Idioten (sammanfogade trådar)/mod

Har nu också tagit och läst Idioten, kan hålla med om att boken är ett alldeles fantastiskt, tidlöst och givande läsäventyr. Ärligt talat blev jag inte speciellt överraskad över att det slutade så pass sorgligt; ju längre man kom i boken, desto tydligare blev det att Mysjkin inte passade in bland andra människor.
Hur som helst, kommer definitivt att läsa fler böcker av honom.

Blev även tvungen att garva lite när jag såg att Ippolit tydligen hade fått smeknamnet Pitt-Pelle i trådens första sida

Fast människor i allmänhet uppfattas väl som relativt ensidiga och småaktigt skvallriga oavsett de är från 1800 talet ellet igår? Man ser väl sällan alla sidor av alla i vare sig ens närhet eller perifiri (eller ännu längre bort)? Dostojevskij gör inte till sina karaktärer och därmed blir de vid betraktelse utanför sitt sammanhang "hysteriska""...de är inte högadliga officerare som vurmar för kommunism och lyssnar på Itzakh Perlmans violinkonserter...

Menar du porträtt "tecknade" av Dostojevjskij eller andra författare? När Dostojevskij var verksam var ännu den större delen av Rysslands befolkning djupt religiösa och rätt fatalististiska. (Grunden till homo sovieticus lades förmodligen redan under tsarernas tid det var inte nyttigt om människor verkligen trodde att de hade möjlighet att påverka för mycket och den typen av människor uppfattas nog som ytliga i sin krasshet delvis valda och delvis förvärvad genom uppfostran. Lägg därtill religiösa ideal och lite egenskaper hos den priviligierade klassen som sågs som särskilt goda (om Gud är rättvis så är man priviligierad för att man har goda dygder). Och sedan sättet att uttrycka sig där man böjer varje ord i en mening samtidigt som hjälpverb och liknande inte finns (och den ryska stilen behålls i stor utsträckning i översättningarna). Då kan nog karaktärerna uppfattas som ytliga och hysteriska, eller rent av burdusa eller sentimentala. Brott och Straff är väl den som är mest känd för porträttet av Raskolnikov t.o.m. inom psykologin finns eller har funnits de som spekulerat i om han är/var schizofren trots att det är en fiktiv figur som beskrivs av en tänkt betraktare och rimligtvis filtreras av denne tänkte betraktare i någon mån.
Men även "Spelaren" tycker jag är rätt bra liksom "Arma människor" även om de mer är som noveller jämfört med annat av Dostojevskij. Även om det är rätt tragiska situationer och personer så finns ett rätt markant humoristisk syn på tillvaron. Det är så man hejar på guvernanten i Spelaren när han lär gamla farmor sätta sprätt på en förmögenhet vid roulettbordet när hans uppdragsgivare väntar hon ska dö så han får ärva.

Nu har också jag läst denna bok. Blev intresserad av den efter att ha sett en monolog av just idioten.

Hade lite svårt med boken då jag ser den som ett enda långt samtal stundtals, lätt att börja tänka på annat ibland.

Men jag blir fascinerad av detta svårt beskrivna fulla medvetandet som Dostojevskij beskriver att Musjkin får precis innan ep-anfall. Vet inte hur det känns att få ep-anfall men vore härligt att få uppleva fullt medvetande.

Tycker även om när Dostojevskij skriver om att bli glad av träd och åsnor.

FLer som noterat hur återkommande samma karaktärer är i Dostoevsky's verk? Jag menar, Grusjenka från bröderna karamasov och Natasia(idioten) är i princip samma karaktär. Nyckfulla skönheter som lockar männen runt dem ner i fördärvet.
General Ivolgin(idioten) och den där generalen som Raskolnikov stöter på i baren, som i senare skede blir ihjältrampad av en häst. Även här en slående likhet, förfallna, försupna f.d. aktningsvärda män. I princip samma karaktär som finner någon slags tröst i sina lidanden.
Frugan till denne försupna general i Brott och straff(kommer inte ihåg namnet på vare sig honom eller makan) är samma karaktär vi finner i Lizjevet. Excentriska med enorm stolthet.
Alijosa och Fursten är väl också slående lika varandra i egenskap av godhet och oskuldsfullhet.
Dimitri(Bröderna karamazov) ocj Rogozjin(Idioten) är också väldigt besläktade karaktärer.

Finns säkerligen fler karaktärer, var ett tag sen jag läste böckerna. Men jag minns att när jag läste Idioten hur trött jag blev på dessa återkommande karaktärer och det tog bort udden av läsupplevelsen för min del.

Bra bok i övrigt. Håller dock Bröderna Karamazov som hans främsta verk. Brott och straff ger jag inte mycket för. Aldrig riktigt förstått storheten i den boken. Vassa psykologiska skildringar men utöver det, jävligt kass och överskattad.

Edit: Måste bara tillägga att historien om Marie, tidigt in i boken´, berörde mig oförväntat mycket. När hon satt och försökte hålla sig vaken lutad mot trädet. Fyfan vilket medlidande jag kände med denna fiktiva karaktär.

Gillade boken men då jag med hela mitt hjärta avskyr borderlinesuggor spydde jag emellanåt.

Nastasia filippovna är en äcklig borderlinekärring och såg noll vinning i att låta ett sådant äckel få huvudroll. Fast detta var ju före det att diagnoser var så välkända så visst förr kanske man tyckte det var djuuuuuupt med svååååra människor.

Jag spydde

Det fina med Fjodor är att han inte fördömer någon. Inte en mördare, inte ens en borderlinesugga

Nej det är sant, det är sant.
Och missförstå mig inte här nu, om jag också skulle skrivit en djuup bok med många djupa människoöden, då skulle jag också förmodligen tagit med mig människor med diaaagnoser. Då människor med diagnoser ofta är betydligt mer spännande.

Hursomhelst så spydde jag då hon var så där extremt arketypiskt borderlineäcklig. Jag är faktiskt så pass säker på min sak att jag är övertygad om att författaren själv skulle blivit häpen om han fick reda på att det fanns ett begrepp för den kvinna han hade beskrivit.

JAJAJA nu orkar jag inte längre.

Ha, ha! Ja, du blev i alla fall berörd. Att spy är inte det sämsta

Nääää nu hann du citera mig före det att jag hann rätta diverse felaktigheter.

Jajaja, för att vara skriven för så länge sedan var det en ovanligt rolig bok, och jag är av den åsikten att böcker enbart ska vara till för att skapa känslor. Just därför hatar jag bajs-ätare som Hemmingway
som enbart skriver för att han ska vara tuff. Hemmingway är ett stort jävla äckel.

Författaren skriver med uppenbar humor och bryr sig om det som är viktigt när det gäller att skriva, nämligen att ge de rätta känslorna, och då är det helt klart en fördel om man kan skriva beskrivande och träffande.

Sedan börjar jag mer och mer inse att det tydligen krävs "klassiker" för att det ska vara bra.
Vill dock göra en reservation och säga att jag föredrar att ha det såhär istället för hur det kommer se ut mycket snart, när datorer kommer att göra så pass bra böcker att alla människor kommer gå att förpassa till kategorin "bajs-ätare". Det mina vänner är en stor tragedi! Att inte alla redan funderar över det och har en begynnande kris utan motstycke är enbart för att de inte förstår bättre. Men det var ju inte ämnet så vet inte varför jag skriver det här!

Ippolits verbala knogmacka mot Ganja är otrolig.