Hur hög ersättning för kontaktfamilj/familjehem?

Har inte de som placerar barnen hos er åsikter om hur många placeringar ni tar emot?

Det är ju definitivt skillnad i att ha 1-2 placeringar än om man har 5-6.

Har ni egna hemmavarande barn?

Sen finns det olika typer av placeringar, hälften av alla barn som bor hos ickebiologiska föräldrar är privata omplaceringar.
Vanligtvis är det släktingar eller nära vänner som tar hand om barnen, dessa familjehem måste godkännas av kommunens socialtjänst men får INGET arvode från kommunen.
Omkostnaderna skall i dessa fall de biologiska föräldrarna stå för eller om de är döda barnpensionen täcka, behöver jag nämna att det sällan fungerar särskilt bra?

Varit där och kan väl säga att jag skulle tänka mig väldigt noga för innan jag gjorde det igen.

Detta stämmer inte!
Är familjehem och har även varit jourhem för en släkting och får samma ersättning som andra.
Först löste vi det själva men tyckte det var krångligt därför pratade jag med socialtjänsten och det var inga problem. Dock måste man genomgå sedvanlig kontroll och utredning för att godkännas men även under utredningen betalades ersättning för alla omkostnader.

För oss var aldrig socialtjänsten inblandad i omkostandsersättning, och att vi skulle ha något arvode var det aldrig tal om.
Och visst, vi fick genomgå undersökningar och skulle godkännas.
Kanske man måste "kräva" arvode för att få det, kändes inte lämpligt att ta upp från vår sida.

Jag pratade med socialtjänsten och sa att jag tyckte att det var svårt och krångligt att hålla på med ekonomiska frågor med familjen och sa att det jag ville ha hjälp och vägledning och då beslutade de att det skulle gå genom dem.

per månad förstår du väl

En dåvarande kompis var placerad (tidigt 90-tal), har för mig att "familjen" där han var placerad fick över 20.000kr/månad redan då. De hade dessutom 4-5 placerade till. Behöver jag nämna att villan ifråga var i Zlatan-klass och att de inte körde Svensson-volvo? De placerade hade en egen våning och var definitivt inte en del av "familjen" de bodde hos.

"Familjehemmet" var ägarnas sätt att bli stenrika, inget annat.


Samma gäller såkallade behandlingshem för missbrukare som kan kosta 3000 kr per dygn. Under min tid som frivårdsinspektör (handläggare/övervakare, Kriminalvården) såg jag den ena herrgården efter den andra med lyxbilar ståendes utanför. Allt betalt av kommunerna som hade sina dömda missbrukare placerade där. "Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan" kostar fantasisummor och ger i det närmaste ingenting tillbaka. Kenta och Stoffe slutar inte knarka för att de åker på herrgårdssemester i ett halvår.

Oj, mycket felaktig info i denna tråd.

Enligt SKL ser det ut som följer 2015:

Omkostnadsersättning är mellan

3894 - 5563 för barn mellan 0-12.
4450 - 6304 för barn mellan 13-19.

Arvodesersättning är mellan

5630 - 12632 för barn mellan 0 - 12
7303 - 12632 för barn mellan 13 - 19

Detta för familjehemsplacerade barn. Jourhemsplaceringar har högre ersättningar eftersom det är akutstyrt.

Man skattar bara på de första 5000:- av omkostnadsersättningen men detta kompenseras i enighet med SKLs riktlinjer.

HVB-placeringar och konsulentstödda familjehem kan kosta mellan 900 till 6000kr/dag beroende på inriktning.

Ska förtydliga också att många kommuner väljer att ha högre ersättningsnivåer än vad SKL rekommenderar. Dessutom anpassas ersättningen ofta till specifika fall och hamnar därför inte nödvändigtvis innom ramarna för rekommendationerna.

Är det någon som har koll på hur ersättningen ser ut från privata bolag? Privata bolag verkar erbjuda högre ersättningen än den"kommunala ersättningen". Jag har hört om arvode på 20.000kr/månaden + 6.000 kr i omkostnader/månad, någon med insyn som kan bekräfta?

För att inte nämna alla dom fall där placeringarna sker hos vänner och bekanta till dom som betsämmer ersättningen..

Jag bodde på ett familjehem för missbrukare när jag var ungdom. Jag var dock inte där pga de orsakerna, mina föräldrar slängde ut mig och jag hade ingenstans att ta vägen. Vände mig till soc för att få hjälp men alla boenden i kommunen var fulla och det fanns inga lägenheter lediga. Så jag fick bo ca 10 mil från min hemstad.

Det var två föräldrar och deras dotter som var runt 15. Ute på gården hade de två små stugor som det bodde två missbrukare i. Dom var båda i 40-50 års åldern. Jag bodde inne i huset i ett rum (läs vrå) i källaren. På dagarna var vi tvungna att jobba på gården, jag högg ved och de andra två mockade skit i stallet. Vi tre hjälptes även åt med att skotta snö.

I mitt rum så fanns det en säng och ett skrivbord, hela huset var uppvärmt förutom på kvällarna och nätterna, då var värmen avstängd i källaren. Detta var en riktigt kall vinter med mycket snö och jag minns att jag sov med långkalsonger, två par mjukisbyxor, tre par strumpor under mina raggsockar, på överkroppen hade jag dubbla tröjor och min dunjacka. Täcke, överkast och två filtar på det men den råkylan gick fan in i benmärgen så man låg sömnlös och skakade hela nätterna. Sov på eftermiddagarna när det var uppvärmt och sysslorna var klara. I min dusch fanns det bara kallvatten och toaletten var sönder så jag hade en hink som jag fick hälla ner vatten i toaletten med för att spola.

Jag var konstant sjuk med hög feber men var tvungen att jobba ändå, annars skulle dom ringa soc och säga att jag misskött mig. Dom bjöd ibland över sina vänner och hade rejäla fester inne i huset, på nyårsafton satt jag i min säng och in kom pappan och frågade om jag ville hänga med och tjuvröka i ett förråd som de hade i källaren. Jag följde med och vi pratade lite om allt möjligt, han var riktigt tankad och jag frågade honom hur mycket dom tjänar på detta, han skrattade och bad mig följa med ut till garaget. Vi gick dit och där stod en, vad det såg ut som, splitterny HD, så sa han "tillräckligt för att ha råd med denna" och skrattade..

En månad efter det så kom en socialarbetare och hämtade mig, dom hade en lägenhet till mig i min hemstad och jag blev så jävla glad.

Det är min erfarenhet av ett familjehem och dessa personer gjorde det verkligen bara för pengarna. Tvekar inte en sekund på att det finns massvis med bra boenden men tyvärr fick jag inte komma till ett av dom.

De kontaktpersoner som jag hade då på soc var däremot hur bra som helst, dom stöttade mig, kom hem till mig på sin fritid och tog en kaffe och ja, dom var guldvärda.