Är sambandet mellan elektricitet och magnetism tillräckligt utrett?

http://en.wikipedia.org/wiki/Theory_of_Forms
Eller idévärld om man vill studera det samma fast på svenska. Men som vanligt är engelska wiki mer utförlig i sina förklaringar.

Måste medge att du har en poäng där, men jag tänkte att om jag inte kan se fältet då vet jag inte om att det finns och då kan jag inte se den potentiella energin. Det var kanske inget bra argument, det medges.

F ö verkar det som om ni alla sitter fast i föreställningen om ett, eller flera, fält och kan inte frigöra er från den synen. Jag kan inte förstå det.

Den krökta rumtiden är ju en alternativ förklaringsmodell till gravitationskraften, annorlunda men likvärdig. Men ni utgår hela tiden från att fältet finns och att krökningen definieras av fältet.

Låt oss anta att vi inte känner till något gravitationsfält, som det var före Newton, men vi upptäcker på något sätt att rummet är krökt och därmed kan vi plötsligt förklara varför materiaklumpar tycks attrahera varandra och vi kan förklara solsystemet.

Då sätter sig en matematiker att räkna på rummets krökning och kommer till slut fram till att han kan formulera Newtons gravitationsteori om han tänker sig ett kraftfält i rummet och att rummet inte är krökt utan euklidiskt, rent teoretiskt alltså. Men rummet ÄR krökt och det är rummets krökning som exakt definierar det tänkta kraftfältet, oberoende om detta finns eller inte.

Ni säger att fältet definierar rummets krökning, men om förklaringsmodellerna skall vara likvärdiga måste det omvända samtidigt gälla, att rummets krökning definerar det påhittade fältet. Därför att ni måste hålla med om att "fältet" bara är ett fantasifoster påhittat av människan. Du hittade ju precis på ett nytt upplevandefält och det verkar som om ni försöker förklara allting med begreppet fält, samtidigt som ni anser att det spelar ingen roll om det verkligen finns ett fält där eller inte så länge fenomenet uppträder som ett fält.

Men jag skulle vilja påstå att det har väldigt stor betydelse för förståelsen av universum.

Alltså: gravitationsfältet finns i ett euklidiskt rum, men om rummet (rumtiden) är krökt finns inte gravitationsfältet. Då är det tomrummet själv, i det krökta rummet altså, som ansvarar för att materieklumpar tycks attrahera varandra. Det är med andra ord en egenskap hos TOMRUMMET själv och inte hos ett KRAFTFÄLT som finns i tomrummet.

Det kan väl inte vara så svårt att förstå?

Om rumtiden är krökt, då finns det ett fält, per definition, säger du.
Om det finns ett fält, då är rumtiden krökt, per definition, säger jag.

EDIT: Eftersom begreppet fält är en mänsklig konstruktion, påhittad av fantasin, vårt enda hjälpmedel, är det bara en fantasiprodukt, och det bör vi inse, och därför måste rumtiden vara krökt och gravitationen bara en illusion, dock lika verklig som tiden själv, som också är en illusion.

Okej, säg att rumtiden är krökt. Hur beskriver vi det? Genom metriken, vilket är precis ett fält! Alltså finns det ett fält, är det svårt att förstå? Om vi skriver ner en teori om hur rumtiden kröker sig måste vi arbeta med precis detta fält eftersom lagarna är lokala och beskriver rumtidens krökning i varje punkt.

Vi förklarar saker mha. fält eftersom det funkar så bra som det gör. Om du har något begrepp som kan beskriva fysiken på ett bättre sätt så är jag väldigt intresserad av att höra det! Att en modell fungerar och stämmer med experiment är ju det som betyder något inom den empiriska vetenskapen och vad som skiljer fysik från filosofi eller religion. Och om ett fenomen beter sig som ett fält så beskriver vi fenomenet med ett fält. Vidare, nej det spelar ingen roll om det "verkligen" finns ett fält eller inte så länge fenomenet uppträder som ett fält. Detta igen eftersom fysik är en empirisk vetenskap och också eftersom vi aldrig någonsin kan veta vad saker "egentligen är i verkligheten".
Okej, fältbegreppet är en mänsklig konstruktion, visst, men det är rumtiden också. Ditt resonemang är ganska idiotiskt, "Eftersom mänsklig konstruktion A är en mänsklig konstruktion, så måste mänsklig konstruktion B vara korrekt" är vad du de fakto säger.

Begreppen rum, tid, kröktning, kraft, energi osv. är alla mänskliga konstruktioner, påhittade för att beskriva verkligheten. Fysiker inser detta och inser också att vi måste arbeta med dessa påhittade konstruktioner eftersom det är omöjligt att nå någonting bättre än så. Det jag inte förstår är varför du finner just fältkonceptet konstigare än alla de andra påhitten, och varför du föredrar den lika konstiga iden om krökt rumtid, för egentligen är ju alla våra olika påhittade begrepp lika konstiga och "overkliga".

Jamen, bara för att vi kan beskriva det krökta rummet som ett matematiskt kraftfält i ett euklidiskt rum så innebär väl inte det att det finns ett kraftfält där? Det kan det ju inte finnas eftersom rumtiden är krökt enligt förutsättningarna. Men man kan betrakta det som om det verkligen fanns ett kraftfält där, men då måste man räkna med ett euklidiskt rum, men rumtiden är ju krökt enligt förutsättningarna och därför är kraftfältet bara en illusion, eller en matematisk beskrivning av hur rumtiden kröks.

Det finns alltså ingen gravitationskraft i naturen.

Om du utgår ifrån att vi aldrig någonsin kan förstå eller veta någonting om vad saker är då blir det svårt för dig att gå vidare. Det blir som ett hinder för dig.

Nej, jag har inget bättre sätt att beskriva fysiken på, och tyvärr är vi utelämnade till, eller beroende av fältkonceptet. Men vi vet i alla fall att gravitationsfältet inte finns i verkligheten. Det är bara en matematisk beskrivning av en krökt rumtid och är en egenskap hos rummet, inte fältet.

Hur kan du vara säker på att den krökta rumtiden inte bara är en matematisk beskrivning utav någonting annat (som vi kanske aldrig kan förstå), utan att den faktiskt finns "på riktigt"?

Jag förstår mig inte på dina slutsater och lämnar dem utan kommentar.

Rum och tid är inte några mänskliga konstruktioner. Vi har inte hittat på dem själv. Det är medfödda åskådningar som inte är hämtade från verkligheten (metafysiska objekt), som vi är beroende av för att kunna förstå verkligheten, som finns nedärvda i våra gener genom miljontals år av biologisk utveckling. Vi kan inte frigöra oss från dessa åskådningar. Det finns bara ETT rum (euklidiskt) och det är oändligt stort.

Men observera att våra medfödda åskådningar inte är hämtade från verkligheten och finns därför inte i verkligheten.

Noggranna observationer har visat att rummet faktiskt är krökt.

För att låta som en femtonåring: Vi kanske lever i en dröm i en dröm i en datorsimulering, och då finns inget rum. Eller så verkar det bara som om rummet är krökt. Om vi gör noggrannare mätningar kanske vi upptäcker att krökningen bara är en hyfsat bra modell för någonting annat, precis som fältet är en modell.

I allt som finns, finns både det verkliga och det overkliga. Det overkliga finns alltså, men inte i verkligheten. De är skilda åt. Verkligheten är lagbunden, men det är inte overkligheten, och man måste kunna skilja på de båda begreppen.

F ö håller jag fullständigt med dig. Krökningen måste ha en bättre förklaring som beror på "någonting annat", men vad?

Fältet är inte en förklaring, utan en beskrivning av det krökta rummet.