2012-03-18, 12:28
#1
Bakgrund: Har känt den här killen sen vi var runt 5-6 år. Vi kan kalla honom Joakim. Vi har kört i samma fotbollslag och har haft bra kontakt även efter grundskolan tog slut. En av dom jag har haft bäst kontakt med sen skolan faktiskt. Han har ett rykte om sig att vara nykterist och jag har bara sett honom berusad en gång förut och då bara lite smått efter 6-7 öl.
Nutid (igår): Jag, Joakim och hans flickvän (fästmö) blev bjudna på fest. Vi kommer dit först, sitter och pratar lite med värden och hennes kompisar. Till slut bestämmer vi oss för att åka och köpa lite alkohol som vi till slut gör. Jag övertalar Joakim att shotta rent och ha lite kul. Ett misstag redan där.
Han drar igång ordentligt och shottar på, halsar ner sin öl och ligger iallafall 3-4 stora shots före mig hela tiden. Till slut tar vodkan slut. Vi fortsätter att ha trevligt, tar en cigg osv.
Jag, Joakim och hans fästmö glider vidare. Ska hem till en kompis. När vi kliver ut från festen så märker jag aggressiva och frustrerade tendenser från Joakim. Jag skämtar bort det lite. Jag kommer på i skrivande stund att han frågade mig 5-6 gånger under kvällens gång om han var lättpåverkad, som om det var riktigt viktigt. Jag försäkrade honom att han var normalpåverkad. Tål lika mycket som mig.
Vi sätter oss på bussen och kliver av 10 minuter senare. Han blir mer och mer distanserad och går 15 meter före oss och skriker och är våldsam. Till slut så säger jag till hans fästmö att jag ska prata med honom, börjar bli mycket nu.
Jag springer ikapp honom och han står och slår/sparkar hårt på ett staket och vidare på en vägg. Jag försöker lugna honom och den ena leder till det andra och jag brottar ner honom. Så ligger jag där och greppar tag i honom/kramar honom.
Det är det här som oroar mig. Han skriker att han inte vill vara påverkad, han vill inte dricka. Han vill inte vara som sin farsa, han vill inte göra illa folk han älskar. Han skriker ut i stor desperation och han bryter ner totalt. Jag försöker lugna honom och tala logiskt till honom. Om han vill göra illa någon så är det mig, slå sönder mig om han vill osv osv. Jag älskar honom osv och han får göra illa mig om han vill. Han vill att hans fästmö ska komma så jag försöker ringa henne samtidigt som jag håller i honom för han rullar runt och sparkar och slåss. Har inte hennes nummer så får tag på hans mobil och ringer henne.
Efter kanske 20-30 minuter så har han lugnat sig. Hans fästmö har varit där och dom har kysst varandra och kramas osv. Man ser fortfarande tendenser på att det är igång. När han ser att hon är svart runt ögonen så frågar han varför hon har gråtit när hon säger att det är pga Joakim har gråtit så blir han helt till sig och börjar skrika att han inte vill såra dom han älskar.
Jag tänkte ha ett riktigt ordentligt samtal med honom idag om det här. Tillsammans med några nära vänner med honom. Visst, det kanske var en snefylla. Men på det sättet han bröt ihop igår, ingen ska behöva uppleva det. Det var hemskt. Någon som har erfarenhet av detta, är det hans farsa som misshandlar honom? Fysiskt/psykiskt? Hur ska jag lägga upp detta samtal med Joakim?
Nutid (igår): Jag, Joakim och hans flickvän (fästmö) blev bjudna på fest. Vi kommer dit först, sitter och pratar lite med värden och hennes kompisar. Till slut bestämmer vi oss för att åka och köpa lite alkohol som vi till slut gör. Jag övertalar Joakim att shotta rent och ha lite kul. Ett misstag redan där.
Han drar igång ordentligt och shottar på, halsar ner sin öl och ligger iallafall 3-4 stora shots före mig hela tiden. Till slut tar vodkan slut. Vi fortsätter att ha trevligt, tar en cigg osv.
Jag, Joakim och hans fästmö glider vidare. Ska hem till en kompis. När vi kliver ut från festen så märker jag aggressiva och frustrerade tendenser från Joakim. Jag skämtar bort det lite. Jag kommer på i skrivande stund att han frågade mig 5-6 gånger under kvällens gång om han var lättpåverkad, som om det var riktigt viktigt. Jag försäkrade honom att han var normalpåverkad. Tål lika mycket som mig.
Vi sätter oss på bussen och kliver av 10 minuter senare. Han blir mer och mer distanserad och går 15 meter före oss och skriker och är våldsam. Till slut så säger jag till hans fästmö att jag ska prata med honom, börjar bli mycket nu.
Jag springer ikapp honom och han står och slår/sparkar hårt på ett staket och vidare på en vägg. Jag försöker lugna honom och den ena leder till det andra och jag brottar ner honom. Så ligger jag där och greppar tag i honom/kramar honom.
Det är det här som oroar mig. Han skriker att han inte vill vara påverkad, han vill inte dricka. Han vill inte vara som sin farsa, han vill inte göra illa folk han älskar. Han skriker ut i stor desperation och han bryter ner totalt. Jag försöker lugna honom och tala logiskt till honom. Om han vill göra illa någon så är det mig, slå sönder mig om han vill osv osv. Jag älskar honom osv och han får göra illa mig om han vill. Han vill att hans fästmö ska komma så jag försöker ringa henne samtidigt som jag håller i honom för han rullar runt och sparkar och slåss. Har inte hennes nummer så får tag på hans mobil och ringer henne.
Efter kanske 20-30 minuter så har han lugnat sig. Hans fästmö har varit där och dom har kysst varandra och kramas osv. Man ser fortfarande tendenser på att det är igång. När han ser att hon är svart runt ögonen så frågar han varför hon har gråtit när hon säger att det är pga Joakim har gråtit så blir han helt till sig och börjar skrika att han inte vill såra dom han älskar.
Jag tänkte ha ett riktigt ordentligt samtal med honom idag om det här. Tillsammans med några nära vänner med honom. Visst, det kanske var en snefylla. Men på det sättet han bröt ihop igår, ingen ska behöva uppleva det. Det var hemskt. Någon som har erfarenhet av detta, är det hans farsa som misshandlar honom? Fysiskt/psykiskt? Hur ska jag lägga upp detta samtal med Joakim?
__________________
Senast redigerad av Mikey21 2012-03-18 kl. 12:42.
Senast redigerad av Mikey21 2012-03-18 kl. 12:42.