2012-03-28, 19:39
#1
Postar denna rapport åt en kompis.
Citat:
Detta är en rapport som i första han är skriven för att berätta om denna sjuka och otroliga plats, som för många knarkare skulle vara ett paradis, fast det mest liknar ett helvette.
Substans: Kokain och cannabis
Ålder: 20 år
Kön: Man
Bakgrund:
Under Julen 2011/2012 besökte jag släktingar i Colombia som jag aldrig träffat innan eller inte hade sett på flera år, under min vistelse så lärde jag känna min 16-åriga kusin Alejandro som visar sig vara en stor fantast av droger. En av mina första frågor till han är om han någonsin har besökt den ökända gatan ”Calle del Bronx”. En gata där polisen aldrig går in och alla möjliga droger, vapen och stöldgods själs öppet. Når jag frågade kom genast fram ett lurigt leende på hans läppar och han svarar självklart! Sedan frågade jag han om vi kunde gör ett besök där, då svarade han: Det är inget ställe man bara går in på, du måste veta vad du gör och hur du ska bete dig, men kusin, jag lovar dig, innan du åker ska vi ha besökt El bronx minst en gång!
Förberedelser:
För att smälta in bättre, för att inte bli rånad eller mördad så tycker min kusin att jag bör klä mig som en ñiero. En ñireo är en fattig person som ofta klär sig i tränings-kläder och -skor blandat med hip-hop-kläder från USA och en riktigt sliskig frisyr. Så jag lånar lite kläder av min kusin, en stor, gammal och sliten hip-hop hodd-tröja med slitna dollar tecken i guld, en gammal sliten hip-hop keps och några slitna gamla jeans, tillsammans med mina gamla slitna gympaskor.
Min kusin säger till mig att inte prata med någon ifall någon skulle tilltala mig, för att det märks på min brytning att jag är utlänning och att man måste prata med en viss slang för att få respekt där. Man måste prata ñiero. Han säger även att det är innan vi går in och när vi går ut jag måste vara mest vaksam för inne på gatan kan ingen råna/attackera dig eftersom de som styr gatan inte vill ha bråk och oreda. Ifall det skulle bli bråk eller någon som rånar någon annan skulle det nog sluta med att de skyldiga förlorar sina liv.
La entrada, ingången.
Solen skiner, det är i mitten av januari och klockan är inte mer än två på eftermiddagen och jag närmar mig den ena av två ingångar till gatan, kravallstaket blockerar vägen så bilar inte kan komma in, på en av byggnaderna står det med stor text: Cristo te ama!, Kristus älskar dig!. För varje steg jag tar känner jag hur stanken från gatan bara blir större. Stanken går inte att beskriva riktigt, men det är en blandning av marijuana, avlopp och avföring och basuco (fattigmans crack, görs av restprodukterna från kokaintillverkningen). Det sticker i min näsa... Känslan man får när man går in är också svår att beskriva, man känner ondskan och illviljan i luften. Det liksom tränger in i en och är verkligen inget för den svage.
Själva gatan är jätte smal eftersom att folk har byggt vad jag närmast kan likna med skjul( min kusin kallar dem ollas(uttalas: ojas)) där de har ställt in soffor för sina kunder att sitta och knarka i och bord med sina produkter för att folk som går förbi ska se vad de har. På den lilla plats där man kan gå står det fullt med folk, och jag blir nervös att jag ska stöta i någon och den flippar ut, folk på basuco är väldigt oförutsägbara. Överallt står det folk med pipor och röker basuco eller med en joint mellan fingrarna. Både drogförsäljning och drogbruk sker helt öppet. Ut ur alla skjul hörs rop från drogförsäljare för att locka kunder. Marijuana, Perico(kokain), Basuco, Bareta(joint), Pepas(piller, allt från E till benso). Efter ungefär 25 meter så stannar vi vid ett av skjulen....
La olla, skjulet.
Min kusin ber mig om 6 000 pesos (ca 25 kr) och köper för det 1g Transformer perico(kokain) och en fet färdigrullad joint, säkert 1-2g i den. När jag ser påsen med kokain förstår jag varför den kallas transformer, på påsen är en bild av optimus prime fast klistrad. Vi går in och sätter oss i några av de sunkigaste soffor jag har sett i mitt liv, jag är glad att jag inte har på mig mina kläder. I skjulet sitter också tre andra unga killar och delar en joint och en av dem tar en nyckelspets kola, och när hans kompisar vill ha en snok så börjar de nästan bråka för han vill inte bjuda. Där sitter även killen som sköter skjulet, en smal kille som leker med en stillet och är väldigt stirrig och skakig efter allt för mycket kola, om det inte hade varit för det så hade jag aldrig trott att han var kriminell, han var välklädd och såg ut som en helt vanlig person. Skjulet i övrigt är täckt med graffiti och några affischer med lokala rappare, längst bak står det en stor stereo och ur den dunkar det tung Colombiansk gangster hip-hop.
Min kusin tar fram en nyckel och tar en liten näsa innan han räcker påsen till mig, jag trycker ner hela nyckeln och försöker få med så mycket som möjligt och så shhwwishh, åker det upp i näsan. Jag får genast gåshud och alla hår på kroppen reser sig, jag känner hur mitt hjärta börjar dunka hårt. Jag tar en till näsa, shiiieeet, jag är kung!. Alla rädslor jag hade försvinner helt. En av världens farligaste gator? So what? Inget kan stoppa mig nu!.
Jag har aldrig testat kola i Sverige så jag kan inte jämföra med det, men jag kan lätt säga att detta slog all annan kola jag har testat i Colombia med hästlängder. Min kusin har nu tänt jointen och passar den till mig och tar tillbaka påsen och tar en näsa till. Efter att vi har rökt ungefär halva jointen så känner fortfarande ingen av oss någon effekt av den eftersom att vi är så koksade.
Mot slutet av jointen börjar jag känna mig hög och börjar då kolla kolla på alla människor som går förbi. Det är folk i alla åldrar, från barn i 7-8 års åldern till vuxna, vissa ser ut som 90 men skulle lika gärna kunna vara 50 eftersom att leva på gatan och missbruka varje dag sliter på en. Det flesta är män och ser ut som luffare. Alla bär droger eller drogtillbehör. Många vinglar förbi, medan andra rusar förbi, den ena mer påtänd än den andra. En hemlös man tvättar sig i det smutsiga vattnet på vägen och en annan står och kissar mitt där alla går. Bland det hemskaste jag såg var en liten flicka som inte kan ha varit mer än 9-10 år som går förbi barfota i endast några små korta rosa shorts och en liten rosa topp. En annan sak som verkligen kändes fel var när det satte sig en höggravid ung kvinna i skjulet mitt emot och tänder en joint.
Mitt i allt detta så kommer killen som har hand om skjulet fram till oss med sin kniv och frågar om han kan få en knivspetts kola (han kan inte ta av det han säljer utan att betala för det eftersom det inte tillhör han). Min kusin svarar nej och jag blir skit rädd. Killen är grovt kriminell, står och pekar med en kniv mot oss, helt sönderkoksad och ingen skulle göra något för att hjälpa oss ifall han skulle attackera! VAD FAN TÄNKER IDIOTEN?. Killen ber en gång till. GE HAN KOLA NU! SNÄLLA! Jag var så rädd att jag funderade på att prata spanska men var också osäker på om det skulle kunna göra saken värre, om han hörde att jag var utlänning. Min kusin svarar nej igen. VI ÄR DÖDA! Killen säger okej och går och sätter sig igen. Jag andas ut och viskar till min kusin: Är du dum i huvudet? Min kusin skrattar och säger att det är lugnt sen frågar en av killarna som sitter i soffan bredvid oss han om vi får några bloss Crippy(Bästa rökat du kan hitta i Colombia, inomhusodlat utan frön, det mesta röka där är bushweed med frön, kvistar och blad), han säger att vi kan få det som är kvar. Efter att vi hade rökt upp den så börjar jag bli fett nojig. Blandningen av dunder kola och dunder röka gör att mitt hjärta slår otroligt hårt och snabbt, nästan så att det gör ont och jag är övertygad som att jag ska få en hjärtinfarkt. Detta går dock över ganska snabbt då killen som sköter stället börjar bråka med en kille på gatan om pengar som han var skyldig han, vilket får mig på andra tankar, dock fortfarande rädd, vill ju inte se någon bli knivstucken. Min kusin att det är dags att gå när killen betalt sin skuld. Tror han också blev nojig.
Substans: Kokain och cannabis
Ålder: 20 år
Kön: Man
Bakgrund:
Under Julen 2011/2012 besökte jag släktingar i Colombia som jag aldrig träffat innan eller inte hade sett på flera år, under min vistelse så lärde jag känna min 16-åriga kusin Alejandro som visar sig vara en stor fantast av droger. En av mina första frågor till han är om han någonsin har besökt den ökända gatan ”Calle del Bronx”. En gata där polisen aldrig går in och alla möjliga droger, vapen och stöldgods själs öppet. Når jag frågade kom genast fram ett lurigt leende på hans läppar och han svarar självklart! Sedan frågade jag han om vi kunde gör ett besök där, då svarade han: Det är inget ställe man bara går in på, du måste veta vad du gör och hur du ska bete dig, men kusin, jag lovar dig, innan du åker ska vi ha besökt El bronx minst en gång!
Förberedelser:
För att smälta in bättre, för att inte bli rånad eller mördad så tycker min kusin att jag bör klä mig som en ñiero. En ñireo är en fattig person som ofta klär sig i tränings-kläder och -skor blandat med hip-hop-kläder från USA och en riktigt sliskig frisyr. Så jag lånar lite kläder av min kusin, en stor, gammal och sliten hip-hop hodd-tröja med slitna dollar tecken i guld, en gammal sliten hip-hop keps och några slitna gamla jeans, tillsammans med mina gamla slitna gympaskor.
Min kusin säger till mig att inte prata med någon ifall någon skulle tilltala mig, för att det märks på min brytning att jag är utlänning och att man måste prata med en viss slang för att få respekt där. Man måste prata ñiero. Han säger även att det är innan vi går in och när vi går ut jag måste vara mest vaksam för inne på gatan kan ingen råna/attackera dig eftersom de som styr gatan inte vill ha bråk och oreda. Ifall det skulle bli bråk eller någon som rånar någon annan skulle det nog sluta med att de skyldiga förlorar sina liv.
La entrada, ingången.
Solen skiner, det är i mitten av januari och klockan är inte mer än två på eftermiddagen och jag närmar mig den ena av två ingångar till gatan, kravallstaket blockerar vägen så bilar inte kan komma in, på en av byggnaderna står det med stor text: Cristo te ama!, Kristus älskar dig!. För varje steg jag tar känner jag hur stanken från gatan bara blir större. Stanken går inte att beskriva riktigt, men det är en blandning av marijuana, avlopp och avföring och basuco (fattigmans crack, görs av restprodukterna från kokaintillverkningen). Det sticker i min näsa... Känslan man får när man går in är också svår att beskriva, man känner ondskan och illviljan i luften. Det liksom tränger in i en och är verkligen inget för den svage.
Själva gatan är jätte smal eftersom att folk har byggt vad jag närmast kan likna med skjul( min kusin kallar dem ollas(uttalas: ojas)) där de har ställt in soffor för sina kunder att sitta och knarka i och bord med sina produkter för att folk som går förbi ska se vad de har. På den lilla plats där man kan gå står det fullt med folk, och jag blir nervös att jag ska stöta i någon och den flippar ut, folk på basuco är väldigt oförutsägbara. Överallt står det folk med pipor och röker basuco eller med en joint mellan fingrarna. Både drogförsäljning och drogbruk sker helt öppet. Ut ur alla skjul hörs rop från drogförsäljare för att locka kunder. Marijuana, Perico(kokain), Basuco, Bareta(joint), Pepas(piller, allt från E till benso). Efter ungefär 25 meter så stannar vi vid ett av skjulen....
La olla, skjulet.
Min kusin ber mig om 6 000 pesos (ca 25 kr) och köper för det 1g Transformer perico(kokain) och en fet färdigrullad joint, säkert 1-2g i den. När jag ser påsen med kokain förstår jag varför den kallas transformer, på påsen är en bild av optimus prime fast klistrad. Vi går in och sätter oss i några av de sunkigaste soffor jag har sett i mitt liv, jag är glad att jag inte har på mig mina kläder. I skjulet sitter också tre andra unga killar och delar en joint och en av dem tar en nyckelspets kola, och när hans kompisar vill ha en snok så börjar de nästan bråka för han vill inte bjuda. Där sitter även killen som sköter skjulet, en smal kille som leker med en stillet och är väldigt stirrig och skakig efter allt för mycket kola, om det inte hade varit för det så hade jag aldrig trott att han var kriminell, han var välklädd och såg ut som en helt vanlig person. Skjulet i övrigt är täckt med graffiti och några affischer med lokala rappare, längst bak står det en stor stereo och ur den dunkar det tung Colombiansk gangster hip-hop.
Min kusin tar fram en nyckel och tar en liten näsa innan han räcker påsen till mig, jag trycker ner hela nyckeln och försöker få med så mycket som möjligt och så shhwwishh, åker det upp i näsan. Jag får genast gåshud och alla hår på kroppen reser sig, jag känner hur mitt hjärta börjar dunka hårt. Jag tar en till näsa, shiiieeet, jag är kung!. Alla rädslor jag hade försvinner helt. En av världens farligaste gator? So what? Inget kan stoppa mig nu!.
Jag har aldrig testat kola i Sverige så jag kan inte jämföra med det, men jag kan lätt säga att detta slog all annan kola jag har testat i Colombia med hästlängder. Min kusin har nu tänt jointen och passar den till mig och tar tillbaka påsen och tar en näsa till. Efter att vi har rökt ungefär halva jointen så känner fortfarande ingen av oss någon effekt av den eftersom att vi är så koksade.
Mot slutet av jointen börjar jag känna mig hög och börjar då kolla kolla på alla människor som går förbi. Det är folk i alla åldrar, från barn i 7-8 års åldern till vuxna, vissa ser ut som 90 men skulle lika gärna kunna vara 50 eftersom att leva på gatan och missbruka varje dag sliter på en. Det flesta är män och ser ut som luffare. Alla bär droger eller drogtillbehör. Många vinglar förbi, medan andra rusar förbi, den ena mer påtänd än den andra. En hemlös man tvättar sig i det smutsiga vattnet på vägen och en annan står och kissar mitt där alla går. Bland det hemskaste jag såg var en liten flicka som inte kan ha varit mer än 9-10 år som går förbi barfota i endast några små korta rosa shorts och en liten rosa topp. En annan sak som verkligen kändes fel var när det satte sig en höggravid ung kvinna i skjulet mitt emot och tänder en joint.
Mitt i allt detta så kommer killen som har hand om skjulet fram till oss med sin kniv och frågar om han kan få en knivspetts kola (han kan inte ta av det han säljer utan att betala för det eftersom det inte tillhör han). Min kusin svarar nej och jag blir skit rädd. Killen är grovt kriminell, står och pekar med en kniv mot oss, helt sönderkoksad och ingen skulle göra något för att hjälpa oss ifall han skulle attackera! VAD FAN TÄNKER IDIOTEN?. Killen ber en gång till. GE HAN KOLA NU! SNÄLLA! Jag var så rädd att jag funderade på att prata spanska men var också osäker på om det skulle kunna göra saken värre, om han hörde att jag var utlänning. Min kusin svarar nej igen. VI ÄR DÖDA! Killen säger okej och går och sätter sig igen. Jag andas ut och viskar till min kusin: Är du dum i huvudet? Min kusin skrattar och säger att det är lugnt sen frågar en av killarna som sitter i soffan bredvid oss han om vi får några bloss Crippy(Bästa rökat du kan hitta i Colombia, inomhusodlat utan frön, det mesta röka där är bushweed med frön, kvistar och blad), han säger att vi kan få det som är kvar. Efter att vi hade rökt upp den så börjar jag bli fett nojig. Blandningen av dunder kola och dunder röka gör att mitt hjärta slår otroligt hårt och snabbt, nästan så att det gör ont och jag är övertygad som att jag ska få en hjärtinfarkt. Detta går dock över ganska snabbt då killen som sköter stället börjar bråka med en kille på gatan om pengar som han var skyldig han, vilket får mig på andra tankar, dock fortfarande rädd, vill ju inte se någon bli knivstucken. Min kusin att det är dags att gå när killen betalt sin skuld. Tror han också blev nojig.
men skulle varit nice om den var lite längre 5/5
