Världseterns återkomst

Frågan om växelverkan mellan etern och massa är intressant och att diskutera den skulle kunna ge en del synpunkter på eterbegreppets användbarhet. Mitt sätt att se på den bygger både på mitt sätt att se på eterbegreppet och på mitt sätt att se på tidsbegreppet. Efter mycket funderande har jag kommit till att det inte är läge att ta den diskussionen just nu. Det blir för mycket hal is, men även hal is kan vara hållbar.

Det där är inte logiskt alls! Varför skulle etern röra sig som med luften? Vind i luft uppstår pga. hur luften värms och kyls ner, något som kräver ganska mycket interaktion med omvärlden, och om etern var något fysiskt som betedde sig på samma sätt skulle vi absolut sett den vid det här laget. T.ex. om etern rör sig med luften och vi använder en pump för att tömma någon glasbehållare på luft borde ju behållaren också bli tom på eter och ljuset borde inte längre kunna propagera (eller iaf. borde etern tunnas ut och de optiska egenskaperna ändras signifikant). Sen, om så är fallet hur funkar det i rymden där det inte finns luft? Nej, det där håller inte.
Jo, men felet ligger oftast hos vår intuition. Hela denna tråd är ett bra exempel: Din intuition säger något om hur vågor måste färdas genom ett medium, även då detta inte alls är logiskt nödvändigt. Speciellt innehåller inte Maxwells ekvationer något medium och de är matematiskt konsistenta, logiska och beskriver nästan alla optiska fenomen vi ser.

Så är det kanske men jag behöver begreppet för eget bruk och för att tala om hur min bild av världen ser ut.

Man kan ju tycka att var och en får ha sin världsbild utan att för den skull behöva berätta om den. Men jag tror att det ligger ett värde i att ibland utbyta synpunkter. Och den som vill använda ett begrepp borde ju kunna göra det utan några tabun. Den som inte vill behöver ju inte göra det.

Jag tror också att vi är på väg mot att vår mätnoggrannhet kommer öka mot ett läge där måste börja se på det vi kallar mätfel på nya sätt vilket kan kräva att vi dammar av en del gamla begrepp.

Du brukar ju kunna resonera sansat men det här vet jag inte om det är någon ide att svara på men jag försöker.

Ballonger svävar i luft. Genom att se på ballongerna kan jag dra slutsatser om hur luften rör sig. Tar jag bort ballongerna blir det naturligtvis inte lufttomt för det. Och det kan finnas luft utan ballonger.

Luftmolekyler svävar i etern. Genom att se på luftmolekylerna kan jag dra slutsatser om hur etern rör sig. Tar jag bort luften försvinner inte etern för det. Och det kan finnas eter utan luft.

Ett försök till sammanfattning:

Michelson-Morleys försök visade att man kan inte mäta en hastighet skild från noll i förhållande till ljusets utbredningsmedium. Detta är fakta som knappast behöver diskuteras.

Michelson-Morleys försök kan tolkas på två olika sätt. Antingen ligger mätanordningen stilla i förhållande till det omgivande utbredningsmediet för ljus eller också har det omgivande utbredningsmediet ingen referensram som man kan mäta hastighet mot. Jag tror att många håller med även om detta.

Vad jag försöker säga är att tolkningen att mätanordningen ligger stilla i förhållande till omgivande utbredningsmedium (= etern) ger en världsbild som jag finner intressant och gärna berättar mer om. När jag började se på detta väntade jag mig att jag ganska snart skulle finna något sätt motbevisa synsättet. Jag har inte hittat något. En tanke med den här tråden var att se om någon annan hittat något. När jag nu ser tillbaka hittar jag två sakliga invändningar:

Man borde få fel i GPS

Samspelet mellan eter och massa är inte självklart

När det gäller GPS är de fel som borde dyka upp mindre än dagens noggrannhet. Men vi närmar oss snabbt den nivå där vi borde börja se samband mellan mätfel och eteregenskaper.

Samspelet mellan eter och massa är knepigare och jag har inte något färdigt svar som är enkelt att visa.

Men det saktar ju inte in? Som Entropi sa så studsar/växelverkar ljuset mellan atomerna i materialet och det tar tid (längre sträcka att färdas/ljuset byter riktning osv) Imellan "studsarna" håller det samma hastighet hela tiden. Som jag förstått det då

Ja så kan man beskriva det. Ett annat är att slå upp dielektricitetskonstant och magnetisk permeabilitet för glas och räkna ut hastigheten.

Studsmodellen innebär att ljuset går längre väg genom glaset eftersom det går i zick-zack men den ursprungliga frågan var ju varför blått ljus saktar in mer än rött. Finns det olika studsvägar för olika färger? Eller studsar ljus så att det vid studsen får olika hastighet? Skulle alltså en studsad foton gå långsammare än en som inte studsat?

Tydligen anser du att det är olika studsvägar som gäller. Kanske? Fast nog tycker jag att det verkar konstigt.

Är det inte så att beroende på hur mycket energi en foton innehåller så "studsar" den mer eller mindre? Och den foton som "studsat" mer har alltså tagit längre väg och går alltså inte långsammare utan färdas också i ljusets hastighet?

Nu ska jag igentligen hålla tyst då jag inte är speciellt haj på sånt här menmen. Studsar runt är nog fel ordval, växelverkar stämmer väl bättre in. Det är väl så att det inte är samma foton som "åker in" som åker ut? Träffar en foton ena sidan på materialet så knuffas det ut en på andra sidan är väl en bättre beskrivning? Växelverkan därimellan är det som uppfattas som om ljuset går saktare? Det torde väl förklara diffen ang ljusfrekvensen också?

Men jag är den sista du ska lyssna på när det gäller sånt här

Nej, jag lyssnar gärna och det ligger en hel del i det du säger men som jag ser det är växelverkan en egenskap hos etern.

Dielektricitetskonstant och magnetisk permeabilitet kan vi mäta med hjälp av ljushastighet men vi kan också mäta dem var för sig med helt andra metoder. Att fotonerna lyckas växelverka på sådant sätt att deras hastighet stämmer med den hastighet vi beräknar med hjälp av dielektricitetskonstant och magnetisk permeabilitet tyder på att de har en mer komplicerad koppling till materialegenskaper än att bara studsa som biljardbollar. Det betyder att de rör sig inte helt oberoende av utbredningsmediet.
Att utbredningsmediet (etern) påverkar fotonernas egenskaper.

Jag förstod inte riktigt vad du menar med "studsat mer". Menar du att energirika fotoner skulle studsa fler gånger och därför gå längre väg och få större gångtid?

Det låter ju bestickande och stämmer med att blått ljus saktar mer än rött. Men jag undrar ändå om det går att få ihop synsättet utan att tänka sig någon sorts annan växelverkan mellan mediet (etern) och fotonerna. Hur bär sig fotonerna åt för att beräkna hur många gånger de skall studsa för att få rätt hastighet som svarar mot materialets ljushastighet?

Fotonerna räknar inte; det är enkel statistik. Fotonerna har en viss medelfriväg och sannolikhet att växelverka med olika partiklar, det du ser är medelhastigheten. Det är mycket möjligt att enskilda fotoner växelverkar med fler eller färre partiklar, men på det stora hela kommer du få en medelhastighet svarande mot "ljusets hastighet i materialet".