Förstatliga vissa områden för att råda bot på arbetslösheten?

Skulle förstatligande inom vissa sektorer kunna leda till en ökad totalproduktion i landet samt ta bort arbetslösheten som råder? Vad säger dom kunniga? Min spontana tanke är att det borde gå relativt friktionsfritt att sätta absolut alla i hela Sverige i arbete samt att det skulle skapa ett mervärde för medborgarna om individer som inte har ett jobb får ett sådant.

Det finns alltid en begränsad mängd produktionsfaktorer i samhället, därför finns det en stor risk att man bara omfördelar faktorer till mindre produktiva användningar när staten skapar sina projekt. Dock pratar ju ekonomer ofta om s.k. "lediga resurser" och "konsumtionsmultipler" som staten indirekt eller direkt kan trigga igång, men att alla som vill skulle få arbete i exempelvis Sverige är nog mer en utopi i dagsläget. Tänk så här: om den privata sektorn inte vill anställa en person men staten bestämmer att det vore en bra idé, var ska staten få sina pengar till löneutbetalning ifrån? Den måste mjölka den privata sektorn på skatter, men då har ju den privata sektorn mindre över vilket leder till arbetsbrist motsvarande de personer som staten anställde.

Såvida du inte syftar på t.ex. slavarbete a la gulag? För det kan ju stater bevisligen skapa.

Noll arbetslöshet hade man i de gamla öststaterna (i alla fall officiellt). Om man struntar i hur lågproduktiva vissa arbeten är och inte bryr sig om undanträngningseffekter så är det fullt möjligt med full sysselsättning för alla som vill jobba. När jag besökte Sovjetunionen på den gamla goda tiden så var det till exempel inte ovanligt att det på museer satt en tant och vaktade i varje rum oavsett om där fanns något av värde eller ej. Inte så svårt att få bort arbetslösheten om man ger folk sådana jobb.

I Kina låter man fängelseinternerna spela WoW och farma guld som sedan säljs på Ebay, liknande arbeten borde införas för svenska fängelsekunder.

Även "arbetslösa" borde 4/5 dagar i veckan vara tvungna att ställa upp/disponibla och arbeta i olika statliga projekt (kan vara snöskottning eller vad som helst) och den sista dagen reserveras för att söka jobb. Dyker du inte upp på arbetsdagarna får du inga bidrag.

Det skulle tyvärr gå åt motsatt håll.
Produktiviteten skulle rasa. Vem skulle uppfinna nya tjänster och innovativa lösningar? Ingen.
I en sådan värld rullar inga huvuden om det inte levereras, de flesta, från knegaren till högste chefen skulle mest rulla tummarna. Exporten skulle minska kraftigt då vi endast skulle exportera råvaror då vi inte skulle hänga med i utvecklingen och erbjuda produkter med högt kunskapsinnehåll.
Om dessutom alla egenföretagare som sliter arselet av sig för att de tror på sin ide även om lönen är dålig skulle plötsligt lägga ned och söka "statlig tjänst" är kollapsen nära.

Människor med ambition skulle lämna landet med brain drain till följd.
Däremot som en kortsiktig lösning i extrem lågkonjuktur (sk beredskapsjobb) kan ge positiv effekt när konjukturen vänder uppåt, dock skall en sådan metod endast vara av tillfällig art.

Inte dumt alls. Det ger positiv sysselsättning för tex interner och de lär sig att ärligt slit lönar sig.
Viktigt dock att dessa arbeten inte konkurrerar ut privata företag.

Precis.

Rent statistiskt skulle arbetslösheten gå ned till 0 (eller åtminstone väldigt låga tal). Det är egentligen inga problem alls att ordna. Problemet är att lösa detta utan att äventyra statens ekonomi eller medföra negativa konsekvenser på övriga samhällsekonomin.

Ett samhälle där människor är garanterade jobb i den offentliga sektorn samtidigt som den privata sektorn tvingas finansiera detta kommer att lägga stora bördor på den privata, samtidigt som incitamenten att faktiskt prestera något vettigt kommer att minska avsevärt i samtliga sektorer (inklusive incitamenten att studera).

Och sedan tillkommer undanträngningseffekterna...

"Jobb" är en märklig abstraktion. Att arbeta är av ondo, det är något man förbrukar (sina vila och trivsel). Om man klär folk i overaller och kostymer och bokför dem som "sysselsatta" har man inte åstadkommit nånting alls av värde. Om folk hittar på sätt att hjälpa varandra och sig själva, så är ju det bra. Men vi behöver ju inte Mona Sahlins ledning för det.

Jag undrar hur de som "tror på jobb" fungerar i sina huvuden. Sitter de bara av sina dagar till avlöning den 25:e? Är för dem, att jobba att få pengar den 25:e varje månad? Då är det inte så konstigt om de tycker att jobb är ett självändamål. Tänk om fler fick pengar den 25:e, det skulle ju vara bra för fler, liksom.

Tror dom flesta arbetar för pengar om jag ska vara ärlig. Finns många som finner sina jobb ostimulerande och rent av kontraproduktiva för samhällsutvecklingen som jobbar kvar på grund av lönen den 25:e. Har man en familj att försörja är lönen den 25:e ett självändamål.

En del av dina trosfränder gillar tanken på medborgarlön. Den kan väl betalas ut den 25:e.

Väl skrivet! Arbete för arbetets skull är rent sisyfosiskt med Bastiats ord. (Onödigt inlägg, men missar inte chansen att skriva "sisyfosiskt" när jag har den! )

Varför då inte anställa dem som snöskottare!? Om ett arbete behöver utföras så bör man ju anställa någon att utföra det.

----

För övrigt borde vi arbeta mindre, inte mer. Vi borde konsumera mindre och vara mer i parken och diskutera filosofi eller göra något annat resurssnålt. Vårt ekonomiska system leder till ökat uttag av naturresurser, typiskt fossil energi. Vi sabbar möjligheterna för våra barn att leva drägliga liv.

Vi borde snarare klura ut hur vi kan distribuera våra rikedomar på ett rättvist sätt som inte är luteranskt. Medborgarlön kanske...