Gellert Tamas, journalist för bl.a SVT avslöjas. Hycklar för hela Svenska folket.

"5. Slutsatser och diskussion
Nu vet vi var journalisterna bor. De bor där jobben finns och ekonomin tillåter. I Stockholms
län bor 21 procent av svenska folket och 42 procent av journalisterna. När man vet hur
koncentrerade journalisternas arbetsplatser är till Stockholm så är det inte oväntat många som
bor i Stockholms län. I Stockholm finns de stora riksmedierna och mängder av tidskrifter. Det
som sticker ut är i stället var journalisterna har valt att bosätta sig inom Storstockholm och
inom Göteborg och Malmö. Det här är ju städer med goda kommunikationer, där man lätt kan
ta sig till jobbet från de flesta platser. Även i övriga städer, som går att detaljstudera, kan vi se
att journalisterna helst bosätter sig i centrum eller i några få stadsdelar med en viss status.
Journalisterna bor i städer, framför allt i städer där det finns flera redaktioner. Och allra
flest bor i storstäder. Inom dessa städer och storstadsområden gör journalisterna mycket
tydliga bostadsval. I storstäderna, där kommunikationerna är bra och bredden på
bostadsmarknaden stor finns det ett verkligt val då det gäller bostad.
Många journalister finns i centrum – få journalister finns i städernas utkanter och
förorter.
Områden med många invandrare är samtidigt områden med få journalister. Utpräglade
arbetarstadsdelar lockar inte journalister. Där lönerna är låga och där folk har svårt att få
ekonomin att gå ihop, där bor inte så många journalister. Däremot lockar före detta
arbetarstadsdelar, som har en del av sin gamla ruffiga charm kvar, som Södermalm i
Stockholm och Haga och Masthugget i Göteborg. De har blivit innestadsdelar för journalister.
I utpräglade rikemansområden bor inte så många journalister, fast de är fler här än i
utpräglade fattigområden.
Villa- och radhusområden lockar inte journalister. De bor hellre i lägenhet. Moderna
lägenheter lockar inte, hellre äldre, ombyggda och upprustade.
Givetvis spelar ekonomin in när journalister väljer bostad, precis som pengarna är en
begränsning för de flesta människor. Journalister har i allmänhet inte speciellt hög lön. Många
yrken med lika lång utbildning betalas betydligt bättre. Därmed skulle man kunna tänka sig
att finna många journalister i områden där yrkesutbildade arbetare och lägre tjänstemän bor,
det vill säga i de delar av storstädernas stora och välordnade radhus- och villaområden där
priserna fortfarande är rimliga. Som Tuve i Göteborg, Farsta eller Hässelby i Stockholm och
Husie i Malmö. Men i denna typ av områden finns inte särskilt många journalister. I områden
med många kommunala (allmännyttiga) bostadshus bor ganska få journalister. I områden med
många invandrare bor färre journalister. Små bruks- och industriorter är påfallande
journalistfria.
I några delar av landet har jag granskat om det finns ett samband mellan resultaten i
politiska val och journalisternas bosättning. Två klara samband verkar finnas: Där miljöpartiet
är starkt bor många journalister. Där Sverigedemokraterna har fått många röster bor få
journalister.
Vi vet inte vad som får journalister – eller andra yrkesgrupper – att bosätta sig på en
viss plats. Är det sociala faktorer eller ryktet som avgör? Eller betyder det mest om man har
släkt och vänner på platsen? När journalisten har valt sin bostad är det dock mycket som talar
för att valet påverkar den bild medierna kommer att förmedla från platsen. Och nu vet vi vilka
val han eller hon har gjort."

"Då det gäller livsstil och vanor, som till en del kan spegla värderingar, är journalistkåren
relativt lik svensken i gemen. Men några skillnader finns. Journalisterna använder dator mer
och jobbar mer övertid än ”medelsvensson”. Dessutom är det vanligare att journalister äter
snabbmat, dricker alkohol, läser böcker och spelar något musikinstrument, jämfört med
svenska folket. Sysselsättningar som journalister ägnar sig mindre åt än svenska folket är
korsord och att meka med bilen eller motorcykeln. Många av de här skillnaderna kan hänga
samman med att journalister bor i städer, och framför allt i storstäder.
Den här typen av hårdfakta, så går att fånga i en enkätundersökning, visar att
journalistkåren som grupp har flutit uppåt i samhällshierarkin. Men de visar knappast att
journalisterna är en egen social klass. Däremot har yrkeskåren en egen stark identitet just som
yrkesgrupp. Den identiteten handlar om värderingen av det egna yrket och den egna rollen i
nyhetsförmedlingen. Och bostadsvalet, som är föremål för denna undersökning, styrs rimligen
både av ekonomiska och sociala faktorer och av mer subtila och svårfångade värderingar.
Värderingarna är alltså svårfångade. Men resultatet av dessa värderingar går att fånga."