Schäfrar - svåra att socialisera?

Är säkert en fördom, men av de schäfrar jag träffat så verkar jättemånga ha stora problem med andra hundar även fast de ofta är mycket bra med människor.

För att ta några konkreta exempel på det så under senaste året har jag varit hos veterinären när det har varit schäfrar i väntrummet vid två olika tillfällen. Det höll på att utbryta slagsmål, ägarna fick gå undan med hunden.

En bekant som äger en schäfer har jättestora problem med sin schäfertik, hon kan inte vara lös bland andra hundar för att det finns risk att hon hugger. Skulle introducera min hund för schäfertiken och gick inte alls, schäfern började gläfsa, fradga och hugga i luften och det gick inte att få stopp på henne för ägaren, gick likadant andra gången. Samtidigt som hon är jättesocial med människor.

Menar absolut inte att schäfrar inte går att socialisera och att de finns de som trivs med andra hundar, men man får bilden av att det är svårt att få dom att acceptera andra hundar i närheten.
Vet även många med jack russel som haft mycket problem med andra hundar.

Nej, de är inte svåra att socialisera. Största problemet är ofta ägare som inte kan hantera hunden och därför dels är osäkra, dels agerar fel i situationen - det utlöser aggressivitet hos hundarna.

Kan man läsa sin hund och är trygg i sig själv och med hunden är det inga problem. Däremot går det inte alltid att få alla individer att gilla varandra -- men kan du din hund så resulterar inte det i utfall, utan i att du vet när det är läge att låta hundarna socialisera eller när det är bättre att avstå eller när det kan fungera med sakta tillvänjning.

En schäfer/hund som inte gillar andra hundar skall för övrigt inte göra utfall -- det är en dåligt fostrat hund, alternativt en trängd hund.

Det är en vanesak tror jag. När hundar är små(några månader) blir de oroliga för minsta lilla. Med tiden blir de lugnare och mer trygga i sig själv.

Har själv en Schäfervalp som är drygt 6 månader och det enda han stirrar upp sig för nuförtiden är just andra hundar. Innan när han var 3 månader var han orolig och skällde på människor, vilket han inte gör längre eftersom han antagligen känner sig tryggare i området och med mig.

Så min erfarenhet är att många mindre bjäbbhundar är mycket svårare att uppfostra än en stor hund. Kanske för att man inte är lika hård mot dem, då man tycker synd om små hundar och inte sätter tillräckligt med gränser och fyar dem lika ofta som stora.

En annan sak jag kan tillägga är att min schäfer aldrig skäller(förutom på andra hundar ibland), vilket är ett mirakel eftersom många hundar skäller hela tiden.
Jag kan verkligen rekommendera schäfrar till både oerfarna som erfarna hundägare. Men tänk på att vara tydlig, konsekvent och kärleksfull mot hunden.

En ganska märklig sak på vår senaste promenad var att min schäfer ibörjan av promenaden skällde på en liten cokerspaniel, emedans senare på samma promenad skällde han ingenting när vi gick förbi en stor boxer. Skillnaden var att vi passerade ganska snabbt boxern och såg den inte förräns den var ganska nära.

Antar att han bygger upp en negativ förväntan om vi står och inväntar den andra hunden, istället för att bara gå förbi snabbt.

Det som tar lite tid är att få hunden bekväm i olika situationer, men man märker snabbt bra förändringar när man är konsekvent och positiv.

Eller också ger du din hund olika signaler när du står passiv och väntar jämfört med när du målinriktad passerar den andra hunden.

Ofta hänger det mer på vad vi säger till hunden i situationen - vilket spelutrymme hunden får att själv läsa situationen, och inte på hundens inställning till andra hundar egentligen.
Ibland kan det också hänga på vad den andra hunden säger givetvis. Min ena hane uppmärksammade andra hundar som passerade men gjorde inget mer - han socialiserade inte, det var inte hans grej, han höll sig till flocken - men en av grannarnas hundar utmanade honom verkligen och det syntes på kroppspråket/hållningen, även om inget annat visades. Hade han känt möjlighet så hade han nog gärna tagit över situationen och gått i kamp.

Edit:
Jag får tillägga att jag aldrig varit särskilt intresserad av låta mina hundar "leka" med andras - och inte lagt energi på det. Har jag bestämt att andra får komma in i huset så har det fungerat - eftersom jag bestämmer. Något undantag har funnits med jämndominanta - dels mellan två tikar, dels mellan två hanar - som inte gick ihop, i övrigt har de accepterat andras närvaro. På träning/arbete så kan de vistas i samma bas, arbete sida vid sida osv ... men jag släpper oftast inte på frispring. Det händer men är inget självändamål i min filosofi -- jag anser att en hund är beroende av sin flock, och det naturliga är att inte socialisera med allt och alla utöver det. Acceptera, ja - socialisera, nej.

Tack för intressant läsning.

Vid vilken ålder blev din hund så pass mogen att den inte besvärades av att passera andra hundar?

Idag var det en person som tyckte att jag inte hade pli på hunden enbart för att han drog i kopplet mot hans hund, men jag förklarade för honom att det bara var en valp och man kan inte begära att en valp ska vara perfekt redan vid 6 månader.

Finns nog väldigt få hundar som är perfekta och aldrig drar i kopplet. Onödigt att klaga bara för det lilla. Han skällde inte eller något annat, utan bara drog lite i kopplet.

Man är ganska känslig för saker som människor säger om ens hund och hur man uppfostrar den, har jag märkt.

Exakt. Fan vilka människor jag har stött på som tror att en valp är en "färdig" hund direkt när man har köpt den. Valpar måste ju få tänja på gränserna, annars kan man ju inte rätta och disciplinera dem. De lär sig ju att göra rätt när de gör fel.

Risk att hon hugger?

Jag som haft lite dåligt samvete för att jag tycker vi har en lite dåligt socialiserad hund men hon låter plötsligt som en ängel i jämförelse.

Vår schäfer är absolut inte aggro på det sättet att hon gör utfall för att hugga/slåss. Däremot är hon mycket vaksam mot andra hundar på ett lite överdrivet "vaktigt" vis - hon skäller faktiskt i princip aldrig först, men om den andra hunden skäller eller mopsar upp sig så är hon jäkligt snabb på att stampa tassarna i marken och visa var skåpet ska stå så att säga. Det är mer där jag skulle ha önskat att hon var lite mer avslappnad och kunde låta saken bero utan att "konfrontera tillbaka" så hårt som hon gör, och har väl inbillat mig att hon kanske skulle vara det om vi hade sett till att hon fått leka och busa med ett bredare spektrum av andra hundar som yngre.

Att hunden faktiskt skulle vilja attackera en annan hund, det har jag aldrig sett från nån enda schäfer jag känt (5-6 st). Pigga och skarpa i sinnet är de ju förstås och inte direkt konflikträdda av sig, men däremot mycket "accepterande" som micro säger så länge den andra hunden beter sig som folk och inte provocerar rakt på.

Kan tillägga att vår schäfer utan problem kan sitta i väntrum och nyfiket kika på allt från stora leombergers till små väskhundar eller katter utan att skälla eller konfrontera. Däremot kan hon ju ibland dra lite i kopplet av ren nyfikenhet för att hon gärna vill hälsa och inspektera, men det är ju en annan sak. Så jag känner inte igen schäfern som ras alls i det du skriver faktiskt, men det finns väl undantag överallt förstås

Tomte... Jag har väl aldrig sagt att han hugger och gör utfall.
Du får läsa lite nogrannare vad man skriver.

Har aldrig sett nån aggressivitet hos vår schäfer gentemot varken andra hundar eller människor. Skäller gör hon också väldigt sällan. Däremot kan hon bli lite sur på kvällspromenaden när det är mörkt på människor med keps eller luva som inte säger någonting. Statyer och provdockor kan också vara lite läskiga ibland. Men hon är ju inte så gammal ännu, 2 år, så hon kommer säkert över det

Precis, det är ju det jag menar med att åldern spelar in eftersom att schäfrar är väldigt nyfikna av sig när de är valpar.

Min hund blev rädd för en snögubbe för några månader sedan.

Idag ville han hälsa på en medelålders kvinna och var ungefär 1,5-2 meter ifrån na, men jag bromsade honom eftersom jag såg att hon blev lite rädd. Svårt att veta vilka människor som är hundrädda och inte.
Han älskar andra människor, eftersom han har hälsat på helt främmande barn, tonåring och man. Men inga kvinnor, så det verkar som att de har en tendens till att vara lite hundrädda.