2012-03-28, 11:48
#1
Något jag tycker liberaler borde rikta in sig på då man diskuterar politik med andra är i vilken ordning man helst ser liberalisieringen. Många tycker inte att det spelar någon roll men jag tycker det spelar stor roll. Förvisso är "fri" sjukvård för gamla oliberalt men jag kommer inte att stå på några barrikader för att just avskaffa detta om ingen annan förändring sker i samhället med motivationen att "det är i alla fall något som är liberalare". Om det är liberalare eller inte att endast införa denna reform kan dessutom diskuteras. Hur som helst måste man börja i rätt ände. Det är oerhört svårt att få folk att anamma liberalism om du börjar med att säga att du vill avskaffa skatten. Alla sjuka och gamla får förlita sig på välgörenhet. Till och med jag som ändå är rätt liberal skulle skruva på mig.
Vi liberaler borde propagera för borttagande av subventioner för rika. Börja med att avskaffa den riktade skatten mot fattiga som på ett effektivt sätt hindrar folk från att spara ihop kapital och starta företag osv dvs penningtryckandet. Sluta att trycka pengar och ge till de rika. T ex: fråga Svensson vart alla nytryckta pengar tar vägen egentligen? Om penningmängden ökar med 5-10% årligen, borde inte de fattiga få 5-10% löneförhöjning årligen? Eller är det bara de rika som ska få de färsktrycka pengarna?
Är det rätt att införa regler som skyddar stora rika företag från att Svensson hemma i sin kammare ska få för sig att kanske själv starta upp en firma som konkurrerar?
Man får ju akta sig lite för hur man använder termerna. Säger man t ex som ovan att det finns regler som hindrar småföretag att konkurrera med stora får man lätt foliehatt på sig för att Svensson inte tänker så långt. Jag menar förstås att storföretag gärna inför tvång på dyra tester (för att "skydda" konsumenten) och annat som bara gör det lönsamt att tillverka i mycket stor skala. Men det som hindrar småföretagande i störst grad tror jag återigen är inflation. Det är omöjligt för en småföretagare att samla pengar på banken för att långsiktigt finansiera att större projekt han drömmer om. Istället tvingar systemet honom att ta stora lån på banken och så är han i klorna på systemet så att säga. Man måste chansa och hoppas på att räntor inte går upp, att intäkterna inte fluktuerar för mycket osv. Som småföretagare tvingar staten dig att ha enorma insatser för att starta upp något nytt. Du riskerar att förlora allt du äger. Som storföretag är finansieringen inget problemet: lånet står på företaget och går allt åt helvete kan du plocka ut några miljoner i lön och kånka aktiebolaget och skattebetalarna tar smällen. Det är sånt här vi ska propagera mot!
När väl dessa reformer är gjorda, som alltså gör att den lilla människan får samma förutsättningar och på så sätt kan ta hand som sig själv, det är då vi kan börja sänka bort skatterna.
För att sammanfatta: vi kan inte ha ett system som håller fattiga nere och hindrar dem från långsiktigt planerade av sina liv, köra detta system i decennier så att många sitter i hyreslägenhet utan ett korvöre, förlitar sig på statlig vård och pension osv, men ändå helt plötsligt avskaffa alla skyddsnät. Detta är absurt och inget önskvärt. Vi kan inte propagera för avskaffande av skyddsnäten innan vi avskaffar subventioneringen av rika.
Vi liberaler borde propagera för borttagande av subventioner för rika. Börja med att avskaffa den riktade skatten mot fattiga som på ett effektivt sätt hindrar folk från att spara ihop kapital och starta företag osv dvs penningtryckandet. Sluta att trycka pengar och ge till de rika. T ex: fråga Svensson vart alla nytryckta pengar tar vägen egentligen? Om penningmängden ökar med 5-10% årligen, borde inte de fattiga få 5-10% löneförhöjning årligen? Eller är det bara de rika som ska få de färsktrycka pengarna?
Är det rätt att införa regler som skyddar stora rika företag från att Svensson hemma i sin kammare ska få för sig att kanske själv starta upp en firma som konkurrerar?
Man får ju akta sig lite för hur man använder termerna. Säger man t ex som ovan att det finns regler som hindrar småföretag att konkurrera med stora får man lätt foliehatt på sig för att Svensson inte tänker så långt. Jag menar förstås att storföretag gärna inför tvång på dyra tester (för att "skydda" konsumenten) och annat som bara gör det lönsamt att tillverka i mycket stor skala. Men det som hindrar småföretagande i störst grad tror jag återigen är inflation. Det är omöjligt för en småföretagare att samla pengar på banken för att långsiktigt finansiera att större projekt han drömmer om. Istället tvingar systemet honom att ta stora lån på banken och så är han i klorna på systemet så att säga. Man måste chansa och hoppas på att räntor inte går upp, att intäkterna inte fluktuerar för mycket osv. Som småföretagare tvingar staten dig att ha enorma insatser för att starta upp något nytt. Du riskerar att förlora allt du äger. Som storföretag är finansieringen inget problemet: lånet står på företaget och går allt åt helvete kan du plocka ut några miljoner i lön och kånka aktiebolaget och skattebetalarna tar smällen. Det är sånt här vi ska propagera mot!
När väl dessa reformer är gjorda, som alltså gör att den lilla människan får samma förutsättningar och på så sätt kan ta hand som sig själv, det är då vi kan börja sänka bort skatterna.
För att sammanfatta: vi kan inte ha ett system som håller fattiga nere och hindrar dem från långsiktigt planerade av sina liv, köra detta system i decennier så att många sitter i hyreslägenhet utan ett korvöre, förlitar sig på statlig vård och pension osv, men ändå helt plötsligt avskaffa alla skyddsnät. Detta är absurt och inget önskvärt. Vi kan inte propagera för avskaffande av skyddsnäten innan vi avskaffar subventioneringen av rika.
__________________
Senast redigerad av Lofn 2012-03-28 kl. 11:50.
Senast redigerad av Lofn 2012-03-28 kl. 11:50.
