Hur tvinga kommuner att dela på mångkulturen?

Jag vill se mer mångkultur i Danderyd och Djursholm. Alltid så tråkigt när jag är där.
Händer ingenting. Inte ens en liten gruppvåldtäkt.

Hur tvingar man dem som fattat besluten att bo bland konsekvenserna?

Starta ett parti och vinn. Fast tar du mångkulturen till överklassen, kommer överklassen fly.

Mångkultur är bara ett problem för de som utsätts för den. Och i Sverige är pengar makt, och makten säger nej till mångkultur i de rika områdena. Där ska de vara monotont.

Som vän av ordning ser jag mig pliktskyldig att påpeka att Djursholm är ett municipalsamhälle inom Danderyds landskommun. "Danderyd och övriga Djursholm" hade varit mer passande.
Eller varför inte Närtofta?
Hur som haver verkar befolkningen i denna av Stockholms grannkommuner uppskatta vad vi andra skulle benämna som "tråkig" social närmiljö.
Uttryck som "lugnt och skönt", "skönt att slippa stå-hej", "rent och snyggt" och "tryggt för barnen" förekommer när ortsinvånarna målar upp sitt idealsamhälle.
Det vore av vikt att en studie utformades där man kunde följa förslagsvis Fam. Liljekrona och deras barn under låt säga en tjugoårsperiod från förskolan till ridläger/ishockey/tennis genom grundskolan med skolavslutning i kyrkan och examen från Tekniska Högskolan.
Vilken bild skulle studien visa? På ytan skulle det verka misstänkt harmoniskt, men bakom fasaden döljer sig den fattiga sanningen.
Visst, fadern verkar njuta av sitt "stora intresse" måleriet när styrelsearbetet ger tid och moderns på ytan föredömliga sätt hon med stor kärlek uppfostrat barnen att följa sina drömmar och att få dem att växa som människor.
I verkligheten har föräldrarna gjort barnen en stor björntjänst. De har inte fått lära sig tillräkligt om det NYA Sverige.
Grabben som på sin 24 årsdag under en kvällspromenad bestämmer sig för att ringa "farsgubben" och berätta att han fått tjänsten på arkitektkontoret blir plötsligt hindrad av två mörka ynglingar varav de ene säger "öhh hörrubroschan.. harru eld va?". Lätt överraskad säger grabben "ursäkta?" och får sedan berättat av läkaren att hade kniven träffat en centimeter brevid hade den träffat halspulsådern.
Hans psykiska besvär börjar här och drömjobbet klarar han inte av. Han förnekar det men så här några år senare är flaskan hans enda vän.
Dottern provar att ta tunnelbanan (tänker på miljön) en sen kväll till Mälarhöjden där hennes väninna bor. När hon kliver av på rätt station märker hon att hon är förföljd. Som tur är bor väninnan nära och när hon låser upp porten hör smäller det till. En flaska har kastats och träffar fasaden där hon står. Någon ropar en bit bort "jävla svennefitta". Efter detta tar hon alltid taxi när hon inte kör själv.

Dessa upplevelser har självklart gett ärr hos sonen/dottern. Felet är givetvis kommunpolitikerna i hemkommunen, samt deras naiva föräldrar som inte förberett deras barn på att utanför Danderyd härskar numera en Ny kultur. Att lära sig hata och ständigt vara på sin vakt när man lämnat sitt barndomssamhälle var inget föräldrarna lärde ut. Dumtösen förstod inte ens att ha med sig pepparsprej när hon inte har manligt sällskap ute. Nu har hon det och hon har lärt sig skilja på folk och folk. "Det är så ledsamt att det ska behöva vara så" "Dumma Danderydspolitiker, dumma mor och far, ni lurades." kommenterar hon i studien.