Döva, särskriver de oftare?

Teckenspråk kan bli jävligt svårt för äldre personer givetvis.

Jag jobbade ett tag i en verksamhet som besöktes av både döva och hörande och där de i personalen som inte redan kunde teckna erbjöds att lära sig teckenspråk. Jag gick nivå 1 och 2 (ingen aning om nivåerna är standardiserade), det var skitkul och jag lärde mig snabbt, tyckte jag. Problemet var att förstå vad som tecknades TILL mig Det är ju lika stor skillnad på hur folk tecknar som hur folk talar - en del tecknar lugnt och tydligt, andra fort och otydligt, och man använder kortformer, persontecken och dialektala uttryck m.m.

Det blev en hel del missförstånd. Mitt mest pinsamma minne var när jag förväxlade tecknen för ansvar och sex


En del saker sägs betydligt lättare och tydligare med tecken än med ord. Men att uttrycka mer abstrakta saker, som ekonomiska och filosofiska begrepp, tyckte jag verkade supersvårt.


Vi var inte särskilt snälla mot henne. Det var inte särskilt snällt av skolledningen heller att skicka in henne i en högstadieklass. Hoppas hon inte blev helt knäckt.



Det är ju för jävligt. Det borde vara lika viktigt i alla skolor att lära sig skriva bra svenska. Har ingen reagerat och protesterat mot skillnaderna?



Många sätter kommatecken helt random eller struntar i att använda punkt och stor bokstav. Särskriver och använder ord och uttryck fel eller hittar på egna, konstiga som t ex "äntligen någon med äpplet på pinnen!" (sagt om någon som sa något bra). Eller använder alldeles för många ord så det blir omöjligt att fatta vad de menar.

Men de flesta skriver helt OK. Det är mindre viktigt att t ex stava helt rätt om man har ett bra och tydligt språk. Och man ska inte använda ord som man inte vet vad de betyder

Jag jobbar på en av Sveriges skolor för döva och hörselskadade(vilken ska jag låta vara osagt) och vill bara bekräfta det fetstilta. Mina erfarenheter, som hörande med ett par år bakom mig i dövvärlden, av dövkulturen och dövlobbyn har väl varit blandade om man säger så. Offerkoftan verkar vara många dövas favoritplagg och jag har nog aldrig sett på maken till lättkränkta människor.

Många av de mest högljudda debattörerna i dövvärlden verkar vilja se en total isolering från resten av samhället (samtidigt som man kräver att samma samhälle ska bekosta deras skyddade verkstad) och det avspeglas ganska tydligt i undervisningen. Dels jobbar man aktivt för att förvägra de barn som "bara" är hörselskadade chansen till ett liv fyllt av möjligheter (exempelvis att kunna utbilda sig och jobba med vad de vill) genom att motarbeta deras utveckling i skriftlig och talad svenska, dels favoriserar man de döva barnen och manipulerar dem till att inte använda sig av CI. Kunskapsnivån bland barnen är i regel skrämmande låg, vilket ofta påtalas av de hörande lärarna men ignoreras av deras döva kollegor (för hörande ska minsann inte komma här och tro att de kan bestämma över döva inte!). Teckenspråket ska regera till varje pris, även om det sker på bekostnad av barns framtidsdrömmar och möjligheter.