2012-03-19, 23:01
#1
Godkväll!
Jag har sedan en tid tillbaka umgåtts med en smått underlig kvinna som sedermera börjat gå mig på nerverna. Vi har idag inget uttalat förhållande, men vi träffas likväl en eller ett par gånger i veckan och sover oftast över hos varandra när vi ses.
Nu verkar det som att hon fått för sig att vi har ett förhållande, men det känns absolut inte så för mig. Vi har t.ex. aldrig haft sex, eftersom hon alltid kommer med olika ursäkter till varför hon inte vill ha det. Dessutom har hon själv ofta inte tid att träffas, då hon är en arbetsnarkoman ut i fingerspetsarna och jobbar sju dagar i veckan.
Hon jobbar för övrigt så mycket att hon börjat utveckla något slags stressrelaterad sjukdom som yttrar sig i form av eksem. Jag har flera gånger påpekat för henne att kombinationen av en ohållbar (och självpåtagen) arbetsbörda, dålig sömn och dåliga matvanor (hon äter fan mindre än en fluga) kommer att få henne att kollapsa. Detta tar hon dock inte på allvar, även om hon säger att hon själv vet att det är dåligt för henne.
Till saken: på grund av det ovan nämnda så har jag helt slutat bry mig om vad som händer med vår relation. Att hon inte vill ha sex och att hon skyller på det ena eller det andra, innebär för mig att hon inte känner någon fysisk attraktion. Jag känner mig dock inte särskilt sårad eftersom jag sällan har problem med tjejer annars, men att ingå i någon form av förhållande blir tämligen meningslöst utan sexuellt umgänge. Därför dröjer jag ganska länge med att besvara hennes sms/telefonsamtal och ser oss mer som vänner än någonting annat.
Nu verkar det dock på henne som att hon tror att vi är tillsammans, samt att vi skall flytta ihop(!) med varandra. Hon hör av sig till mig hela tiden, med den ena smäktande kärleksförklaringen efter den andra. Jag har försökt förklara vad jag känner (dvs. inte särskilt mycket) och då svarar hon med emo-poesi och självmordsantydningar. När jag försöker muntra upp henne lite (omtänksam som man är) så är vi tillbaka på föregående steg med lyriska kärleksförklaringar och vimsiga frierier.
Min fråga är om detta är ett normalt beteende? Nog för att man träffat virriga kvinnor tidigare, men nu har jag börjat undra om den här damen är psykiskt instabil eller bipolär på något sätt. Kan det ha någon koppling till att hon jobbar så fruktansvärt mycket? Kan hon utgöra en risk mot sig själv?
Jag vore tacksam om någon vis flashbackare vågade sig på att tolka hennes beteende och ge mig tips på vad jag bör göra. Eftersom situationen är som den är så vill jag inte ha något förhållande med henne (vilket är synd, för hon är snygg som fan) men jag vill inte heller att hon skall skada sig själv på något sätt (handgripligen eller genom att börja jobba ännu mer/äta ännu sämre).
Tack på förhand!
Mvh/Felstavaren
Jag har sedan en tid tillbaka umgåtts med en smått underlig kvinna som sedermera börjat gå mig på nerverna. Vi har idag inget uttalat förhållande, men vi träffas likväl en eller ett par gånger i veckan och sover oftast över hos varandra när vi ses.
Nu verkar det som att hon fått för sig att vi har ett förhållande, men det känns absolut inte så för mig. Vi har t.ex. aldrig haft sex, eftersom hon alltid kommer med olika ursäkter till varför hon inte vill ha det. Dessutom har hon själv ofta inte tid att träffas, då hon är en arbetsnarkoman ut i fingerspetsarna och jobbar sju dagar i veckan.
Hon jobbar för övrigt så mycket att hon börjat utveckla något slags stressrelaterad sjukdom som yttrar sig i form av eksem. Jag har flera gånger påpekat för henne att kombinationen av en ohållbar (och självpåtagen) arbetsbörda, dålig sömn och dåliga matvanor (hon äter fan mindre än en fluga) kommer att få henne att kollapsa. Detta tar hon dock inte på allvar, även om hon säger att hon själv vet att det är dåligt för henne.
Till saken: på grund av det ovan nämnda så har jag helt slutat bry mig om vad som händer med vår relation. Att hon inte vill ha sex och att hon skyller på det ena eller det andra, innebär för mig att hon inte känner någon fysisk attraktion. Jag känner mig dock inte särskilt sårad eftersom jag sällan har problem med tjejer annars, men att ingå i någon form av förhållande blir tämligen meningslöst utan sexuellt umgänge. Därför dröjer jag ganska länge med att besvara hennes sms/telefonsamtal och ser oss mer som vänner än någonting annat.
Nu verkar det dock på henne som att hon tror att vi är tillsammans, samt att vi skall flytta ihop(!) med varandra. Hon hör av sig till mig hela tiden, med den ena smäktande kärleksförklaringen efter den andra. Jag har försökt förklara vad jag känner (dvs. inte särskilt mycket) och då svarar hon med emo-poesi och självmordsantydningar. När jag försöker muntra upp henne lite (omtänksam som man är) så är vi tillbaka på föregående steg med lyriska kärleksförklaringar och vimsiga frierier.
Min fråga är om detta är ett normalt beteende? Nog för att man träffat virriga kvinnor tidigare, men nu har jag börjat undra om den här damen är psykiskt instabil eller bipolär på något sätt. Kan det ha någon koppling till att hon jobbar så fruktansvärt mycket? Kan hon utgöra en risk mot sig själv?
Jag vore tacksam om någon vis flashbackare vågade sig på att tolka hennes beteende och ge mig tips på vad jag bör göra. Eftersom situationen är som den är så vill jag inte ha något förhållande med henne (vilket är synd, för hon är snygg som fan) men jag vill inte heller att hon skall skada sig själv på något sätt (handgripligen eller genom att börja jobba ännu mer/äta ännu sämre).
Tack på förhand!
Mvh/Felstavaren
__________________
Senast redigerad av Felstavaren 2012-03-19 kl. 23:04.
Senast redigerad av Felstavaren 2012-03-19 kl. 23:04.