Varför gillar vi godis?

Varför gillar vi godis? Varför gillar vi inte grönsaker?

Dessa frågor ställer jag mig då det slår mig att alla andra djurgruppers föda består av något dem tycker om samtidigt som det får dem att må bra.

T.ex. så käkar kossan sitt gräs och njuter av det. Kossan skulle inte kunna tänka sig att byta ut sitt gräs mot någon annan föda, eftersom gräs är det den tycker är gott. Dessutom så har evolutionen gjort att kossan mår bra av gräset och kossans hälsa förbättras av det.

Fortsättningsvis så äter t.ex. tigrar bara kött. Dem tycker kött är gott och det är samtidigt kött som får dem att må bra.

Dessa analyser kan göras angående vilken djurart som helst i stort sett.

Detta skapar grunden för mina funderingar. Hur kommer det sig att människan generellt sätt tycker att godis och läsk och fettig mat såsom kebab, pizza och hamburgare etc är det godaste? Det är ju samtidigt så att detta får oss att må dåligt och försämrar vår hälsa, ökar risken för bristsjukdomar osv. Däremot så är grönsaker mycket nyttigt för vår hälsa, samtidigt som många ogillar grönsaker. Eller åtminstone inte kan, med handen på hjärtat, erkänna att dem njuter av att äta grönsaker.

Jag skulle uppskatta genomtänkta och motiverade reflektioner angående hur det kommer sig att vi mår dåligt av mat vi gillar, men mår bra av mat vi ogillar? Samtidigt som det kommer sig att övriga djurarter tycks må bra av mat dem gillar, men dåligt av mat dem ogillar.

Detta stämmer såklart inte in på alla våra matvanor, men trots allt i anmärkningsbart hög utsträckning. Ni förstår vad jag menar hoppas jag.

Det har väl att göra med att socker påverkar dopaminutsläppet och således så äter vi det på grund av att det gör oss gladare. Sedan så är sötma en smak som många gillar väldigt mycket och därav så gillar vi det.

Människan skiljer väl sig på djur i den benämningen att vi vet vad det är vi gillar mest och kan reflektera över att välja något framför det andra på grund av anledningar och inte bara instinkter som djuren tycks göra när de väljer föda.

Bara teorier dock, så kan hända att jag har helt fel.

// Mr. L

Kollar vi tillbaka biologiskt så fanns det väl inte så mycket att äta förutom frukter och bär - det sötaste var oftast nyttigt och fungerade helt okej att äta. Medans bittra och diverse andra saker såsom insekter, gräs, giftiga frukter hade en helt annan smak.

Kanske en biologisk sak? Vi dras till saker som är söta för vi associerar det med bra!
Notera att jag inte kan någonting och är dum i huvudet, ren spekulation.

Därför att vi har våra nedärvda instinkter. För våra förfäder ökade en förkärlek för söta smaker överlevnadschanserna eftersom det söta i deras värld var frukt, bär och möjligen honung. Dessa livsmedel är energirika och definitivt ogiftiga. De som gillade att äta det som var sött hade därför större chans att överleva samt att föra vidare sina gener.

sötma från fruktos = hell yeah tycker hjärnan. Det här är energirikt och säkert antooxidantrik frukt.
Dopamin rush och serotonin aktivitet.

Lätt förklarat.

faktum är att de flesta landdjur tycker om sötsaker,

katter saknar sinne för sötma.

De har det bra kan man tycka. Då andra sidan äter de på rätt bra och blir tjocka dem också.

Vi är betingade att tycka om fett, salt och sött antagligen för att det gett någon evolutionär fördel tidigare i vår utveckling.

Det är resultatet av flera års evolution. Både naturligt sett och samhällsmässigt. Som någon tidigare sade så har sötma tidigare varit den främsta smaken som betyder att man kan äta detta. Nu när man knappast behöver så mycket socker som vi äter så är det samhället som är vana vid sötma. Så länge vi inte ändrar vårt beteende så kommer vi fortsätta gilla godis.

Det ligger väl i generna att SOCKER ÄR FETT JÄVLA BRA OCH DET SKA MAN KONSUMERA STORA MÄNDGER AV!!

På ett ungefär då, har tyvärr inte koll på alla kemiska reaktioner och ämnen som utsöndras och diverse signaler i hjärnan som påverkar godis-suget och ätandet men aja.

Jag gillar inte godis. Jag gillar grönsaker.

Fet mat gillar jag däremot och svaret på din egentliga frågeställning går väl att sopa ihop till meningen med livet = att njuta?

man blir ju uppfostrad att inte äta det så ofta eftersom det är onyttigt. det har spelat in stor roll för mig tror jag