Döva, särskriver de oftare?

Satt och tänkte lite för mig själv... Varje gång jag blir osäker på om ordet sitter ihop eller inte så måste jag liksom säga det lite lågt för mig själv, just för att höra hur det uttalas. För det finns ju faktiskt, mig veterligen, inga direkta regler för när ett ord ska skrivas ihop eller inte. Tänkte då att döva personer, som aldrig hört ordet innan måste ha det förjävla svårt att bestämma om ordet ska vara ihopsatt eller ej.

Någon här som känner någon döv som kan dementera/bekräfta? Någon som kanske själv är döv till och med?

Ja döva har sämre grammatik än icke döva, fast tro det beror på om dem föddes döva också.

Dem måste alltså läsa alla olika kombinationer av ord och böjningar som finns i svenskan och sedan komma ihåg det. När vi läser översätter vi oftast vad bokstavskombinationerna ska låta som när de kommer ut ur vår mun. För de döva är det bara ett par bokstäver på ett papper, de kan aldrig bli så levande som vi upplever dem

Döva skriver ofta riktigt risigt och problemen är mer djupgående än bara särskrivning. Låt oss för enkelhetens skull anta att alla* döva har svenskt teckenspråk** som modersmål. De har alltså svenska som - åtminstone - andraspråk. Att deras svenska inte är perfekt har alltså samma förklaring som att hörande svenskar inte har perfekt engelska. Fullständigt rimligt och förlåtligt.

Men.

Att bo i Sverige och inte kunna kommunicera effektivt på svenska är ett gigantiskt handikapp. Efter att döva har lärt sig teckenspråk borde skriven svenska vara viktigare än allt annat. Exakt var problemet ligger har jag aldrig förstått, men det är möjligtvis dövlobbyn tosserier om att de inte ska behöva lära sig någon svenska eftersom de tillhör Dövkulturen med stort D...

* För de som måste harva runt med läppläsning och liknande är problemen ännu större.

** Vilket inte innebär att man tecknar de svenska orden. Det finns ingen lingvistisk relation mellan "svenska" och "svenskt teckenspråk".

Gott om döva på FB, med andra ord....

Teckenspråk skiljer sig oerhört mycket från talad svenska eftersom det är ett visuellt språk, bland annat sätter man ofta det personliga pronomenet (t ex "jag") sist i meningarna. Man använder inte heller tempus, bindeord m.m. på samma sätt.

När jag läser en text skriven av en döv person reagerar jag mest på ovanliga "vändningar" i ordföljden och annorlunda användning av prepositioner. Särskrivning förekommer inte oftare än hos övriga befolkningen och många döva skriver en fullt korrekt svenska.

Det här är intressant. Har du några exempel på lager? Gärna både bra och dåliga sådana.

Det var ju mycket mer komplext än vad jag trodde!

Tycker faktiskt att det är lite fascinerande, skulle nästan vilja uppleva hur det kändes.

Inga som jag kommer ihåg själv men här är ett par exempel från en döv tjejs blogg:

X och jag är konstiga ihop. Vi förhandlar ihop som om det är ett viktigt uppdrag vi antar. Blogg är vår viktiga del i vårt liv, vi arbetar ihop. Vi fantasierar en hel del att vi tror på det. Och folket som inte har tagit del av det kan uppfatta det lite….. YOU ARE SICK! Vi har mur runt oss och tror det är livsviktigt. Och det är roligt att vara hennes bloggoffer, hon mitt. Nu har ni tagit del av våra skummisar.

Och jag undviker datorn när jag är mitt i aggressiva stunderna. Jag vill inte att ni ska få smaska allt detta när jag inte får mitt tillbaka. Är löjlig här nu. Men nu förstår ni.

Ett par, de blev döva av sjukdom: nästan noll chans till dövt barn. En av paret är döv i arvet medan den andre är döv av någon fel genetik och ett annat par är döva båda i arvet= spänning- dövt barn är på vägen till vårt land som inte hamnar i hörande skola med assistenter och CI som för det mesta inte fungerar på barnet utan ett dövt barn som kan teckenspråk och kanske kämpar det också för teckenspråk i framtiden! Mer lycka – håller tummarna!

Ett par stycken från hennes dagbok när hon var liten:

i nytt år. En man hade ramlat i havet. Sen kom ambulas hämtade Honom. Honom var halvdöd! Han kunde inte simma. Sedan Jag träffade döv tant. Men han var död nu.

X är Konstiga! Hon alltid visa för mig och annat hur hon springa runt fyra gånger i rummet. Hon är dummast. Hon är också mattelärare inte bara Gympa. Hon tycka jag är dåligt på matte men hon säga jag Kan. Men nej säga jag! Jag kan Ej! Jag försöka många gånga men jag kan Ej! Hon är konstiga, min klass tycker inte om Hon! Rektor vill inte tro för oss! Men min klass en st älskar hon! Det är orsak för att klass en st är hankidapp i handerna och öra och Inga tycker om hon en st i min klass men X är en som tycka om en st i min klass! Jag hatar X! jag sur och ledsen! Jag kan ej springa Fort! inte matte också! Hon förstå Ej!

och i en kommentar skriver en av hennes kompisar på bloggen:

hej det är X få jag hälsa på dig titta fågel och prova måla sen du visar ditt hus och rum och gå runt. när kan hälsa på?

Från en annan döv tjejs blogg:

Bara för att jag är döv betyder det inte att jag inte kan kommunicera. Jag kan bara inte göra det på det "vanliga" sättet dvs. genom tal. Men man kan ju alltid skriva på papper och penna. Men sånt här händer inte alltid. Det har hänt att jag träffat på intressanta hörande människor som plötsligt satt sig bredvid mig och börjat införa en konversation, helt av en nyfikenhet.

Fullt begripligt men annorlunda formulerat.

EDIT: Ett exempel på hur talad svenska och tecknad svenska skiljer sig: Om jag säger: Jag har varit på stranden och badat idag skulle det tecknas ungefär Jag - idag - stranden - har badat - jag. Med reservation för att jag inte kan mer än grunderna i teckenspråk

Ja tyvärr, men jag tror orsaken är komplicerad och multifaktoriell. Delvis beror det nog på att vi saknar en viss språkkänsla som man får genom att lyssna. Eller så hör man inte så missar man så mycket snack och information på t.ex. busshållplats.
Å andra sidan beror det delvis på undervisningen i grund- och gymnasieskolan. De flesta lärare är oerfarna och alldeles usla på att undervisa döva elever. De behärskar inte teckenspråket så bra och naturligt. Att se på dem är ett riktigt sömnpiller.

Utifrån min egen erfarenhet är jag säker på att mer hälften av unga döva skriver inte så bra men det har förbättrats tack vare framförallt internet som får oss tillgång till information.

Kan tilläggas att jag är döv gymnasieelev.

Nu hänger jag nog inte riktigt med. På vilket sätt är det annorlunda formulerat?

"skriva på papper och penna" -> "använda papper och penna", "skriva", "skriva med papper och penna"
"börjat införa en konversation" -> "börjat konversera", "påbörjat en konversation". "samtal" är det ord som hade legat närmast i allmänspråket, men jag kan förstå att man undviker det.
"helt av en nyfikenhet" -> "av ren nyfikenhet"

I princip samma fel som hörande gör på främmande språk som man är lite ovan vid. Är på nivån som på engelska kallas "usage", det vill säga hur ord och uttryck normalt används. Grammatik och ordförråd är det däremot inget fel på.

Jag antar att om man inte själv är döv är det extremt svårt att lära sig teckenspråk flytande. Vi hade en tysk svensklärare (vikarie 1 termin) på högstadiet. Hon pratade helt OK svenska fast med tysk accent och var på något sätt alldeles för grammatiskt korrekt, så att hennes svenska ibland blev styltig och konstig.

När det handlar om teckenspråk tänker jag mig att det måste vara som ett förstaspråk för döva och talad/skriven svenska som ett andraspråk. Du får gärna bemöta detta, Spokpump.

Angående att skriva bra skulle jag uppskatta att mer än hälften av unga hörande skriver som krattor, och de flesta har inte ens någon ursäkt för det

Vet inte riktigt. I min skola finns kurser i teckenspråk från steg 1-3(?) för hörande. För några månader sedan fick min klass speeddating med några stycken hörande elever. De kunde teckenspråk så bra att jag blev övertygad om att de höll på med kursen i steg 3. Fast det visade sig att de hade steg 1.
Förresten är jag bekant med en hörande tjej som har lärt sig teckenspråk på pass mycket efter bara några månader och tecknat nästan lika bra som döva. Snacka om teckenspråktalang!

Kanske är det inte förvånansvärt egentligen eftersom många tecken är ikoniska d.v.s. tecken har härmande egenskaper - visuellt avbildande. Dessa tecken låter logiska, alltså det blir mycket lätt att komma ihåg dem.
Det svåra måste vara att förkorta ett antal tecken utan att hela uttryck förändras, funnit inte något bra exempel än, eller omedvetet känna till några samband mellan ansiktsuttryck, tecken, tempo, meningsföljd och kroppsspråk t.ex. när man tecknar "TUNG!" så brukar man teckna långsamt eller både snabbt och intensivt, beroende på vilket ansiktsuttryck.
"fråga mig inte" är vanligare än "fråga inte mig", eller?


Blev det inte jobbigt att lyssna på henne då?


Ja, det stämmer men jag vill dock poängtera att det inte är den huvudsakliga orsaken. Det har med undervisning för döva att göra. Det finns sex eller sju dövskolor i Sverige. De flesta elever som gått ut på Manillaskolan brukar vara helt OK på att skriva. På de övriga skolorna är det helt tvärtom. De skriver något i stil med att "vi äta stan sen vi åk bio. fett ser ni igen. sjuk längen sen."


Haha, hur menar du med att de skriver som krattor? Jag vet att många förväxlar de med dem. Är det inte så himla farligt?