar på ett det är konstgjort då huset är lokaliserat i en by i Pakistan.

Jag har sett själar lite då och då under mitt liv. Sen jag var barn alltså.

Om dom inte skrämmer skiten ur mig genom att låta och ha sig så brukar det vara lugnt att se dom.
Men hade en i min lägenhet som skrämde mig lite här för ett tag sedan, och då var jag inte lika kaxig.
Det kunde slamra i kastruller, och man kunde se en skugga röra på dig, men jag bad denna snällt men bestämt att gå, och han försvann.

Men det är sällan dom har skrämt mig.

Såg ett spöke någon hundradels av en sekund medans jag spelade trummor.

Sett har jag väl gjort 3-4 gånger, men annars har det varit musik, lukter, konstiga ljud, beröringar osv.
Kan också tillägga att varje gång jag sett något så har jag lixom inte direkt reagerat på det förrän en stund efteråt när det slagit mig att det där nog inte var riktigt riktigt.
En gång var min mamma en bit bort när jag såg en person i fönstret till min lillebrors rum.
Då var jag helt stum och min mamma nästan skrek åt mig när hon kommit fram och jag fortfarande bara stod där och gapade, stirrandes mot fönstret som då var tomt.

Man hör och ser spöken endast om man tror på dem eller har hört berättelserna om dem.
Jag trodde på spöken när jag var liten, såg bara ett spöke en gång när jag var fyra, var en kängru som hoppa igenom väggen och igenom rummet. Läskigt, men jag måste ha varigt trött som fan och tittat nalle puh eller något barnprogram. (Låg i sängen)
Personligen så gillar jag mörkret. Jag gillar att vara en skugga bland allt det andra. Så man kan lite säga att jag är ett spöke, dock inget paranormalt.

Att saker ska ha flyttat på sig av sig själva känns i stort sett omöjligt. Framför allt därför att ingen någonsin har lyckats dokumentera detta, vilket ändå bör vara tämligen enkelt. Där finns liksom ingen bortförklaring att komma med. Om någonting fysiskt flyttar på sig, så fångar kameran upp det. Men av någon anledning så lyckas detta aldrig inträffa framför en kamera.

Vad exakt är det du har sett flyttat på sig? Pratar vi saker som har ramlat till synes utan påverkan eller stolarna i köket staplade på varandra á la poltergeist?

Jag påstår inte att alla som ser eller sett spöken ljuger, för det tror jag inte att de gör. Däremot så tror jag att det är ren och skär inbillning. Att det knakar och knarrar i gamla hus är ju inte särskilt förvånande och steget från det till att hjärnan tolkar det som fotsteg känns inte så långt.

När jag va mindre så såg jag ett spöke.
Berättar inte gärna om händelsen eftersom jag vet att många inte tror på det och gärna vill säga: nej det du såg var *blablabla*
Och då menar jag inte bara här på FB utan även IRL
Men jag är 100% säker på vad jag såg och jag vet att ingen av dom "naturliga" förklaringarna går.
Visst även jag har försökt förklara det på andra sätt, har alltid varit en sån innan som inte tror på spöken men det går verkligen inte i detta fallet.

Vad jag kände var ren skräck i hela kroppen, jag blev så rädd så jag fick feberfrossa och blev likblek.

Detta här är helt jävla sant! Jag har aldrig sett ett spöke men råkat ut för dem 2 gånger. Första gången sattes min stereo på av sig själv mitt på dagen. Kanske inte så jätte farligt, men vi fann ingen förklaring på det.

Andra gången var det hemskaste jag ärligt talat varit med om! Jag och mamma var ensamma, jag satt vid datorn i mitt rum(vilket mamma visste om) och mamma satt i köket. Då skulle hon gå på toa men upptäckte att dörren till toaletten var låst. Hon ryckte och frågade mig om jag hade skojat med henne och låst den med en skruvmejsel eller nåt ifrån utsidan. Men jag hade inte rört dörren... Då började vi bli lite rädda, vi trodde nämligen att någon hade tagit sig in i lägenheten, fått panik eller nåt och låst in sig på toaletten. Jag gick och hämtade mitt bollträ och en stor djungelkniv. Vi knackade på toalett dörren och bad personen där inne att komma ut lugnt och att vi inte var arga eller ville något illa typ. Men eftersom vi inget svar fick visste vi inte vad vi skulle göra. Vi började försöka låsa upp dörren utifrån med kniven(det är en sådan dörr med ett jack i låset som man kan vrida om). Men när vi försöker vrida om den lilla grejen vid låste känner man tydligt hur någon håller fast i både handtaget och låset. Jag lyckas vrida lite men då känner jag hur personen innanför vrider tillbaka låset och håller emot handtaget. Efter mycket om och men så lyckas vi tillslut låsa upp dörren med kniven, pratar lungnade med "personen" inne på toaletten att vi inget illa vill och att vi ska ta det väldigt lugnt! Nu är vi ju övertygade om att det kommer stå/sitta någon alkis eller inbrottstjuv där inne. Nu är vi ärligt talat skräckslagna. Adenalin upp till öronen!

Vi öppnar dörren och toaletten är tom, det finns ingen där(det finns inga fönster eller liknande inne på toaletten, inga gömställen eller dylikt). Ingen är där inne!! Både jag och mamma stirrar på varandra helt knäpptysta! Det var så jävla tydligt hur någon håll emot innanför, det var som en styrke batalj när vi försökte låsa upp. Jag fick sådan gåshud och känslan jag kände då var det otäckaste man kan föreställa sig. Klockan var sent på kvällen och det var mörkt ute, vilket inte gjorde saken bättre...

Efter det följer jag mamma ut i köket, bägge är givetvis mållösa. Vi pratar en liten stund sen går jag ut i vardagsrummet för att se på TV... då ser jag hur "någon" hällt röd stearin över hela soffan, vardagsrums bordet och filten!!(vi hade 3 st röda stearinljus på rumsbordet, ingen av dessa har brunnit vid det tillfället. Men stearinet tillhörde ju uppenbart de ljusen). Jag får fullkommlig PANIK och flyr ut i köket, visar mamma vad som inträffat minuter efter det med toaletten.

Sov inte en blund den natten!

Alla har väl hört berättelser om spöken?
Jag har hört samma, att man bara ser om man tror. Om man ser är det ju ruskigt svårt att sluta tro, så oavsett om man vill eller inte så tror man ju, och det betyder isf att man ser.


Hur slutar man se ?

Aldrig sett ett spöke eller ande. Men jag har däremot varit med om händelser. Lådor har ramlat ner, tavlor ramlat. Och en låda vände sig 180 grader medans jag sov.

Men jag borde ha vaknat när den vände med tanke på att den vägde så mycket.