Vad innebär dåligt omdöme/osunt förnuft?

Nu blir det luddigt..tror jag

Öppen fråga: Vad innebär dåligt omdöme/osunt förnuft för er?

Ledande fråga:
Kan man ha dåligt omdöme eller osunt förnuft rörande sin egen person?
utan att det går in under självbild isåfall?
När blir dessa 3 en produkt av varandra/avskiljer varandra?

Jag skulle vilja låta våra fränder inte alltför långt härifrån ta hand om frågeställningen.
Socialantropologi, etnologi och sociologi -> Filosofi
/Mod

Ok, tänkvärd omplacering för mig

Jag känner mig manad att säga "bump" av någon anledning

Jag tror inte man ska likställa omdöme och förnuft. Jag kan fälla ett omdöme om ett konstverk. Och det kan vara gott och mer eller mindre träffsäkert, men ett förnuft kan vara åtminstone i bakgrunden eller overksamt. Omdömen kan formuleras som påståenden om de berör sanning. I en mer vid bemärkelse kan vi fälla ett sant omdöme även i en poetisk form. Och vissa omdömen formulerar vi inte alls. De blir inte tillgängliga för ett logos. De har inte talets logiska form och härledningar, och därmed skulle vi få svårt att tala om dem som förnuftsmässiga.

Omdöme har väl att göra med hur man med tillgång till relevanta fakta lyckas sortera dessa.
Förnuft är väl närmast en omskrivning av mental förmåga, ens förmåga att ta in relevanta fakta.
I det första fallet - Dåligt omdöme - bryr man sig inte om konsekvenserna.
I det andra fallet - Osunt förnuft - Begriper man inte konsekvenserna.

Jag måste nog smälta det där ett tag.


Ah, Det torde gälla även positiva konsekvenser då eller hur

Jag begriper nämligen inte min faktas relevans för mottagarens positiva insorterande,
Kontentan är att det inte betyder nåt för mig, efterfrågan och utbud...inte tvärtom,
planekonomi..typ

Kunde du sätta dig in i det där ungefär? eller rätta till resonemanget för all del
för jag är socialt förvirrad som fan.

Det gäller även åt andra hållet. Gott omdöme och gott förnuft.

Jag saknar båda GG enbart således jag är tacksam för den här klubbningen, då det
i vilket fall som helst innebär ett visst identitetsbygge att inte vara nått

Dessa 2 element klingar väl med att ha en uppmärksamhets-(på världsbilden) -störning
intessat? bara genom att lyssna på namnet faktiskt, inte vara uppmärksam på sina innersta behov,
inte uppmärksam på andras yttre behov, det börjar ju alltid med en själv...

Men det här hindrar väll inte att man kan uppfattas som social kompetent samtidigt?
Dessa avsaknad av potential insikt förhindrar väll!..iatt man ändå kan
uppfattas som charmig/trevlig/ha potential till nått mer? i andras ögon, om man
har en åndra sidan extraordinär positiv utstrålning?

...helt oviktigt för mig som resultatinriktad annars.

Hur mycket skulle misstänka att detta kan inkräkta till folks vanligaste syn av vad
det innebär att uppfattas social INkompetent?

Däremot blir man ju ett moment 22 inför sig själv i hänseende av
"waste of relatering till andra" vilket ioff blir en broms för att öppna upp folk
och i förlängningen mig själv

Men social inkompetens handlar väll mycket mer om "inten" än i det här fallet bara "avsaknader av möjlighet till själv-komplimering för mottagaren" eftersom då är skuldfrågan delad utifrån personlighets förväntningar man byggt igenom andra bara, och jag är ju ochså en del av dessa andra.

Jag menar om du går och ser Michelangelos Pieta så är det förstås något som framträder för ditt medvetande. När du ser det fäller du olika omdömen. Är det ett konstverk? Är det skönt eller vackert? etc. Men du fäller inte omdömet "det är vackert" utifrån ett förnuft i ordinär mening. Och påståendet "Pieta är vacker" är möjligen för grovt uttryckt. Du kanske vill formulera dig mer poetiskt och skriver ner en dikt om din upplevelse som inte har den här literala påståendeformen "Pieta är vacker". Kanske upplever du något om Pieta du inte ens kan beskriva i poetisk form, så du fäller ett omdöme som inte är tillgängligt att uttrycka med din röst. Då har ditt ömdöme ingen direkt logisk form, och hur du kom fram till ditt omdöme är inte, åtminstone inte direkt tillgängligt, som en förnuftsverksamhet.

]Jag blir nått på spåren när du skriver sådär, jag har bra lust att direktöversätta din modell till ett parallel universum inom det sociala samspelet..men antingen styr jag för lite eller
för mycket för att det ska bli begripligt
(jag har ju bara hög ambitionnivå i början av meningen)

Så därför vill jag gärna ge dig fria tyglar för ett gemensamt...experiment!

Vilka frågeställningar för ämnet kan man få ut av Carlgrens figur?
http://www.youtube.com/watch?v=MDCVg2-A4lI
Typ: Vart är "påståendena" som gör "frågeställaren" osäker?
Typ: Hur kan han utrycka sig annorlunda?