Meborgarinitiativet i EU

Kommissionen kommer att noga gå igenom och pröva initiativet. Inom tre månader efter att initiativet har skickats in händer följande:

Kommissionen träffar organisatörerna så att de kan förklara närmare vad initiativet går ut på.
Organisatörerna får möjlighet att presentera sitt initiativ vid en offentlig utfrågning i Europaparlamentet.
Kommissionen antar ett officiellt svar där den förklarar vilka åtgärder man tänker vidta som svar på medborgarinitiativet och varför. Om kommissionen inte tänker vidta några åtgärder ska det också motiveras.
Svaret ges i form av ett meddelande från kommissionen som offentliggörs på alla officiella EU-språk.

Kommissionen är inte skyldig att föreslå någon ny lag på grund av ett medborgarinitiativ. Om kommissionen beslutar att föreslå en rättsakt inleds det vanliga lagstiftningsförfarandet: kommissionen lägger fram sitt förslag för de lagstiftande institutionerna (i regel Europaparlamentet och rådet eller i vissa fall bara rådet). Om de antar förslaget blir det en gällande lag.

För att ett medborgarinitiativ skall startas krävs att det måste godkännas i förväg, av EU-Kommissionen.

Medborgarna får alltså inte ta initiativ om vad som helst. De måste tydligt ange vilka fördragsbestämmelser de lutar sig emot. Och de får inte ifrågasätta EU:s fördrag.

Om det blir grönt ljus, då gäller det att samla ihop minst en miljon underskrifter. De formella kraven kring detta är omfattande. I Sverige har man gjort Valmyndigheten och Datainspektionen till ansvariga myndigheter.

Initiativet och namninsamlingen skall skötas av en medborgarkommitté. Den skall bestå av sju medlemmar från olika medlemsstater. Medborgarkommittén skall även formulera ett utkast till en rättsakt om saken (som får vara maximalt 5 Megabyte (!) stor).

Passerar man detta nålsöga, då kan man börja samla in namn. Namnunderskrifterna måste komma från minst en fjärdedel av EU:s medlemsstater, det vill säga sju. I varje land där man samlar in namn krävs ett visst minsta antal underskrifter. I Sverige är den siffran 15.000.

Uppnår man en miljon underskrifter, då kan de olika nationella tillsynsmyndigheterna utfärda intyg om att namninsamlingen är godkänd. Sedan går ärendet tillbaka till EU-Kommissionen som skall samråda med ministerrådet och ibland även med Europaparlamentet. Sedan blir det kanske ett lagförslag, i någon form.

EU-Kommissionen kan även besluta att helt strunta i ett genomfört medborgarinitiativ. Ett sådant beslut kan inte överklagas. Det hela är alltså vattentätt. Inget som Kommissionen ogillar kan bli ett skarpt förslag.

Få vanliga medborgare kommer att lyckas dra igång ett medborgarinitiativ. Här krävs organisation, resurser, jurister och vana att brottas med EU:s byråkrati. Istället lär det bli redan etablerade organisationer och särintressen som kommer att utnyttja detta instrument. Och de har, som regel, redan lobbyister på plats i Bryssel.