hur mycket makt har vetenskapsmän [i världspolitiken]?

Nu var ju Clinton inblandad, råkar studera ekonomi just nu. Dock kan det med räntor och sådant vara felaktigt, jag ber om ursäkt. Clinton tog beslut, baserat på ekonomers åsikter, som fick konsekvenser 2008. Sedan detaljer ger jag mig inte in på i detta nu. Så korrigerar mitt uttalande.

Ibland har enskilda vetenskapsmän haft stor makt, men det handlar ofta om forskare som också varit politiker och kunnat spela spelet. Två svenska exempel är makarna Myrdal och Assar Lindbeck.

Annars är vetenskapsmän som andra lobbyister. Klimatfrågan är ett utmärkt exempel. Att den fått så stor uppmärksamhet beror dels på forskningens och forskarnas status, men också på att miljöfrågorna varit en stor del av den politiska agendan sen 70-talet.

När det kommer till konkreta åtgärder visar det sig också, precis som tidigare, att det är svårt för klimatforskarna att få igenom sina förslag eftersom åtgärderna ska vägas mot andra gruppers intressen. Allmänt kan man nog säga att forskare är bättre på att driva opinion än att bedriva politik.

Nej, ekonomers ord väger inte extremt tungt.
Det finns nämligen olika inriktningar bland ekonomerna, så det blir med ekonomi som i med det mesta andra när det gäller vetenskapsmäns makt i politiken.

Politikerna och de styrande väljer vilka vetenskapsmän de vill lyssna på, och då det är de som styr forskningen genom att de styr forskningsanslagen så är det vetenskap som de vill ha som är det som kommer fram.

Sedan finns det briljanta vetenskapsmän med avvikande åsikter, men det krävs att dessa backas upp av media eller någon annan med makt, annars blir de bara ignorerade oavsett om de sedan kan övertyga varenda vettig människa som de har ett samtal på längre än 5 minuter med.


Svenska exempel på detta är t ex Masoud Kamali och Jerzy Sarnecki, både professorer som flitigt citerats av media och politiker, och båda har som främsta merit att ge politikerna de siffror de vill ha, snarare än att pyssla med seriös vetenskap och forskning (Sarnecki publicerar sina artiklar i kvällstidningar istället för peer-reviewade facktidskrifter, vilket säger en hel del för den som är insatt i hur forskarvärlden fungerar).

Eller extremexempel som Trofim Lysenko.
Eller nutida exempel i stil med förintelserevisionism, rasbiologi (scientific racism som det nedlåtande kallas) och kritik mot feminism och invandring och liknande ämnen som går emot den "allmänna" opinionen.
Det kvittar hur väl underbyggda dina argument är, och hur mycket forskning du stödjer dig på och hur totalt det saknas bevis för den fastslagna "sanningen". Vetenskap körs över av politik, i valet mellan ideologi och obehagliga vetenskapliga fakta, så tystar man ner vetenskapsmännen och i värsta fall till och med kriminaliserar all forskning på området.

http://en.wikipedia.org/wiki/Lysenkoism

On August 7, 1948, the V.I. Lenin Academy of Agricultural Sciences announced that from that point on Lysenkoism would be taught as "the only correct theory". Soviet scientists were forced to denounce any work that contradicted Lysenko's research. Criticism of Lysenko was denounced as 'bourgeois' or 'fascist', and analogous 'non-bourgeois' theories also flourished in other fields in the Soviet academy at this time (see Japhetic theory; socialist realism).

-------

http://en.wikipedia.org/wiki/Lysenkoism

In 1948, genetics was officially declared "a bourgeois pseudoscience"; all geneticists were fired from their jobs (some were also arrested), and all genetic research was discontinued. Nikita Khrushchev, who claimed to be an expert in agricultural science, also valued Lysenko as a great scientist, and the taboo on genetics continued (but all geneticists were released or rehabilitated posthumously). The ban was only waived in the mid-1960s.

Thus, Lysenkoism caused serious, long-term harm to Soviet knowledge of biology. It represented a serious failure of the early Soviet leadership to find real solutions to agricultural problems, throwing their support behind a charlatan at the expense of many human lives.

--------

http://en.wikipedia.org/wiki/Politicization_of_science

A petition, signed on February 18, 2004, by more than 9,000 scientists, including 49 Nobel laureates and 63 National Medal of Science recipients, followed the report. The petition stated:

"When scientific knowledge has been found to be in conflict with its political goals, the administration has often manipulated the process through which science enters into its decisions. This has been done by placing people who are professionally unqualified or who have clear conflicts of interest in official posts and on scientific advisory committees; by disbanding existing advisory committees; by censoring and suppressing reports by the government’s own scientists; and by simply not seeking independent scientific advice. Other administrations have, on occasion, engaged in such practices, but not so systematically nor on so wide a front. Furthermore, in advocating policies that are not scientifically sound, the administration has sometimes misrepresented scientific knowledge and misled the public about the implications of its policies."

The same year, Francesca Grifo, executive director of the Union of Concerned Scientists' Scientific Integrity Program, stated "We have reports that stay in draft form and don't get out to the public. We have reports that are changed. We have reports that are ignored and overwritten."

Detta specifikt var kritik mot G W Bushs regering, men är knappast något som var unikt.
Politiker kan bestämma vad innehållet i en forskarrapport och studie ska bli, genom att välja ut vem som är ansvarig för att skriva den.
Vetenskapsmän består inte av individer utan egen politisk agenda trots allt, och en del är mer ohederliga än andra när det gäller att driva sina åsikter och teser.