Efter hur lång tid och av vilka anledningar är det okej att öppna gravar?

Med anledning av http://www.dn.se/sthlm/jakten-pa-den...-mot-sitt-slut så började jag fundera lite på efter hur lång tid det är okej att gräva upp gravar och av vilka anledningar.

http://magnusladulas.blogg.se/category/bakgrund.html Är det jag hittade om varför dom vill letar igenom gamla gravar nu.

Så min frågeställning är tycker du det är okej att öppna gamla gravar bara för att se vilka döda som är släkt med vilka eller hur dom dog?
Efter hur lång tid är det okej och finns det några bra anledningar att göra det enligt dig?

Edit: Enligt mig så känns det ganska onödigt att gräva upp gravar bara för att se hur någon dog för hundratals år sedan.

En edit till: Hur länge gäller griftefriden? Är det okej att bryta den i "forskningssyfte"?

Varför inte? Tycker du vi bör rådfråga liken innan vi gör någonting så asburt som att störa deras vila?

Skämt åsido, har man ett syfte med det - tillexempelvis detta syfte för forskningensskull så ser jag ingen problematik för det faktiskt iochmed att personerna är stendöda och tar inte skada för den saken, historiska fall t om.

Gäller det nya dödssoffer vars släkt fortfarande är i liv så bör de rådfrågas först, och endast öppnas utifall det finns behöv för det - tillexempelvis rättsundersökning eller om det finns misstanke om att fel person lagts ner osv.

^Magnus gravöppning är ju rätt justifierad om vi säger så om vi läser den biten.

När gravar av historiskt värde är på väg att förstöras av till exempel vägbyggen, eller när man vill öppna upp gravar av allmänintresse (som den senaste med kungen som visades i vetenskapens värld). Om familj eller släkt är i livet så bör de självklart tillfrågas innan beslut tas.

Jo dom har ju självklart en anledning att öppna graven. Men har vi verkligen något behov av att veta om Magnus Ladulås led att Marfans syndrom?

Ungefär samma behov som att veta om vilka djur som bodde på jorden för miljontals år sedan, historia är intressant för många skulle jag väl tro.

Vet inte vilka regler som gäller egentligen, men griftefrid handlar om att man inte får öppna gravar och liknande hur som helst, inte att det är förbjudet under alla förhållanden.
Man kan gräva upp även nyligen begravda om det behövs (om det framkommit ny information som gör att man måste kolla kroppen en gång till för att granska dödsorsaken t ex).

En god tumregel bör väl kanske vara att om den döde har någon släkting som träffade denne medans denne fortfarande levde, så bör denne tillfrågas, om det gäller historiska/arkeologiska syften (för rättstekniska skäl är det naturligtvis andra kriterier).
För allvarligt, hur känslomässigt sårad kan man bli av att ens gammelfarfar grävs upp, när denne dog långt innan man föddes.

En annan sak blir det naturligtvis om någon ska gräva upp ens döde mormor som var barnvakt åt en under de första 15 åren av ens liv.


Det som är viktigare är mer hur det sköts, och att det inte görs i onödan, detta eftersom man riskerar att skada kvarlevorna varje gång man börjar rota runt i graven, vilket gör att eventuella framtida undersökningar kan bli förstörda.
Sedan så görs sådant inte hur som helst, då det kostar pengar att hålla på med sådant och så mycket resurser har inte de historiska och arkeologiska institutionerna.