Det här utspelade sig då jag gick i sjuan och klassen satt i korridoren och väntade på att bli insläppt på en lektion. På den tiden visste jag inte att jag var halvt laktosintolerant och gick därför och fes för jämnan. Anyway, det trycker på och jag lägger en riktigt rutten "dimridå" - tyst men dödlig. Alla andra kände ju lukten och började gapa, hojta och göra äcklade ljud, men ingen fattade att det var jag. 
En annan gång var för några år sen när lyckades "fisa iväg" min jobbcoach. Jag stod och väntade på insläpp till någon random aktivitet på Arbetsförnedringen. Min jobbcoach var en sån där överdrivet TREVLIG snubbe som jämnt skulle ta i folk. I min relativa ensamhet drar jag loss en riktigt vidrig smygare och just då kommer han och säger "HEJ HEJ HEJ SAVOX, LÄGET??
" sträcker fram handen och lägger den på min axel (något jag vanligtvis inte har något emot, men där och då kändes det bara opassande). Sekunden därpå når prutten hans näsa - han ser ut såhär: 
, armen faller ner och han dunstar. Jag: 
En annan gång var för några år sen när lyckades "fisa iväg" min jobbcoach. Jag stod och väntade på insläpp till någon random aktivitet på Arbetsförnedringen. Min jobbcoach var en sån där överdrivet TREVLIG snubbe som jämnt skulle ta i folk. I min relativa ensamhet drar jag loss en riktigt vidrig smygare och just då kommer han och säger "HEJ HEJ HEJ SAVOX, LÄGET??
" sträcker fram handen och lägger den på min axel (något jag vanligtvis inte har något emot, men där och då kändes det bara opassande). Sekunden därpå når prutten hans näsa - han ser ut såhär: , armen faller ner och han dunstar. Jag:
