Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2012-03-30, 20:24
  #1
Medlem
Hej alla ödeskamrater och andra som fastnat i träsket!

Jag är en man på 22 år och är opiatberoende. Det har jag erkänt för mig själv. Egentligen var jag medveten om att jag var mentalt beroende redan efter de första gångerna jag testat på denna typ av droger. Efter att jag för snart 2 år sedan första gången knaprade 25mg oxykodon har mitt liv varit en bergochdalbana kantad av oxykodon, tramadol, kodein, dihydrokodein, buprenorfin och vid vissa tillfällen även benzo...

Min droghistoria började, som så många andras, med kannabis. Nyss fyllda 18 år började jag röka. En aktivitet som, naiv som jag var, snart urartade i dagligt rökande och som pågick i ungefär 1½ år. Jag slutade för gått då jag märkte att gräset hade fuckat upp min hjärna totalt (overklighetskänslor, förhöjd medvetenhet, paranoia mm). Under denna period i livet provade jag också på en massa annat. Amfetamin, kokain, benzos, sömnpiller, tramadol var ganska ofta förekommande ämnen på fester. Ungefär en gång i månaden brukade jag någon annan drog utöver kannabis. Biverkningarna som gräset gav mig har till största delen gått om, men vissa sitter ännu kvar eller förekommer ibland.

För 2 år sedan förändrades mitt liv då jag blev opiatberoende. Det började med oxykodon några gånger i månaden men inom ett halvt år brukade jag tramadol och kodein 3-4 gånger i veckan. Inom ett år var situationen ännu värre. Då hade bruket utvecklats till ett dagligt missbruk. Jag märkte snabbt att doserna ökade i stadig takt och jag insåg påriktigt och erkände för mig själv att jag var beroende. Jag har försökt sluta så många gånger att jag slutat räkna... Jag har till och med lyckats vara utan några gånger under 2 veckors perioder men alltid fallit tillbaka i träsket.

Under ett år har jag varje dag tänkt på att jag måste sluta innan jag förstör mitt liv. Opiaterna har gjort positiva saker för min personlighet, det erkänner jag MEN det finns en negativ sida. Dessa positiva sidor kommer ändast fram då jag är påverkad... Nykter är jag ett människovrak. Så länge AT:n varar i alla fall. Efter AT:n har jag ingen föreställning äns hurdan jag är som person. Jag har börjat tappat greppet om vem jag är.

Dagens situation: För tillfället är jag uppe i ca. 300-350mg dihydrokodein om dagen. Benzot försöker jag hålla mig borta ifrån, liksom tramadolen, vilket också lyckas bra sålänge jag har kodein till förfogande... Jag brukade ligga på doser runt 400-450mg men har under en lång period lyckats minska lite. Nu känner jag dock att jag börjar få symptom om jag inte ökar dosen. För de som inte vet så liknar dihydrokodein vanligt kodein men är potentare och har enligt min åsikt en liten uppiggande och empatogenisk effekt (serotonin?), något som vanligt kodein saknar.

Nästa vecka har jag kanske chansen att lägga in mig på en beroendeklinik för 8-14 dagar. En chans jag tänker ta om jag får den. Jag har redan tagit ledigt från både arbete och skola för två veckor för att kunna gå igenom AT:n. Jag vet att jag måste sluta, jag har vetat det länge. Men hur jag känner för detta är något helt annat... Jag har inte den riktiga viljan som behövs i mig. Jag har inte den rätta känslan. Jag känner till denna känslan, då man verkligen vill sluta med något, eftersom jag t.ex slutat röka tobak och kannabis vilka jag var mycket beroende av. Mitt rationella jag säger att jag måste sluta men mitt emotionella jag är inte säker på saken.

Under dessa år som drogmissbrukare har jag lärt mig en viktig sak om mig själv. Jag har varit en missbrukare så länge jag kan komma ihåg. Jag har en stark beroendepersonlighet. Som barn hade jag alltid någon ovana som dock byttes ut mot en annan med jämna mellanrum. Nästan alla droger jag testat på har jag kännt ett starkt sug efter att testa pånytt. Och nu har opiaterna mig på kroken.

Jag vet inte hur detta kommer att gå, jag kommer att skriva i tråden hur mitt projekt fortskrider om jag känner för det. Jag ville bara skriva av mig lite och ge er min historia. En bland många andra tragiska och vissa lyckliga historier på detta underforum. Tack till er som orkade läsa! Alla tips och "ryggdunkningar" är välkomna...

Over but not out, hopefully.
Citera
2012-03-30, 20:34
  #2
Medlem
Första och viktgaste frågan: VILL du sluta? VILL du verkligen lägga alla de sköna känslor och rus du får av droger? VILL du allt detta?
Om du svarar ja så har du kommit halvvägs. Om du inte är 100% på att du vill kommer du aldrig klara det. Att du känner att du vill sluta gör så man hamnar i skiten igen, för man saknar det. När man VILL sluta är det en annan femma, då är allt mycket enklare, sålänge man vill.
Citera
2012-03-30, 20:43
  #3
Medlem
Det är det som är problemet. Jag vill sluta men jag vet att jag kommer att sakna ruset som fan (som jag ändast får nuförtiden om jag tar 250mg på en gång). Därför är jag så osäker på hur detta kommer att gå. Men jag vill ändå chansa och göra ett försök, hoppas det sista och slutliga. Mitt liv är nästan perfekt för tillfället, endast en tjej fattas... Och droghelvetet förstås. Jag fick ett arbetserbjudande för ett drömjobb som börjar nästa december och jag vill vara normal och frisk före det. Jag studerar något jag verkligen är intresserad av och får arbeta på veckosluten med något jag rent av njuter av. Jag har en massa goda vänner och familj som stöttar mig. Jag vill inte kasta bort allt detta... Jag måste försöka tills jag lyckas.
Citera
2012-03-30, 20:55
  #4
Medlem
NEZTs avatar
Om du tar beslutet att sluta med dessa droger och påbörja ett nyktert liv så vill jag önska dig ett stort lycka till, du gör det rätta valet!
Citera
2012-03-30, 21:03
  #5
Medlem
xanax99s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Blandmissbruk
Det är det som är problemet. Jag vill sluta men jag vet att jag kommer att sakna ruset som fan (som jag ändast får nuförtiden om jag tar 250mg på en gång). Därför är jag så osäker på hur detta kommer att gå. Men jag vill ändå chansa och göra ett försök, hoppas det sista och slutliga. Mitt liv är nästan perfekt för tillfället, endast en tjej fattas... Och droghelvetet förstås. Jag fick ett arbetserbjudande för ett drömjobb som börjar nästa december och jag vill vara normal och frisk före det. Jag studerar något jag verkligen är intresserad av och får arbeta på veckosluten med något jag rent av njuter av. Jag har en massa goda vänner och familj som stöttar mig. Jag vill inte kasta bort allt detta... Jag måste försöka tills jag lyckas.


Finns det någon som sätter press på dig att sluta?

Du vill inte sluta. Du vet att du borde intellektuelt men du vill inte, det är uppenbart när jag läser vad du skrivit. Därför undrar jag varifrån iden att sluta kommer ifrån.... Knaske pga ångest att ertappas om nu ingen vet.

Du är fortfarande i uppstarten av ditt missbruk vill jag påstå.....
Ändå skriver du att du försökt sluta så många gånger så du kommer inte ens ihåg hur många, allt detta på knappt 2 år av opi-brukande.

Sen det som gör mig helt säker(men bevisa mig hemskt gärna fel) på att du inte kommer kunna sluta är att du inte någonstans nämner konsekvenser. Inga konsekvenser ännu är ju bra om du slutar men återigen du vill ju inte även om du förstår det intellektuelt.
Konsekvenser är den stora grundbulten för missbrukare när de slutar, de må vara att förlora/få tillbaka sina barn, en skenande hälsa, bostadslöshet etc etc etc

Sen vem faan åker bort 8-14 dagar? den tiden blir ingen frisk på. Avtänd, visst men sen är resan lång. Du har dock inte hållt på länge så det drar ner på tiden att bli reparerad men.....

Åk dina 14 dagar. Det är en skitbra ide tycker jag helt ärligt. Men med din förprogrammerade inställning att du inte vill sluta bör du åka dit med en agenda att bli ren, tända av, inget mer.
Ha ingen press på dig själv att nu måste jag sluta. Åk dit för att bli ren och då när hjärnan är fri ägna mycket tid åt att fundera på hur du vill att ditt liv ska se ut. Det blir inte bättre än det är nu nämligen om du fortsätter med diverse substanser, konsekvenserna kommer ifatt dig och de slår hårt och länge.....

Glöm heller aldrig att sluta knarka, det kan bara du göra åt di själv. Ingen annan kan göra eller säga något som får dig att sluta om inte du vill, det är du som ska göra jobbet. Men du kan använda behandlare och vårdpersonal som verktyg, det är det de är till för.
Lycka till
Citera
2012-03-30, 21:20
  #6
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av xanax99
Finns det någon som sätter press på dig att sluta?

Du vill inte sluta. Du vet att du borde intellektuelt men du vill inte, det är uppenbart när jag läser vad du skrivit. Därför undrar jag varifrån iden att sluta kommer ifrån.... Knaske pga ångest att ertappas om nu ingen vet.

Du är fortfarande i uppstarten av ditt missbruk vill jag påstå.....
Ändå skriver du att du försökt sluta så många gånger så du kommer inte ens ihåg hur många, allt detta på knappt 2 år av opi-brukande.

Sen det som gör mig helt säker(men bevisa mig hemskt gärna fel) på att du inte kommer kunna sluta är att du inte någonstans nämner konsekvenser. Inga konsekvenser ännu är ju bra om du slutar men återigen du vill ju inte även om du förstår det intellektuelt.
Konsekvenser är den stora grundbulten för missbrukare när de slutar, de må vara att förlora/få tillbaka sina barn, en skenande hälsa, bostadslöshet etc etc etc

Sen vem faan åker bort 8-14 dagar? den tiden blir ingen frisk på. Avtänd, visst men sen är resan lång. Du har dock inte hållt på länge så det drar ner på tiden att bli reparerad men.....

Åk dina 14 dagar. Det är en skitbra ide tycker jag helt ärligt. Men med din förprogrammerade inställning att du inte vill sluta bör du åka dit med en agenda att bli ren, tända av, inget mer.
Ha ingen press på dig själv att nu måste jag sluta. Åk dit för att bli ren och då när hjärnan är fri ägna mycket tid åt att fundera på hur du vill att ditt liv ska se ut. Det blir inte bättre än det är nu nämligen om du fortsätter med diverse substanser, konsekvenserna kommer ifatt dig och de slår hårt och länge.....

Glöm heller aldrig att sluta knarka, det kan bara du göra åt di själv. Ingen annan kan göra eller säga något som får dig att sluta om inte du vill, det är du som ska göra jobbet. Men du kan använda behandlare och vårdpersonal som verktyg, det är det de är till för.
Lycka till

Tack för att du tycker det är en bra idé att ta avtändingen, det tycker jag också. Jag kanske inte skrev allting i mitt ursprungliga inlägg, jag glömde helt bort konsekvenserna av mitt missbruk.

Det att jag är beroende är förstås redan en konsekvens av mitt missbruk. Något jag inte alls gillar... Som jag skrev har jag också börjat tappa greppet om vem jag är och hurdan jag var före mitt missbruk. Jag kommer inte ihåg hur det är att vara helt nykter och denna nykterhet skulle jag villa uppleva. Det är mitt mål. Mindre vardagliga problem som mitt missbruk har förorsakat är konstant förstoppning, jag har dragit ner på idrottandet som förut var en viktig del av mitt liv, jag har börjat få psykiska men bl.a. några av mina symptom av kannabismissbruket har börjar komma tillbaka.

Ingen pressar mig direkt för att sluta, jag känner mera en press från mig själv pga. att min mamma och några vänner vet om mitt missbruk och jag har lovat dem att sluta och jag vill inte ljuga för dem. Alla som vet om mina problem har tagit det bra, de hjälper mig till 100% om jag behöver hjälp.

Jag vet att mina problem är INGENTING jämfört med vad dom flesta missbrukare här på forumet går igenom. Men detta är ändå ett stort problem för mig själv som jag vill ha en lösning på. Jag är dock inte säker på om jag har tillräckligt självförtroende för att gå igenom detta. Kanske det hjälper att skriva lite här på forumet om detta, kanske inte.
Citera
2012-03-30, 23:04
  #7
Medlem
xanax99s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Blandmissbruk
Ingen pressar mig direkt för att sluta, jag känner mera en press från mig själv pga. att min mamma och några vänner vet om mitt missbruk och jag har lovat dem att sluta och jag vill inte ljuga för dem. Alla som vet om mina problem har tagit det bra, de hjälper mig till 100% om jag behöver hjälp.

Jag vet att mina problem är INGENTING jämfört med vad dom flesta missbrukare här på forumet går igenom. Men detta är ändå ett stort problem för mig själv som jag vill ha en lösning på. Jag är dock inte säker på om jag har tillräckligt självförtroende för att gå igenom detta. Kanske det hjälper att skriva lite här på forumet om detta, kanske inte.

Hmmm det var just det här ja fiska efter, du känner press. Även om den pressen är indirekt eller outtalad så känner du den. Därför vet du oxå intellektuelt vad du måste göra även fast du inte själv känner att du vill sluta.
Konsekvenser... ok en konsekvens är ju att du känner den här pressen, kanske får ångest pga den. Annars är du utan tunga konsekvenser ännu vilket i sig är bra. Men utan att fått konsekvenser är det svårt att sluta. Det är med den vetskapen jag påstår att det blir svårt för dig.
Men vad kan du göra?
Jämför inte dina problem med andras, alla är unika. Det är faan ingen tävling i vem som är djupast i misär, alla har rätt att känna att man mår dåligt.
Du måste sluta trycka ner dig själv, det är nästan pinsamt att läsa när du säger att dina problem är ingenting.
Jobba på ditt självförtroende. Fundera på om det är något du kan göra åt det redan nu samt framför allt när du nyktrar till när du åker bort. När du är borta sen kan du fundera på hur du vill framtiden skall se ut.
Men sitt inte och lova dig själv och andra mer än att du ska försöka bli nykter sedan. Annars ger du ett fullt möjligt misslyckande en stor möjlighet att trycka ner dig ännu längre än du är nu både själsligt och i missbruket. Försöka duger helt enkelt, går det inte första gången reser man på sig och försöker igen med sin nya lärdom.
En ide jag kan komma på är att du nog borde prova samtalsterapi på någon öppenpsyk, inte så mkt för missbruket som för din självkänsla.
Citera
2012-04-01, 00:14
  #8
Medlem
Cautions avatar
Ska också lägga ner mitt opiatmissbruk. Hade haft uppehåll i flera år, men på grund av stor stress sökte jag upp en langare och köpte oxycontin. Har nu kört oxycontin och buprenorfin i ungefär tre veckor, så gott som varje dag. Har varit uppe i doser som 140mg oxy/8mg buprenorfin per dag, har verkligen jagat den där sköna kicken man får de första gångerna man tar. Ökade dosen hela tiden för att försöka nå dit.

Helt otroligt hur snabbt mitt liv gick in i en destruktiv spiral så fort jag tog upp opioiderna igen. Orkade inte sköta mina plikter, uppvisade ett likgiltigt beteende socialt, all livsglädje försvann.

Nu har jag i alla fall drygt en vecka ledighet, från och med idag kör jag rent. Det ska bli "spännande" att se hur stark avtändningen blir. Som alla gamla rävar vet är det dock inte själva avtändningen som är värst, utan att inte falla tillbaka i missbrukshelvetet. Det är så lätt att tänka "men nu har jag ju inte kört på ett tag, om jag chillade lite en kväll bara, det gör ingen skada". Så är man inne i jakten igen...

Kan skriva av oss lite i den här tråden om du vill, och ge varandra råd.

Over and out...
Citera
2012-04-01, 10:22
  #9
Medlem
xanax99s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Caution
Ska också lägga ner mitt opiatmissbruk. Hade haft uppehåll i flera år, men på grund av stor stress sökte jag upp en langare och köpte oxycontin. Har nu kört oxycontin och buprenorfin i ungefär tre veckor, så gott som varje dag. Har varit uppe i doser som 140mg oxy/8mg buprenorfin per dag, har verkligen jagat den där sköna kicken man får de första gångerna man tar. Ökade dosen hela tiden för att försöka nå dit.

Helt otroligt hur snabbt mitt liv gick in i en destruktiv spiral så fort jag tog upp opioiderna igen. Orkade inte sköta mina plikter, uppvisade ett likgiltigt beteende socialt, all livsglädje försvann.

Nu har jag i alla fall drygt en vecka ledighet, från och med idag kör jag rent. Det ska bli "spännande" att se hur stark avtändningen blir. Som alla gamla rävar vet är det dock inte själva avtändningen som är värst, utan att inte falla tillbaka i missbrukshelvetet. Det är så lätt att tänka "men nu har jag ju inte kört på ett tag, om jag chillade lite en kväll bara, det gör ingen skada". Så är man inne i jakten igen...

Kan skriva av oss lite i den här tråden om du vill, och ge varandra råd.

Over and out...

Ja nån avtändning att tala om lär du inte få....Alls tyvärr.... Jag är av den åsikten att jag omfamnar avtändningen, gillar den(opiater/opioder för mig back in the day). Ja menar ju mer ont och illa den gör mig ju större chans att jag tänker till lite extra innan jag kliver på igen. Helt enkelt, se till att knarka klart innan du slutar, nu är detta inte så mycket riktat till dig som Ts och många andra på fb...
Annars har du ju helt rätt, det är när du är ren jobbet börjar, det mentala. Du har ju nu inte hunnit dra på dig några konsekvenser men för dig gäller ju å analysera fram varför hamna ja i missbruk igen?, vad saknas i mitt liv?hur vill ja hur mitt liv ska se ut?(svaret kan ju vara, med oxy, men de vore ju tragiskt).
Lycka till
Citera
2012-04-01, 15:54
  #10
Medlem
wsbs avatar
Känner igen mig väldigt mycket i det du skriver. Började röka i samma ålder som dig och slutade efter 2 år efter att jag börjat bli paranoid, känner igen symptomen.

För min del har jag aldrig gått på opioiderna dagligen, bortsett från en månad med just kodein som blev väldigt jobbig att bryta från. Grät okontrollerat och kände mig väldigt nedstämd i flera dagar.

Opioiderna har i regel varit en åtta buprenorfin varannan vecka som senare blev heroin endast under helger.

Har aldrig riktigt gått ner mig ordentligt men saknar också den där verkliga viljan att lägga av helt. Vallmolandet är helt enkelt för god att avstå.
Citera
2012-04-01, 21:15
  #11
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Caution
Ska också lägga ner mitt opiatmissbruk. Hade haft uppehåll i flera år, men på grund av stor stress sökte jag upp en langare och köpte oxycontin. Har nu kört oxycontin och buprenorfin i ungefär tre veckor, så gott som varje dag. Har varit uppe i doser som 140mg oxy/8mg buprenorfin per dag, har verkligen jagat den där sköna kicken man får de första gångerna man tar. Ökade dosen hela tiden för att försöka nå dit.

Helt otroligt hur snabbt mitt liv gick in i en destruktiv spiral så fort jag tog upp opioiderna igen. Orkade inte sköta mina plikter, uppvisade ett likgiltigt beteende socialt, all livsglädje försvann.

Nu har jag i alla fall drygt en vecka ledighet, från och med idag kör jag rent. Det ska bli "spännande" att se hur stark avtändningen blir. Som alla gamla rävar vet är det dock inte själva avtändningen som är värst, utan att inte falla tillbaka i missbrukshelvetet. Det är så lätt att tänka "men nu har jag ju inte kört på ett tag, om jag chillade lite en kväll bara, det gör ingen skada". Så är man inne i jakten igen...

Kan skriva av oss lite i den här tråden om du vill, och ge varandra råd.

Over and out...

Tja, trevligt att höra att du också skall lägga ner. Jag kan med handen på hjärtat säga att drogerna är mitt livs största misstag. Jag skulle vilja veta hurdan människa jag var idag om jag aldrig börjat. Men å andra sidan vill jag också tänka att om jag kan ta mig ur det här är jag en helvetes viktig erfarenhet rikare. Jag har fått förstahands insikt i ett stort samhälleligt och hälso problem som så många brottas med...

Det att du föll tillbaka efter flera års uppehåll visar hur luriga dessa droger kan vara. Det är lite som med idrott. Då du en gång smakat på det är du psykiskt fast i det mer eller mindre för resten av ditt liv.

Personligen skulle min avtänding vara ett helvete för mig att gå igenom redan efter 2-3 veckors bruk på dina doser. Jag är ganska lättpåverkad av all psykofarmaka och avtändingen jag får är oftast mycket agressiv. Jag har vänner som kan gå på stora doser oxykodon en vecka i sträck och vara helt normala efter det, kanske lite svettningar och någon sömnlös natt men inget värre än det. Själv får jag t.o.m av några dagars race flera sömnlösa nätter, irritation, influenssaliknande sympton, rastlöshet och allmän dysfori och mental nedstämdhet i flera dagar. I början av mitt missbruk då jag tog 2-4 gånger i veckan tänkte jag ofta om det äns var värt att ta eftersom jag spenderade resten av veckan med AT.

Du är mer än välkommen att skriva om dina upplevelser i tråden. Vi kan ge lite tips år varandra på vägen. Jag hoppas innerligt att du kan lägga ner och gå tillbaka till nykterheten. RESPECT till dig som en gång redan lyckats ha en flera års opiatfri period! Det kräver styrka kan jag tro.

Själv sitter jag nu hemma, kom hem från jobbet kl. 18 och har tagit 150mg nu till kvällen. På morgonen körde jag 120mg så det blev en dagsdos på 270mg. Helt bra med tanke på att jag normalt brukat köra 300-350mg. Ibland även 400... Imorgon har jag planerat på att ta sista dosen för att kunna sova under min långa tågresa till behandlingskliniken. Jag vet att detta låter som det vanliga "en sista dos, en sista fix" men, men... Jag skriver in mig på kliniken tisdag morgon och borde ha tillgång till internet så om jag har ork kommer jag att uppdatera här hur jag känner.

Ha det bra och Godspeed till dig!
Citera
2012-04-02, 04:37
  #12
Medlem
Kewlspetspennas avatar
Starkt av dig att inse sitsen du är i såpass tidigt. Lycka till som fan.

Ett tips när du kommer tillbaka från avtändningen är att ta saker jävligt lugnt. Du har uppenbarligen insikt om din beroendepersonlighet, och en sådan personlighet vill ha snabba lösningar.

Vi är som små bäbisar och du därför agera förälder åt dig själv. Lära dig att lita på det faktum att goda saker kommer inträffa, men att det kan ta tid.

Jag menar att saker inte kommer rulla din väg hela tiden, men för var dag ren är du ett steg närmare din idealiska vardag. Där du kan leva drägligt utan beroenden dvs.
__________________
Senast redigerad av Kewlspetspenna 2012-04-02 kl. 04:42.
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback