Varför är människors rätt att leva så helig att vi skapar lidande?

Jag tänker det ibland när jag ser människor med riktigt grova handikapp eller grova sjukdomar. Varför är människolivet så heligt? Människan ska till varje pris leva och hållas levande, även om livskvalitén är obefintlig.
Med djur pratar vi om att bespara dom onödigt lidande, humana avlivningar osv. Det är varje djurägares ansvar att avliva sitt djur när det är dags. Men när det gäller människor så ska dom med alla medel hållas kvar i en värld som inte ger dom mer än lidande.

Det finns ju medfödda sjukdomar som är otroligt smärtsamma och garanterar en död allt inom några timmar till kanske 2-3 år. Är det då etiskt rätt att tvinga barnet utstå dagliga smärtor för föräldrarnas skull? Eller sjukdomar som progressivt utvecklas så att man i slutet ligger som ett paket utan att kunna kommunicera alls. Är det värdigt?

Vi hade en tjej i min hemstad som hade en sjukdom som sakta men säkert bröt ner kroppen. I tonåren hamnade hon i rullstol, snart försvann talet, sen blev hela kroppen som förtvinad och stel liksom. Hon hamnade på sjukhus med flertalet lunginflammationer, infektioner osv. De sista åren kunde hon röra ögonen lite, det var allt. Hon dreglade, kunde inte svälja själv, hon rörde inte ögonen på så sätt så att man kunde tyda på att hon var medveten utan det var mer slumpmässigt. Är det så jäkla människovärdigt verkligen? Hon fick dö av att lungorna la av.

Gjorde för länge sen studiebesök på ett ställe för autister där de hade en riktigt sjuk människa som måste ha mått otroligt dåligt också. De kunde inte ha personen bland andra då h*n var så aggressiv. H*n hade ett eget hus som man delat på mitten liksom så att personal alltid hade koll på personen men de interagerade aldrig. Personen gjorde även sig själv illa, fick ständiga utbrott, kunde ju aldrig lämna området. När personen skulle "rastas" larmades området så att alla skulle gå in. Är det livskvalitet? Att inte förstå världen alls och må sådär. Aldrig kunna se något annat än sitt hus och en liten gräsmatta utanför, inte förstå språk, varken verbalt eller tecken.

Jag säger absolut inte att alla funktionshindrade eller fysiskt sjuka människor förlorar sin livskvalitet. Det är inte svart eller vitt.. jag menar bara att i dom värsta fallen, där varje dag är smärta, ilska, lidande.. för vems skull kämpar vi för att hålla människor levande? Varför kan vi låta djur få ett humant avslut, eller låta djur slippa lidande om de är sjuka, men inte människor?

Varför är människors rätt att leva så helig? Varför finns inte människors rätt att slippa leva? Vi värnar om livet till den grad att vi skapar lidande. Är det försvarbart egentligen?

Vi låter istället våra filosofer grubbla kring detta moraliska dilemma.
Socialantropologi, etnologi och sociologi -> Filosofi
/Mod

Förmodar att det har att göra med att en människas upplevelser inte endast bygger på fysisk stimuli såsom djurs reaktion på omgivningen. Människor kan ju vara förlamade i hela kroppen men ändå leva genom sitt sinne, ett djur har väl inte samma kapacitet då ett djurs liv är så mycket mer sammankopplat med dess fysiska förmåga. Vi har ju dessutom möjlighet att möjliggöra t.ex en förlamad person att fortfarande kunna se på film, musik, läsa, skriva, prata, sjunga etc.

Men generellt så är jag för dödshjälp, en människa måste på något sätt få bestämma själv när han/hon vill dö. Det borde väl vara den största och mest grundläggande rättigheten, att själv få bestämma hur och när man dör bort. Det måste få ske på ens egna villkor.

Om männsikorna själva säger att dom vill dö så är det väl klart att dom ska få dö!

Inom rättighetsetiken finns naturligtvis även rätten att inte leva, eftersom du äger dig själv. De som däremot kan tvinga folk kvar i livet är pliketiker och utilitarister. Vi lever inte i ett rättighetsetiskt samhälle, så att säga. Därför tillåter vi inte sådant som aktiv dödshjälp exempelvis.
Nej, det är inte moraliskt försvarbart att tvinga folk att leva, det är en grov kränkning av självbestämmandet.