Citat:
Något ytterligare eftermäle eller svaromål angående Dan Erikssons nesliga påhopp är nog inte att vänta - i alla fall inte från kanalen Me ne frego.
Jonas De Geer - Facebook
Alldeles nyss
"Det har kommit till min kännedom att Dan Eriksson sitter och förtalar och direkt ljuger om mig och våra mellananhavanden i sin marginaliserade kanal (som ska konkurrera ut Bonniers). Jag har hittills inte svarat den där komplexfyllda skojarens påhopp, eller gjort det ytterst återhållsamt.
Det första man måste fråga sig är varför han ser sig föranledd att angripa mig nu?
Anyone?
Why not Live and let live?
Jo, det går uppenbarligen inget bra för vad-det-nu heter som ersatt motgift och därför måste Jonas-spöket tydligen dras fram igen för att desperat försöka inhösta sympati-poäng (och pengar) hos potentiella prenumeranter/donatorer. Förra vändan var jag en usel omoralisk horkarl som var haram. Nu tydligen en ömklig alkoholist de behövde förbarma sig över.
Det går liksom inte ihop. Hjälper man en kamrat med problem genom att försöka ta heder och ära av vederbörande, som den där lille skojaren och hans sidekick försökte göra mot mig förra året? Ska min yngsta dotter behöva se att jag träffat en ny kvinna i en förtalsblaffa på nätet från Dan Eriksson?
Det är verkligen kamratlig omtanke.
Jag ville inte jobba med dem heller vid det laget, men det kunde ha skötts på ett helt annat sätt. Denna smutskastning var från Dans giriga synvinkel det mest kostnadseffektiva och - tänkte han i sitt fula, medelmåttiga lilla sinne - det mest strategiska; undergräva en potentiell konkurrent.
Och nu försöker de retroaktivt framställa sig som barmhärtiga samariter.
Vilket bottenlöst jävla hyckleri. Hur har ni kunnat sjunka så lågt, gubbar?
Nåväl…
Jag förstod från det jag uteslöts ur projektet att skojarna med storhetsvansinne kommer att jobba febrilt på att tvinna repet de hänger sig i.
De har lyckats göra det snabbare än t.o.m jag trott.
Får se om det blir en Friggebod till sist av ”Svenskarnas hus”, med sitt gym, konferensläggning, kafé, osv.
Det var skrattretande från början och nu är det bara tragiskt.
Jag har hursomhelst inte velat att de ska kunna skylla sitt ofrånkomliga debacle på något krypskytte från mig, så jag har låtit det vara, med undantag från en första kommentar när de lanserade bondfångeriet.
Lite om annat då.
Insamlingen till flytten för mig till Berlin var jag emot. Att min flytt/anställning skulle behöva finansieras utöver den ordinarie budgeten, som vore jag en extraordinär "nysatsning" kändes fel. Även om jag givetvis var tacksam och t.o.m rörd för de pengar som drogs in. De kom emellertid inte mig till del, direkt. Jag hade med facit i hand gärna varit utan Berlin-vistelsen och stannat i Skottland.
Hursomhelst - min lön skulle tas från de insamlade pengarna, som om jag var någon jävla PRAO. Det var inte så vi hade kommit överens när de först föreslog att jag skulle flytta till Berlin. Den betalades ut svart av transparente Direktör Eriksson med guldkorten och husen. Den skulle räcka tre månader. De två sista, april och maj, på grund av byråkratiska teknikaliteter så erbjöd jag mig att ligga ute med hälften från resten av min skrala reskassa. Även det blev jag blåst på.
När de insamlade pengarna var slut - maj- blev jag utesluten under höga tjut från pastorn om att man borde stena horor och horkarlar.
Jävla fars.
En mun mindre om motgift-kakan att mätta och Humle och Dumle fick ha sin donations-bekostade lekstuga med de senaste videokamerorna och hemliga klubben-projekt i fred. Ingen som hade synpunkter på det vulgära och direkt galna i det ständiga tjatet om pengar, pengar, pengar, donera, rädda Sverige, swisha, donera, doneramera…folk skulle betala tionde för att hjälpa dem "som var kreativa människor" att bara vara skapande osv, ad nauseam.
Ja, jag var oengegerad i Berlin. Ja, jag drack för mycket. Det har jag alltid gjort och aldrig hymlat med, för den delen. Jag kom efter en smärtsam separation efter ett tjugoårigt äktenskap som varit på upphällningen under hela tiden jag jobbade med Radio Framåt/Motgift. Nej, jag mådde inte bra. Men stämningen när jag kom ner var ändå märkligt dålig, de hade vuxit ihop för länge sedan och tagit fram och bekräftat det sämsta det sämsta hos varandra. Det narcissistiska hos bägge var äckligt: Den här Dan, Godmorgon med Magnus, ny videokamera så ni får se när vi går och handlar och åker bil ur en vinkel ni aldrig sett förut, otåligheten: saker måste alltid hända - nu har vi inte hittat på något på tre veckor, så vi lägger ner det sista vi tiggde pengar för, lägger dem i fickan och startar något nytt.
Jag stod inte ut och hade lämnat förr eller senare, precis som jag varit inne på vintern '16. När det begav sig hörde jag förresten av mig till en del medarbetare, så det kan lätt bekräftas.
Jag kan inte annat än undra om jag lockades ner till Berlin för att få sparken under en eller annan förevändning när de insamlade pengarna väl var slut.
Tror inte jag är för förmäten när jag skriver att det i hög grad var min medverkan (i stort sett gratis) under många år som gjorde motgift till det det var och gjorde att de där tjommarna under flera år kunde uppbära heltidslön. Hur mycket vet jag inte, eftersom bara Dan hade insyn i det. Det är en underlåtenhetssynd från min sida, som jag ångrar. Jag lät honom ta hand om det. Jag är dålig på sådant och dum som jag var så litade jag på honom.
Jag var på väg att lämna för drygt två år sedan eftersom jag inte stod ut med med flera saker. Framgången med Motgift hade stigit dem åt huvudet och de behandlade oavlönade medarbetare som skit och fokus blev mer och mer på att hetsigt dra in pengar, som en rutten säljsekt. Jag kände allt mindre igen mig i projektet jag varit med om att starta.
Jag sa slarvigt i en intervju med Radio Nordfront förra sommaren att jag ”inte fått en spänn”, vilket Dan gjorde en grej av och påstod att jag ljög. Så här var det : först efter att jag var inne på att hoppa av '16 fick jag en tusenlapp i veckan för min medverkan. Jag hade fått någon tusenlapp någon gång tidigare genom åren om jag var i trångmål, Men faktum är att de levde gott, medan jag år ut och år in medverkade i princip gratis. Visst, de jobbade ojämförligt mycket mer än jag, men min insats var ändå avgörande för att motgift blev det det blev. Bodde direkt flådigt gjorde/gör de bägge två.
Jag ville inte jobba med dem heller, när jag ”fick sparken”, det var på vissa sätt en befrielse, men det kunde ha skötts på ett helt annat sätt. Denna smutskastning var från den girige lille mannens synvinkel det mest kostnadseffektiva och - tänkte han i sitt fula sinne: sänk Jonas så kan han inte konkurrera. Så simpel är han.
Jag stod inte ut och hade lämnat förr eller senare, precis som jag varit inne på vintern '16. När det begav sig hörde jag förresten av mig till en del medarbetare för att meddela mitt beslut, så det kan lätt bekräftas.
Jag kan nu inte annat än undra om jag lockades ner till Berlin för att få sparken under en eller annan förevändning när de insamlade pengarna väl var slut.
Tror inte jag är förmäten när jag skriver att min medverkan (i stort sett gratis) under många år bidrog mycket till att göra motgift till det det var och gjorde att de där skojarna under flera år kunde uppbära lön. Hur mycket vet jag inte, eftersom bara Dan hade insyn i det. Det är en underlåtenhetssynd från min sida. Jag lät honom ta hand om det. Jag är dålig på sådant och dum som jag var så litade jag på den där knodden. Och de levde gott, medan jag år ut och år in medverkade i princip gratis. Visst, de jobbade ojämförligt mycket mer än jag, men jag gjorde under många år heller aldrig anspråk på något för min medverkan.
Jag var som sagt på väg att lämna för drygt två år sedan eftersom jag inte stod ut med den arroganta attityd de lagt sig till med, hur de behandlade medarbetare som arbetade gratis. Först efter att jag var inne på att hoppa av '16 fick jag en tusenlapp i veckan för min medverkan. Jag hade fått någon tusenlapp någon gång tidigare genom åren om jag var i trångmål, men då levde de andra två, som sagt, gott på motgift sedan flera år. Bodde direkt flådigt gjorde/gör de bägge två.
En redogörelse från mitt perspektiv hade jag ändå tänkt komma med så småningom, men jag hade, faktiskt, trots hur de betett sig, hoppats undvika att det skulle bli onödigt fult. Så det här skrivs motvilligt. Man bör höja sig över förtal från fifflare och kretiner, men det finns gränser.
Får se hur det går för deras krympande pseudo-nationella säljsekt. Längtar du till Svenskarnas hus, är salig i anden och blir upprörd för den här uppstudsigheten mot dina idoler? Du vet vad du ska göra - donera!
Jag skriver den här repliken på Facebook i förvissning om att det får spridning. Jag vill inte använda Me ne frego till sådan här skit."
Jonas De Geer - Facebook
Alldeles nyss
"Det har kommit till min kännedom att Dan Eriksson sitter och förtalar och direkt ljuger om mig och våra mellananhavanden i sin marginaliserade kanal (som ska konkurrera ut Bonniers). Jag har hittills inte svarat den där komplexfyllda skojarens påhopp, eller gjort det ytterst återhållsamt.
Det första man måste fråga sig är varför han ser sig föranledd att angripa mig nu?
Anyone?
Why not Live and let live?
Jo, det går uppenbarligen inget bra för vad-det-nu heter som ersatt motgift och därför måste Jonas-spöket tydligen dras fram igen för att desperat försöka inhösta sympati-poäng (och pengar) hos potentiella prenumeranter/donatorer. Förra vändan var jag en usel omoralisk horkarl som var haram. Nu tydligen en ömklig alkoholist de behövde förbarma sig över.
Det går liksom inte ihop. Hjälper man en kamrat med problem genom att försöka ta heder och ära av vederbörande, som den där lille skojaren och hans sidekick försökte göra mot mig förra året? Ska min yngsta dotter behöva se att jag träffat en ny kvinna i en förtalsblaffa på nätet från Dan Eriksson?
Det är verkligen kamratlig omtanke.
Jag ville inte jobba med dem heller vid det laget, men det kunde ha skötts på ett helt annat sätt. Denna smutskastning var från Dans giriga synvinkel det mest kostnadseffektiva och - tänkte han i sitt fula, medelmåttiga lilla sinne - det mest strategiska; undergräva en potentiell konkurrent.
Och nu försöker de retroaktivt framställa sig som barmhärtiga samariter.
Vilket bottenlöst jävla hyckleri. Hur har ni kunnat sjunka så lågt, gubbar?
Nåväl…
Jag förstod från det jag uteslöts ur projektet att skojarna med storhetsvansinne kommer att jobba febrilt på att tvinna repet de hänger sig i.
De har lyckats göra det snabbare än t.o.m jag trott.
Får se om det blir en Friggebod till sist av ”Svenskarnas hus”, med sitt gym, konferensläggning, kafé, osv.
Det var skrattretande från början och nu är det bara tragiskt.
Jag har hursomhelst inte velat att de ska kunna skylla sitt ofrånkomliga debacle på något krypskytte från mig, så jag har låtit det vara, med undantag från en första kommentar när de lanserade bondfångeriet.
Lite om annat då.
Insamlingen till flytten för mig till Berlin var jag emot. Att min flytt/anställning skulle behöva finansieras utöver den ordinarie budgeten, som vore jag en extraordinär "nysatsning" kändes fel. Även om jag givetvis var tacksam och t.o.m rörd för de pengar som drogs in. De kom emellertid inte mig till del, direkt. Jag hade med facit i hand gärna varit utan Berlin-vistelsen och stannat i Skottland.
Hursomhelst - min lön skulle tas från de insamlade pengarna, som om jag var någon jävla PRAO. Det var inte så vi hade kommit överens när de först föreslog att jag skulle flytta till Berlin. Den betalades ut svart av transparente Direktör Eriksson med guldkorten och husen. Den skulle räcka tre månader. De två sista, april och maj, på grund av byråkratiska teknikaliteter så erbjöd jag mig att ligga ute med hälften från resten av min skrala reskassa. Även det blev jag blåst på.
När de insamlade pengarna var slut - maj- blev jag utesluten under höga tjut från pastorn om att man borde stena horor och horkarlar.
Jävla fars.
En mun mindre om motgift-kakan att mätta och Humle och Dumle fick ha sin donations-bekostade lekstuga med de senaste videokamerorna och hemliga klubben-projekt i fred. Ingen som hade synpunkter på det vulgära och direkt galna i det ständiga tjatet om pengar, pengar, pengar, donera, rädda Sverige, swisha, donera, doneramera…folk skulle betala tionde för att hjälpa dem "som var kreativa människor" att bara vara skapande osv, ad nauseam.
Ja, jag var oengegerad i Berlin. Ja, jag drack för mycket. Det har jag alltid gjort och aldrig hymlat med, för den delen. Jag kom efter en smärtsam separation efter ett tjugoårigt äktenskap som varit på upphällningen under hela tiden jag jobbade med Radio Framåt/Motgift. Nej, jag mådde inte bra. Men stämningen när jag kom ner var ändå märkligt dålig, de hade vuxit ihop för länge sedan och tagit fram och bekräftat det sämsta det sämsta hos varandra. Det narcissistiska hos bägge var äckligt: Den här Dan, Godmorgon med Magnus, ny videokamera så ni får se när vi går och handlar och åker bil ur en vinkel ni aldrig sett förut, otåligheten: saker måste alltid hända - nu har vi inte hittat på något på tre veckor, så vi lägger ner det sista vi tiggde pengar för, lägger dem i fickan och startar något nytt.
Jag stod inte ut och hade lämnat förr eller senare, precis som jag varit inne på vintern '16. När det begav sig hörde jag förresten av mig till en del medarbetare, så det kan lätt bekräftas.
Jag kan inte annat än undra om jag lockades ner till Berlin för att få sparken under en eller annan förevändning när de insamlade pengarna väl var slut.
Tror inte jag är för förmäten när jag skriver att det i hög grad var min medverkan (i stort sett gratis) under många år som gjorde motgift till det det var och gjorde att de där tjommarna under flera år kunde uppbära heltidslön. Hur mycket vet jag inte, eftersom bara Dan hade insyn i det. Det är en underlåtenhetssynd från min sida, som jag ångrar. Jag lät honom ta hand om det. Jag är dålig på sådant och dum som jag var så litade jag på honom.
Jag var på väg att lämna för drygt två år sedan eftersom jag inte stod ut med med flera saker. Framgången med Motgift hade stigit dem åt huvudet och de behandlade oavlönade medarbetare som skit och fokus blev mer och mer på att hetsigt dra in pengar, som en rutten säljsekt. Jag kände allt mindre igen mig i projektet jag varit med om att starta.
Jag sa slarvigt i en intervju med Radio Nordfront förra sommaren att jag ”inte fått en spänn”, vilket Dan gjorde en grej av och påstod att jag ljög. Så här var det : först efter att jag var inne på att hoppa av '16 fick jag en tusenlapp i veckan för min medverkan. Jag hade fått någon tusenlapp någon gång tidigare genom åren om jag var i trångmål, Men faktum är att de levde gott, medan jag år ut och år in medverkade i princip gratis. Visst, de jobbade ojämförligt mycket mer än jag, men min insats var ändå avgörande för att motgift blev det det blev. Bodde direkt flådigt gjorde/gör de bägge två.
Jag ville inte jobba med dem heller, när jag ”fick sparken”, det var på vissa sätt en befrielse, men det kunde ha skötts på ett helt annat sätt. Denna smutskastning var från den girige lille mannens synvinkel det mest kostnadseffektiva och - tänkte han i sitt fula sinne: sänk Jonas så kan han inte konkurrera. Så simpel är han.
Jag stod inte ut och hade lämnat förr eller senare, precis som jag varit inne på vintern '16. När det begav sig hörde jag förresten av mig till en del medarbetare för att meddela mitt beslut, så det kan lätt bekräftas.
Jag kan nu inte annat än undra om jag lockades ner till Berlin för att få sparken under en eller annan förevändning när de insamlade pengarna väl var slut.
Tror inte jag är förmäten när jag skriver att min medverkan (i stort sett gratis) under många år bidrog mycket till att göra motgift till det det var och gjorde att de där skojarna under flera år kunde uppbära lön. Hur mycket vet jag inte, eftersom bara Dan hade insyn i det. Det är en underlåtenhetssynd från min sida. Jag lät honom ta hand om det. Jag är dålig på sådant och dum som jag var så litade jag på den där knodden. Och de levde gott, medan jag år ut och år in medverkade i princip gratis. Visst, de jobbade ojämförligt mycket mer än jag, men jag gjorde under många år heller aldrig anspråk på något för min medverkan.
Jag var som sagt på väg att lämna för drygt två år sedan eftersom jag inte stod ut med den arroganta attityd de lagt sig till med, hur de behandlade medarbetare som arbetade gratis. Först efter att jag var inne på att hoppa av '16 fick jag en tusenlapp i veckan för min medverkan. Jag hade fått någon tusenlapp någon gång tidigare genom åren om jag var i trångmål, men då levde de andra två, som sagt, gott på motgift sedan flera år. Bodde direkt flådigt gjorde/gör de bägge två.
En redogörelse från mitt perspektiv hade jag ändå tänkt komma med så småningom, men jag hade, faktiskt, trots hur de betett sig, hoppats undvika att det skulle bli onödigt fult. Så det här skrivs motvilligt. Man bör höja sig över förtal från fifflare och kretiner, men det finns gränser.
Får se hur det går för deras krympande pseudo-nationella säljsekt. Längtar du till Svenskarnas hus, är salig i anden och blir upprörd för den här uppstudsigheten mot dina idoler? Du vet vad du ska göra - donera!
Jag skriver den här repliken på Facebook i förvissning om att det får spridning. Jag vill inte använda Me ne frego till sådan här skit."
Bra att få Jonas syn på saken också! Nej! Man hjälper sannerligen inte en kompis med problem genom att hänga ut och svartmåla denne. Att Dan och Magnus har fått hybris, lever i sin bubbla samt uppvisar narcissistiska kännetecken är uppenbart. Känner mig nästan lite ledsen att jag bidrog till insamlingen för Jonas flytt till Berlin. Blev ju ett allvarligt försök till karaktärsmord i stället som enda resultat. Har Dan och Magnus tröttnat på hela cirkusen kring DFS och Svegot? De måste ju ha räknat med att Jonas hade en hel del inside information att avslöja i sin tur också. Vilket nu skett och resultatet ställer definitivt inte Herr Eriksson och Söderman i bättre dager än tidigare. Go Jonas!
__________________
Senast redigerad av Devons 2018-04-26 kl. 20:23.
Senast redigerad av Devons 2018-04-26 kl. 20:23.