2012-03-21, 02:10
#1
Jag har funderat något enormt de senaste dagarna på det här med verkligheten.
Alltså att det finns en objektiv ursprungsverklighet och sedan en varsin subjektiv verklighet i varje människas verklighetsuppfattning, då ingen människa kan se verkligheten rent objektivt.
Om människan kunde se verkligheten rent objektivt, alltså helt och hållet utan påverkan av vår uppfattning av den så skulle vi kunna lära oss leva med den och utforma våra liv efter den optimalt. Men detta vore för bra för att vara sant då människan är skapad med begränsningar.
Jag har alltså funderat och funderat och kommit fram till några små slutsatser om just verklighetsuppfattningen, förklarat på ett ganska förenklat vis.
Min teori/formel ser ut såhär:
Obs: Mycket text!
Tanken med tråden är att diskutera min troligtvis bristfaldiga formel. Den är inte helt genomtänkt och jag är egentligen bara en liten människa som försökt räkna ut något som jag tror ger svar på saker jag gått och tänkt på. Om jag kan bevisas fel så uppskattas det, även fast jag inte hävdar mig vara någonstans vetenskapligt korrekt i min formel då den enbart är en hypotetisk teori.
Hoppas framför allt på att någon vill bygga vidare på formeln, kanske omformulera den på ett mer matematiskt eller helt enkelt korrekt vis, länka eller förklara en redan existerande teori eller vetenskapligt bevisat forskningsresultat.
Jag är mest ute efter den djupare förståelsen och tänket. Teorin/formeln i sig är bara ett försök att illustrera hur jag tänker med simpla medel. Ha överseende!
Alltså att det finns en objektiv ursprungsverklighet och sedan en varsin subjektiv verklighet i varje människas verklighetsuppfattning, då ingen människa kan se verkligheten rent objektivt.
Om människan kunde se verkligheten rent objektivt, alltså helt och hållet utan påverkan av vår uppfattning av den så skulle vi kunna lära oss leva med den och utforma våra liv efter den optimalt. Men detta vore för bra för att vara sant då människan är skapad med begränsningar.
Jag har alltså funderat och funderat och kommit fram till några små slutsatser om just verklighetsuppfattningen, förklarat på ett ganska förenklat vis.
Min teori/formel ser ut såhär:
Obs: Mycket text!
V -> S -> H = (V)
V = Verklighet (Objektiv)
S = Sinnen (Verktyg för att uppfatta, syn, hörsel osv)
H = Hjärna (processering och bearbetning av information)
(V) = Uppfattad Verklighet (Subjektivt modifierad)
( ) = Uppfattning (Subjektivt tomrum)
-> = Igenom, flöde (Signalvägen)
Vi ser verkligheten med våra ögon, vi känner den och hör den, smakar den och luktar den. Det är direktlänken mellan den objektiva verkligheten och våran hjärna. Efter att den objektiva verkligheten gått igenom våra sinnen så landar den i hjärnan. Här processeras och omformas verklighetsbilderna av våra åsikter, minnen, tyckande, tro, känslor och så vidare. Därefter kan vi enbart se den modifierade verkligheten, och aldrig fullt ut förstå den omfattande objektiva verkligheten som vi alla enbart kan subjektivt utgå från.
Detta bidrar till att det finns olika religioner som tror på olika saker. Det gör att folk debatterar och krigar om vem som förstått verkligheten rätt och vem som uppfattat den fel. Uppenbarligen lurar vi oss själva att tro vi förstår hur allting är utifrån ett objektivt och omfattande perspektiv som vi inte kan förstå utifrån min teori.
Då man ska försöka påverka uppfattningsflödet måste man tänka någorlunda matematiskt. Jag försökte sitta och vrida och vända på min "ekvation" (nej den är väldigt oprofessionellt matematisk, den är faktiskt en kränkning till matematiken själv jag vet, men det handlar bara om att illustrera hur jag tänker på ett ganska enkelt sätt) och kom fram till detta:
(V) är ett resultat av S + H, Alltså att V genom S i flödet ger V och V genom H ger ( ).
Om vi ser verkligheten rakt igenom sinnena så går den rakt ut på andra sidan, som el går igenom en helt vanlig kabel då sinnet enbart är ett medium som transporterar signalen vidare. Om vi inte ser verkligheten så har vi bara en uppfattning utan någon signal från ursprungsverkligheten. Alltså ett tomrum, men ändå ett rum.
Jag ser sammanhanget mellan S och H ungefär som för Tid och Rum. De är beroende av varandra och enligt kommande text så skall jag förklara lite hur S och H hänger ihop på samma sätt.
Vi vänder och vrider lite på formeln:
Om vi alltså tänker formeln: V -> S = V så kan vi alltså helt och hållet se verkligheten för vad den är rent objektivt, men det skulle betyda att vi inte får skapa oss en uppfattning om den, minnas den, känna den eller på något sätt tänka över den. Ungefär som om man placerade en kamera framför ett objekt men den aldrig skulle ta kort, trots att den ser allt som händer. Detta ger oss alltså ingenting då livet kretsar i hjärnan.
Om vi då istället tänker formeln: V -> H = ( ) så har vi ingen möjlighet att arbeta kring verkligheten då vi inte använder oss av några verktyg för att registrera den. Det vi har är enbart en mängd full av tankar, känslor, åsikter, minnen osv i ett tomrum av oförståelse. Vi skulle alltså vara helt blinda för omvärlden med endast en egen formad dimension att befinna sig i.
Vi kan alltså inte se världen utifrån sin sanna natur rent objektivt och sanningsenligt.
Det betyder att ingen människa kan ge svar på vad verkligheten egentligen är.
Vi har enbart egna uppfattningar om hur den ser ut.
Vi alla befinner oss i en varsin modifierad dimension/värld skapad genom verklighetsuppfattningen.
Med detta vill jag tycka att manipulation och hävdande av att besitta omfattande objektiv kunskap och kännedom om verklighetens sanna natur, genom den sanning man tror sig vara objektivt och universiellt förstådd av, som till exempel många följare av religioner tror och hävdar att de kan göra - är fel.
EFTERSOM
Det enda vi verkligen kan veta,
är att vi inte vet.
V = Verklighet (Objektiv)
S = Sinnen (Verktyg för att uppfatta, syn, hörsel osv)
H = Hjärna (processering och bearbetning av information)
(V) = Uppfattad Verklighet (Subjektivt modifierad)
( ) = Uppfattning (Subjektivt tomrum)
-> = Igenom, flöde (Signalvägen)
Vi ser verkligheten med våra ögon, vi känner den och hör den, smakar den och luktar den. Det är direktlänken mellan den objektiva verkligheten och våran hjärna. Efter att den objektiva verkligheten gått igenom våra sinnen så landar den i hjärnan. Här processeras och omformas verklighetsbilderna av våra åsikter, minnen, tyckande, tro, känslor och så vidare. Därefter kan vi enbart se den modifierade verkligheten, och aldrig fullt ut förstå den omfattande objektiva verkligheten som vi alla enbart kan subjektivt utgå från.
Detta bidrar till att det finns olika religioner som tror på olika saker. Det gör att folk debatterar och krigar om vem som förstått verkligheten rätt och vem som uppfattat den fel. Uppenbarligen lurar vi oss själva att tro vi förstår hur allting är utifrån ett objektivt och omfattande perspektiv som vi inte kan förstå utifrån min teori.
Då man ska försöka påverka uppfattningsflödet måste man tänka någorlunda matematiskt. Jag försökte sitta och vrida och vända på min "ekvation" (nej den är väldigt oprofessionellt matematisk, den är faktiskt en kränkning till matematiken själv jag vet, men det handlar bara om att illustrera hur jag tänker på ett ganska enkelt sätt) och kom fram till detta:
(V) är ett resultat av S + H, Alltså att V genom S i flödet ger V och V genom H ger ( ).
Om vi ser verkligheten rakt igenom sinnena så går den rakt ut på andra sidan, som el går igenom en helt vanlig kabel då sinnet enbart är ett medium som transporterar signalen vidare. Om vi inte ser verkligheten så har vi bara en uppfattning utan någon signal från ursprungsverkligheten. Alltså ett tomrum, men ändå ett rum.
Jag ser sammanhanget mellan S och H ungefär som för Tid och Rum. De är beroende av varandra och enligt kommande text så skall jag förklara lite hur S och H hänger ihop på samma sätt.
Vi vänder och vrider lite på formeln:
Om vi alltså tänker formeln: V -> S = V så kan vi alltså helt och hållet se verkligheten för vad den är rent objektivt, men det skulle betyda att vi inte får skapa oss en uppfattning om den, minnas den, känna den eller på något sätt tänka över den. Ungefär som om man placerade en kamera framför ett objekt men den aldrig skulle ta kort, trots att den ser allt som händer. Detta ger oss alltså ingenting då livet kretsar i hjärnan.
Om vi då istället tänker formeln: V -> H = ( ) så har vi ingen möjlighet att arbeta kring verkligheten då vi inte använder oss av några verktyg för att registrera den. Det vi har är enbart en mängd full av tankar, känslor, åsikter, minnen osv i ett tomrum av oförståelse. Vi skulle alltså vara helt blinda för omvärlden med endast en egen formad dimension att befinna sig i.
Vi kan alltså inte se världen utifrån sin sanna natur rent objektivt och sanningsenligt.
Det betyder att ingen människa kan ge svar på vad verkligheten egentligen är.
Vi har enbart egna uppfattningar om hur den ser ut.
Vi alla befinner oss i en varsin modifierad dimension/värld skapad genom verklighetsuppfattningen.
Med detta vill jag tycka att manipulation och hävdande av att besitta omfattande objektiv kunskap och kännedom om verklighetens sanna natur, genom den sanning man tror sig vara objektivt och universiellt förstådd av, som till exempel många följare av religioner tror och hävdar att de kan göra - är fel.
EFTERSOM
Det enda vi verkligen kan veta,
är att vi inte vet.
Hoppas framför allt på att någon vill bygga vidare på formeln, kanske omformulera den på ett mer matematiskt eller helt enkelt korrekt vis, länka eller förklara en redan existerande teori eller vetenskapligt bevisat forskningsresultat.
Jag är mest ute efter den djupare förståelsen och tänket. Teorin/formeln i sig är bara ett försök att illustrera hur jag tänker med simpla medel. Ha överseende!