2012-04-09, 18:30
#1
Som svar på mitt blogginlägg Allmänna reklamationsnämnden riskerar sin trovärdighet, ordförande Britta Ahnmé Kågeman (finns på nätet)har jag fått följande svar:
Bäste Lars-Erik Larsson,
Först vill jag beklaga att vårt svar dröjt en tid. Eftersom en del av din kritik riktat sig mot Nils Sigfrids handläggning har jag gått igenom vad som skett och svarar i stället. Förutom de svar som lämnats i tidigare konversation med nämnden kan följande sägas.
Processen för prövning av tvister vid nämnden är vad som kallas dispositiv. Det innebär att det är vad parterna anför som sätter ramen för prövningen. Nämnden har alltså inte möjlighet att ta ställning till andra frågor än dem parterna lyft upp till prövning. Vad nämnden gör är en juridisk prövning, nämnden uttalar sig inte om huruvida ett visst beteende möjligen är klandervärt ur någon annan aspekt. I de fall där företaget går med på konsumentens krav saknar nämnden anledning att göra någon bedömning i sak eftersom tvisten i de fallen ju därmed är löst.
Om du anser att nämnden handlat felaktigt under handläggningen av din tvist, har du möjligheten att vända dig till Justitieombudsmannen (JO) med dina klagomål.
Med vänlig hälsning
Torsten Palm
Som framgår av mitt tidigare inlägg Tar Allmänna reklamationsnämnden (ARN) ansvar för bristande handläggning (finns på nätet) innehåller ovanstående försvar från ARN felaktigheter. Det innehåller inget som fritar ARN från plikten att handlägga ärendet så som jag begär. Så här ligger det till:
Jag har begärt prövning av Tele2:s vägran att godkänna en uppsägning, av preliminärt avtal, inom lagstadgad ångertid via mejl och SMS. E-handelslagen ger mig denna rätt. Prövning av detta kan och skall ARN göra.
Tele2, som inte accepterade uppsägningen, skickade mig ett modem efter ångertidens utgång. Jag kan omöjligt ha något ansvar för modemet. Tele2 tillbakavisade påståendet att jag skickat mejl och SMS. Det visar att man insåg det ohållbara i att fortsätta hävda att uppsägning endast kan ske via telefon. När jag kunde bevisa att jag gjort dessa uppsägningar, insåg man tydligen att spelet var förlorat. Då kom ett ”goodwill-erbjudande” från Tele2. Om jag skulle sända tillbaka modemet skulle alla fakturor jag fått krediteras.
Jag förkastade erbjudandet. Tele2 skulle inte undgå skammen för sitt uppträdande och de hade inte erbjudit sig att stå för frakten av modemet. Erbjudandet var alltså ofullständigt. Skulle ARN finna att min uppsägning var korrekt, och att jag inte hade ett delansvar i tvisten, skulle jag inte ha något ansvar för modemet. Då skulle det vara ARN:s uppgift att tala om detta för Tele2.
I detta oklara läge fattade ARN beslutet, att jag och Tele2 kommit överens. Jag sände då tillbaka modemet med betald frakt för att få tillfälle att begära kompensation för korrespondensutlägg tillsammans med fraktkostnaden. Att jag sände tillbaka modemet, och begärde kostnadstäckning, var en oren accept av Tele2:s erbjudande dvs. ett motbud.
Genom att Tele2 struntat i att vare sig svara eller betala, föreligger ännu ingen överenskommelse. ARN har alltså gott händelserna i förväg och har inte slutfört sitt uppdrag. ARN har att antingen förklara, varför jag inte skall ha kostnadstäckning, eller kräva att Tele2 betalar.
Jag har inte kunnat förutse de kostnader som Tele2:s skamlösa agerande skulle medföra. Att ARN försöker rättfärdiga sin bristande handläggning, med att jag inte från första början skulle begärt täckning för dessa kostnader, är groteskt. Det måste dessutom anses försvarbart att jag förväntat mig att få mina kostnader täckta, om jag frias från ansvar, enligt domstolspraxis.
ARN har en betydande preventiv uppgift. Därför publicerar man den Svarta listan i vilken företag som uppför sig klandervärt får schavottera. Därför är det ytterst anmärkningsvärt, att man, i detta ärende, är så ovillig att stödja Konsumentverket i dess strävan att få ordning på Tele2. Att Tele2 behöver fortsatta påtryckningar framgår av min anmälan Tele2 respekterar inte e-handelslagen till Konsumentverket (finns på nätet).
Att vända mig till JO hade jag redan planerat som nästa steg så en anmälan kommer.
Bäste Lars-Erik Larsson,
Först vill jag beklaga att vårt svar dröjt en tid. Eftersom en del av din kritik riktat sig mot Nils Sigfrids handläggning har jag gått igenom vad som skett och svarar i stället. Förutom de svar som lämnats i tidigare konversation med nämnden kan följande sägas.
Processen för prövning av tvister vid nämnden är vad som kallas dispositiv. Det innebär att det är vad parterna anför som sätter ramen för prövningen. Nämnden har alltså inte möjlighet att ta ställning till andra frågor än dem parterna lyft upp till prövning. Vad nämnden gör är en juridisk prövning, nämnden uttalar sig inte om huruvida ett visst beteende möjligen är klandervärt ur någon annan aspekt. I de fall där företaget går med på konsumentens krav saknar nämnden anledning att göra någon bedömning i sak eftersom tvisten i de fallen ju därmed är löst.
Om du anser att nämnden handlat felaktigt under handläggningen av din tvist, har du möjligheten att vända dig till Justitieombudsmannen (JO) med dina klagomål.
Med vänlig hälsning
Torsten Palm
Som framgår av mitt tidigare inlägg Tar Allmänna reklamationsnämnden (ARN) ansvar för bristande handläggning (finns på nätet) innehåller ovanstående försvar från ARN felaktigheter. Det innehåller inget som fritar ARN från plikten att handlägga ärendet så som jag begär. Så här ligger det till:
Jag har begärt prövning av Tele2:s vägran att godkänna en uppsägning, av preliminärt avtal, inom lagstadgad ångertid via mejl och SMS. E-handelslagen ger mig denna rätt. Prövning av detta kan och skall ARN göra.
Tele2, som inte accepterade uppsägningen, skickade mig ett modem efter ångertidens utgång. Jag kan omöjligt ha något ansvar för modemet. Tele2 tillbakavisade påståendet att jag skickat mejl och SMS. Det visar att man insåg det ohållbara i att fortsätta hävda att uppsägning endast kan ske via telefon. När jag kunde bevisa att jag gjort dessa uppsägningar, insåg man tydligen att spelet var förlorat. Då kom ett ”goodwill-erbjudande” från Tele2. Om jag skulle sända tillbaka modemet skulle alla fakturor jag fått krediteras.
Jag förkastade erbjudandet. Tele2 skulle inte undgå skammen för sitt uppträdande och de hade inte erbjudit sig att stå för frakten av modemet. Erbjudandet var alltså ofullständigt. Skulle ARN finna att min uppsägning var korrekt, och att jag inte hade ett delansvar i tvisten, skulle jag inte ha något ansvar för modemet. Då skulle det vara ARN:s uppgift att tala om detta för Tele2.
I detta oklara läge fattade ARN beslutet, att jag och Tele2 kommit överens. Jag sände då tillbaka modemet med betald frakt för att få tillfälle att begära kompensation för korrespondensutlägg tillsammans med fraktkostnaden. Att jag sände tillbaka modemet, och begärde kostnadstäckning, var en oren accept av Tele2:s erbjudande dvs. ett motbud.
Genom att Tele2 struntat i att vare sig svara eller betala, föreligger ännu ingen överenskommelse. ARN har alltså gott händelserna i förväg och har inte slutfört sitt uppdrag. ARN har att antingen förklara, varför jag inte skall ha kostnadstäckning, eller kräva att Tele2 betalar.
Jag har inte kunnat förutse de kostnader som Tele2:s skamlösa agerande skulle medföra. Att ARN försöker rättfärdiga sin bristande handläggning, med att jag inte från första början skulle begärt täckning för dessa kostnader, är groteskt. Det måste dessutom anses försvarbart att jag förväntat mig att få mina kostnader täckta, om jag frias från ansvar, enligt domstolspraxis.
ARN har en betydande preventiv uppgift. Därför publicerar man den Svarta listan i vilken företag som uppför sig klandervärt får schavottera. Därför är det ytterst anmärkningsvärt, att man, i detta ärende, är så ovillig att stödja Konsumentverket i dess strävan att få ordning på Tele2. Att Tele2 behöver fortsatta påtryckningar framgår av min anmälan Tele2 respekterar inte e-handelslagen till Konsumentverket (finns på nätet).
Att vända mig till JO hade jag redan planerat som nästa steg så en anmälan kommer.