Min eller mitt framför ett engelskt ord.

Ytterligare på vågskålen för »en lane« / »en lejn« väger Stålmannens partner Lois Lane som knappast var ett neutrum. Det hör till undantagen att stavningen och fonetiken avgör genus på ett lånord från romanska språk, engelska, japanska etc.

Det japanska ordet »sudoku« står och väger ännu, även om »en sudoku« tycks leda över »ett sudoku«. Om man uppfattar sudoku som en gåta så blir det utrum, om sudoku är ett problem blir det neutrum. När ett lånord lanseras så är vi lika ivriga som små barn att lära oss göra som de vuxna gör. Det innebär att en enda artikel eller nyhetssändning kan avgöra genusfrågan i svenska språket.

Påfallande konkreta och mäktiga saker får ofta -n-genus. Det var nog aldrig någon tvekan om »en tsunami« eller »en tornado«.

https://www.flashback.org/sp29179532
https://www.flashback.org/t1470852
Även på svenska alltså? Bara genom att titta på ordet "äpple" så kan man dra slutsatsen att det måste vara "ett".

Hur menar du?

Nåväl, nej, jag är inte övertygad. Vi bildar ljud på olika ställen i munnen och har en tendens att vara "ekonomiska" i våra övergångar. Ljud som bildas nära varandra ses oftare i kombination, eftersom det är lättare än att flexa munnen alltför mycket. Utifrån det resonemanget skulle "ett äpple" heta som det heter eftersom "t" och "p" båda bildas nära läpparna. "n" hamnar längre bak.

Sen vet jag ju att detta är ren spekulation, men ingen annan här verkar heller kunna hänvisa till någon vedertagen förklaring. Vore kul om någon faktiskt kunde kolla upp detta.

Använder man inte 'min' för ett ord som är ett, och 'min' för ord som är en?
T.ex en bil, min bil.
Ett äpple, mitt äpple.

Jag har för mig att man fick lära sig något liknande i grundskolan och jag har då aldrig sett att det inte stämmer.

Således är svaret på TS fråga "min lane", då det är en lane och inte ett lane.

Äpplet är en skenfrukt, medan bananen är ett bär. Så botaniken ger oss föga stöd i språkliga genusfrågor.

Banan brukar betecknas som en ört.

Men frågan är fortfarande hur man vet om det ska vara en eller ett lane eftersom det inte är ett svenskt ord. Jag använder en lane och säger min lane, känns rätt på något sätt

Bananplantan (bananen som art) är en ört, medan bananfrukten (bananen) är ett bär.

Sådan är tingens [o]ordning: äppelträdet är en apel, medan äpplet är en skenfrukt.

Jag menade att din teori är så helt uppenbart felaktig eftersom tex alla sammansättningar med "-äpple" på slutet skulle få olika genus beroende på vilken den första konsonanten var. Skulle det tex heta "en vinteräpple" bara för att v:et är tonande?
Visst. Det är ju bara att googla på "grammatical gender" eller liknande.

http://en.wikipedia.org/wiki/Grammatical_gender

Det är väl ungefär så långt jag kom också, det "känns" rätt.

Nej, huvudordet styr, och huvudordet i ditt fall är "äpple". Det skulle också heta "en äppellane," om nu det vore ett ord.


Det låter inte speciellt relevant. Jag vill inte behöva läsa på ett helt område, bara veta om genusval (speciellt vad gäller nya ord) kan bestämmas utifrån fonetik.

Men det duger inte! Här vill vi ha fram en hårdkokt och obestridlig regel!