Liberaler, hur orkar ni med svenssons?

Det är minst sagt en utmaning att vara liberal i Sverige. Det känns som att man ständigt måste försvara varenda åsikt man har och jag tycker det är svårt att hitta likasinnade. För även om vi har en borgerlig allians som styr Sverige nu, så är det ju med sossepolitik och det är till stor del sossar som röstar på dom. Och gammelmoderaterna är ju mer konservativa än vad dom är liberala. Folkpartister och deras "liberalism" orkar jag inte ens ta upp.
Jag börjar tröttna rejält på det här landet. Avundsjukan, jantelagen, moralpaniken, skatterna, bidragssystemen osv. För att inte tala om narkotikapolitiken. Just narkotikapolitik är också kanske det som retar upp folk mest för att man har en annan åsikt. Varför är folk så indoktrinerade? Tycker man att det är bekvämt att inte vara kritisk mot de "sanningar" vi har matats med hela livet. Varför är folk så trångsynta?

Jag känner att jag är så less på folk att jag knappt bryr mig om att skaffa nya bekantskaper. Hur hanterar ni andra den typiska svenskheten?

Det är bara att försöka att inte ta upp något "farligt" ämne. Prata väder och sport. Mesigt, kanske, men det gör dels att du slipper bli galen i dina försök att resonera med oresonliga personer, och dels att de kanske inte kommer se dig som en knäppgök (än så länge).

Känner igen mig faktiskt. Mina vänner är totalt indoktrinerade. Ibland känner jag mig som Neo i Matrix och jag är ändå inte AK. Folk verkar veta att något är fel men dom accepterar ändå systemet eftersom man är rädd för förändringar. Sen vill folk inte ta ansvar heller, och inte verkar det bli bättre.

Förbered er för sämre tider och bli inte förvånade om dina vänner håller fast dig och försöker övertyga dig om att chipet som staten vill sätta i armen på dig är för ditt eget bästa.

Precis. Och den här övervakningshysterin. Vi monterar ner demokratin gradvis och folk tycker det är ok. Nu sitter vi med ett antal lagar som har klubbats igenom de senaste åren (sist nu datalagringsdirektivet) som DJUPT kränker vår integritet. Men folk reagerar inte. När stiftades en lag sist som stärkte integriteten?
Jag tycker att det går läskigt fort åt fel håll. Som du säger, snart accepterar vi ett chip i armen. Det är många steg dit, men i den här farten när vi tar tre kliv i ett så känns det inte speciellt avlägset.

Internet som vi känner det idag kommer snart vara ett minne blått.

Läste någonstans att Sverige kommer antagligen vara först med det kontantlösa systemet. Hur kul låter det? Kan inte handla ett skit utan att någon registrerar det....

Jag är hyfsat liberal och orkar inte med svenssons. Nu när jag är student umgås jag ytterst sällan med svenssons.

Jag gör en förenklad och barnslig sammanfattning av liberalism för att förtydliga min poäng:
Du göra vad du vill om jag får göra vad du vill så länge vi inte stör varandra.
Så låt dem tycka som de vill och undvik att ta upp saker du vet ofta provocerar människan du pratar med (så vida inte båda parter är beredda att lyssna på den andra och ev ändra åsikt så är det sällan idé att ens försöka diskutera med folk utan bara fokusera på de saker ni båda uppskattar)

Äh, gaska upp dig!

Se livet som en freakshow och att du har haft en jävla tur som fötts i Sverige i stället. Du sitter ju trots allt bredvid första parkett.

Jag har inte gått riktigt lika långt som Bryan Caplan men jag gillar inställningen:


http://econlog.econlib.org/archives/...utiful_bu.html

Nu är jag ju dock med i rörelsen som försöker förändra samhället - både i LP och i OFUSS.

Svensson är nog mer som oss än vad man först kan tro. Men makthavarna vet hur en slipsten skall dras. Med hjälp av vad som går under beteckningen "Principen för att koka en groda" Lyckas dom på kort tid få människor att uppfatta även de mest perversa tillstånd som normalt.
Jävligt listigt och ohederligt! Mao, typisk politiker.
Det som får mig att må bra är att tyst men konsekvent sätta mig på tvären. Har helt övergått till kontanter, äger inger Bankkort. Ringer från oregistrerad kontantmobil. Är på gång att dölja/kryptera all internetaktivitet. Slänger alla brev från myndigheter (inte räkningar ). Undviker att betala skatt och avgifter så gott det går. Skriver klagobrev anmälningar till myndigheter, (utan att förvänta mig resultat, men det tar på deras krafter ). Röstar inte (lågt valdeltagande är i vårt intresse) osv osv.
Känner mig nöjd varje gång jag lyckas jävlas med etablissemanget, det får mig att känna mindre maktlöshet och även om det bara är en chimär så funkar det på mig.

Enda gången då det varit lite jobbigt var när jag jobbade i gruva. Det var verkligen ingen höjdare om man som jag gillar lite intellektuell stimulans. Men i övrigt så känner jag inte igen mig i att det skulle vara så tröttsamt, har man personer i sin omgivning som är öppensinnade så finns alltid möjligheten att de ska lyssna och ta till sig

Jag har ibland funderat på att trycka upp en massa klistermärken och affischer där man helt enkelt uppmanar folk att "det är oansvarigt att betala skatt" .

Starta hemsidor med tips om hur man skattefuskar på bästa sätt. Eller starta en massa bloggar där man låtsar vara en bidragsfuskare och berättar hur bra man har det och hur dumma folk som jobbar är....