Schäfrar - svåra att socialisera?

Nja, schäfern är vall/herde/boskaps hund i grunden. En all-round hund.
Den har aldrig avlats för attack - utan använts av militär och polis just på grund av sitt allsidighet och sin mentala stabilitet. De har kunnat användas som försvar/vakt just för att de inte är attack hundar, utan samarbetar med sin förare - och därmed kan styras, läras, hur de skall agera.

Nej, ursprungssyftet är inte sekundärt eftersom det är just de ursprungliga egenskaperna man fortfarande avlar på och arbetar med hos bruksschäfern.

"En schäfer skall ha ett jämnt humör och ha goda nerver, vara självsäker och frimodig och fullständigt godlynt (utom i retningsläge) och därtill skall den vara uppmärksam och följsam. Den måste besitta mod, kamplust och hårdhet för att vara lämplig som sällskaps-, vakt-, skydds-, tjänste– och vallhund".

Va? Jag är inte insatt i hur hundar användes under andra världskriget så jag ska inte säga att du har fel, men "attackhund"? Att man haft hundar som vakter för diverse byggnader och såsom våra svenska "hangarhundar" kan ju ingen förneka och man har ju även hört om tyskarna som tränade hundar att springa in med explosiva laddningar under stridsvagnar för att sedan detoneras av hundföraren, men menar du att nån militär faktiskt tränat upp schäfrar för att springa fram och attackera folk i krigssammanhang, med tänderna? Det låter ju som en VÄLDIGT ineffektiv form av "attack" isåfall och ganska bortkastad dressyrtid då det ju för en beväpnad fiende bara är att skjuta den framrusande hunden på fläcken, alternativt ta den av daga med kniv/bajonett.


Ditt barn "höll på att dö flera gånger"? Då antar jag att en hund faktiskt bet ditt barn allvarligt, med avsikt att skada då så att barnet fick uppsöka sjukvård? För bara att det råkade existera en lös hund på samma gata som ditt barn är ju liksom inte liktydigt med att hunden var en mördarmaskin som bara gick runt och väntade på första bästa tillfälle att sätta tänderna i strupen på ditt barn.

Koppeltvång finns det väl inte något såvida inte ditt område har det som särskild regel, men däremot förväntas man hålla hunden under så god uppsikt och kontroll att det är likvärdigt med att ha den kopplad och jag håller med om att det kravet ska uppfyllas oavsett hur man löser det. Själv skulle jag aldrig ta risken att gå med mina schäfrar helt lösa i stadsmiljö, men det har absolut ingenting att göra med att skydda folk från hunden, utan tvärtom att för dess egen skull se till att den inte blir påkörd, skadad, kliver på krossat glas, ryker ihop med en annan hund osv.


Men vad i hela världen svamlar du om här, det gör man väl visst det? Mina schäfrar har lekt helt fritt och lösa med min kusins barn, två döttrar som är i 5 och 7-årsåldern och de brottas och tumlar runt på gräsmattan helt obehindrat utan att någon nånsin skadas och jag ser väldigt många andra schäfrar som också leker hur lyckligt som helst med både barn och vuxna? De är ju snarast de bästa lekkamraterna just pga sin intelligens och sin naturliga omtanke att inte vilja skada. Däremot får man ju säga till barnen att inte försöka kampa med hunden om nån pinne eller liknande eftersom det kan vara lätt att få ett finger mellan hundens tänder och pinnen och bli klämd (blodsutgjutelse uppstår i princip aldrig ens i den situationen) innan hunden märker att den biter om mer än pinnen, men den regeln gäller ju alla hundar, stora som små.

Dessutom är jag fodervärd åt Försvarsmakten och har gått på många hundträffar med dem, och sist var en skolklass med lågstadiebarn närvarande på träff-området och eftersom lärarna kände en av tränarna fick de komma fram och hälsa på och klappa och leka med hundarna. Det här är alltså försvarets schäfrar som avlats på militära linjer, ganska kraftiga och stöddiga djur med stor skärpa som verkligen kan stampa ner foten och bita ifrån när det verkligen gäller. Du kan ju gissa tre gånger om några barn blev uppätna. Polisen var också närvarande vid träffen och jag kan hälsa att det fanns ingen på plats som tyckte att det på något sätt var oansvarigt eller riskfyllt med kombinationen små barn och schäferhundar.


Nej, du verkar inte vara nån hundkännare av rang och ja, de talar med kroppen och därigenom ser man ganska direkt också hur lugna och stabila schäfrar är jämfört med många andra raser. Visst, de kan strutta upp sig lite vid möten med andra hundar och de skäller för att varna och ibland skrämma om en misstänkt hotbild närmar sig, och kan säkert just då se jättefarliga ut för gamla tant Agda som tror att de är fyrbenta mördarmaskiner, det blir ett slags confirmation bias där man tycker hunden ser jättefarlig ut och därför låter detta bekräftar sina egna förutfattade fördomar mot den, men det är inte lätt gjort att hitta en schäfer som hyser några naturliga aggressioner mot varken folk eller fä. Däremot låter man ju t.ex aldrig en massa schäfrar gå lösa utan koppel som t.ex vid försvarets träffar heller eftersom hundar har en tendens att kunna ryka ihop med *varandra*, men det är ju en helt annan sak än att de är farliga för människor.

Men du kanske är en sån där som tycker att hundarna ser arga och farliga ut när de slickar öronen bakåt på huvudet och gapar och visar tänderna?